Användningen av information i lagstiftningsarbetet är oklar – utredning föreslår experter på utveckling till riksdagen och statsrådet

Riksdagsledamöternas möjligheter att utnyttja information i beslutsfattandet beror i hög grad på varje riksdagsledamots och riksdagsgrupps praxis och förmågor. Detta beror bland annat på att det i riksdagen inte finns någon institutionell informationsproduktion som stöder lagstiftningsprocesserna, att praxis för registrering av information varierar och att det under lagstiftningsprocessen inte uppstår något gemensamt kunskapsunderlag i samarbetet mellan statsrådet och riksdagen.

Av dessa orsaker saknar såväl beslutsfattarna som medborgarna en realtidsvy över hur lagstiftningsprocesserna framskrider och vilken information besluten grundar sig på. Detta begränsar också medborgarnas möjligheter att delta.

Uppgifterna framgår av en utredning som Sitra publicerat i dag om hur information används i beslutsfattandet. Utredningen stöder för sin del riksdagens reformarbete och projektet Kunskapsstöd för beslutsfattandet (Päätöksenteon tietotuki), vars mål är att kartlägga förändringar i representanternas informationsmiljö och skapa riktlinjer för utvecklingen av kunskapsstödet till riksdagsledamöterna.

Enligt Antti Kivelä, direktör för Sitras tema Förnyelseförmåga, är det viktigt att utveckla informationsanvändningen och förbättra transparensen i lagstiftningen, eftersom mängden information ökar snabbt samtidigt som de ärenden som behandlas och världen blir allt mer komplicerad. Kivelä är också medlem i riksdagens förnyelsearbetsgrupp.

”Brådskan som beror på att riksdagsledamöternas arbete är splittrat och mängden information är stor och svår att använda kan leda till att riksdagsledamöterna söker sin information där det är lättast att hitta den, till exempel via sökmotorer på internet eller sociala medier. Informationsanvändningen i lagstiftningen och beslutsfattandet borde göras klarare och för detta ändamål borde experter på kontinuerlig utveckling av processerna utses både till riksdagen och statsrådet, säger Kivelä.

Nya tjänster och verksamhetssätt utvecklas i riksdagen

Utredningen inleddes i januari 2020. För utredningen intervjuades cirka 40 personer som har en central roll i lagstiftningsprocessen. Till de intervjuade hör riksdagsledamöter, anställda vid riksdagsgruppernas kanslier, statssekreterare samt specialmedarbetare, centrala tjänstemän från riksdagen och statsrådet samt representanter för närstående forskningsorganisationer.

Riksdagens informations- och kommunikationschef Antti Rautava säger att utredningen är mycket nyttig med tanke på utvecklingen av riksdagens kunskapsstöd.

”De utmaningar i användningen av information som framkommit i intervjuerna hjälper oss att förstå riksdagsledamöternas och gruppkansliernas vardag. Inom ramen för projektet Kunskapsstöd för beslutsfattande utvecklas nya tjänster och verksamhetssätt som syftar till att svara på dessa”, säger Rautava.

Förslagor med motivieringen

<strong>Exempel på utvecklingsförslag för utredningen</strong>

Förslag: Tillsättande av en samarbetsgrupp för att koordinera lagstiftningsarbetet som helhet. En expert utses i riksdagen och statsrådet för kontinuerlig utveckling av processerna.

Motivering: Enligt utredningen är de största utmaningarna att leda lagstiftningen som helhet och kunna förutsäga processerna. Hela lagstiftningsprocessen bör ses och utvecklas som en helhet som omfattar statsrådets beredning samt utskottsarbetet i riksdagen och beslutsbehandlingen. Eftersom det krävs samarbete både med statsrådet och riksdagen för att hantera och leda helheten, bör det för detta ändamål inrättas en samarbetsgrupp, som både statsrådet och riksdagen deltar i. Kontinuerlig utveckling organiseras som en del av processens verksamhet, och dataadministration och visualisering samt gemensamma processbeskrivningar utvecklas.

Förslag: Enhetliga registreringar som möjliggör gemensamma uppföljningssystem och transparens i processen.

Utvecklingen av både beslutsfattandet och informationsprocessen förutsätter att processen görs synlig och att det är möjligt att följa handläggningsskedena i ärendena. För närvarande har riksdagen ett gemensamt registreringssätt för lagstiftningsprocessen, men det saknas ett öppet gränssnitt. Vid statsrådet är situationen den motsatta. Det finns alltså olika inskrivningspraxis som gör det nästan omöjligt att följa upp hur beredningen framskrider trots att systemet har ett öppet gränssnitt. För att få en tydlig process, utveckla informationsledningen och för öppenhet och demokrati är det helt väsentligt att skapa ett enhetligt sätt att dokumentera hur beslutsfattandet framskrider.

Förslag: Riksdagsgrupperna och deras kanslier tas med i utvecklingen av riksdagens informationsanvändning

Motivering: Riksdagsgrupperna har fått en nyckelroll i riksdagen som informationsbehandlare, vilket också har lyft fram riksdagsgruppernas kansliers betydelse som demokratiska institutioner. Riksdagsgruppernas och deras kansliers verksamhetssätt har dock hamnat i skuggan när informationsanvändningen inom statsrådet och riksdagen utvecklats, och gruppernas verksamhetssätt går isär. På grund av dessa skillnader är riksdagsledamöterna ojämlika i sin förmåga att använda information och samordna politiken.

Riksdagsgrupperna och deras kanslier beaktas som en av de viktigaste aktörerna i utvecklingen av informationsanvändningen. Andra aktörers verksamhet ska utvärderas och utvecklas inte bara i förhållande till riksdagsledamöterna och riksdagsutskotten utan också i förhållande till riksdagsgrupperna.

Riksdagsgruppernas och deras kansliers verksamhetssätt för informationsanvändning ska bedömas på samma sätt som övriga aktörers, och de ska inte lämnas utanför utvecklingen.

Förslag: Möjliggör/etablera distanshöranden

Motivering: Utskotten hör i första hand experter som bor och verkar i huvudstadsregionen. En del av utskotten har medvetet låtit bli att höra experter som bor på andra orter eller utomlands, eftersom utskottet inte har haft råd med reseersättningar för dessa. Problemet begränsar den expertis som utskotten har till sitt förfogande. Det skulle löna sig för utskotten att systematiskt införa höranden på distans. I samband med ibruktagandet säkerställs att utskotten beaktar de utvidgade möjligheterna att höra utländska experter och experter som bor utanför Helsingfors. Riksdagen ska erbjuda alla utskott fungerande och moderna redskap för att ordna distanshöranden. En del utskott ordnar redan nu samråd på distans, men praxisen varierar och även samma utskott kan byta praxis varje valperiod. I och med coronapandemin har utskotten börjat genomföra distanshöranden. Detta sätt bör etableras även efter coronaviruset.

Kontakta oss