Förståelsen för människan är innovationernas kärna

Artikelns författare Katja Lindroos är expert på interaktion och tvärsektoriellt samarbete och har både forskat och genomfört sociala innovationsexperiment med olika samfund. Hon är verkställande direktör för Urban Practice Oy, ett företag som specialiserar sig på stadsförändringar.

Vad är det vi talar om när vi talar om innovation? Om man följer den offentliga debatten är svaret antagligen någon teknisk idé som resulterat i en ny apparat, produkt eller tjänst som har spridit sig på marknaden och som gett utvecklaren ekonomiska fördelar.

Innovationer uppfattas vanligtvis som konkurrensfaktorer mellan företagen med ett värde som kan mätas i pengar. Till uppfattningen bidrar det faktum att en stor del av innovationsfinansieringen riktas specifikt till tekniska innovationer som anses ha kommersiell potential.

Innovationer utgår alltid från ett behov: ett problem behöver en lösning. Utmaningen är att vår uppfattning om innovationer påverkar hurudana problem vi överhuvudtaget tar itu med. Ett gammalt ordspråk lyder: För den som bara äger en hammare ser alla problem ut som en spik.

Det finns dock problem som inte kan lösas med enbart en teknisk-kommersiell innovationsuppfattning. Hur stoppar man spiralen av social utsatthet? Vad är det som förhindrar unga människor från att hamna in på den kriminella banan? Var ska vi börja om vi vill minska förekomsten av folksjukdomar och för tidiga dödsfall till följd av dem?

Det är inte möjligt att uppfinna en enda överlägsen teknisk tillämpning eller en enskild ansvarig part för de mångdimensionella utmaningarna i samhället. Förändring börjar med att människornas – med betoning på pluralformen – beteende förändras.

För att uppnå detta krävs en annan uppfattning om innovation: i stället för en teknisk-kommersiell produkt eller tjänst börjar förändringen med människornas handlingar och spridning av dem. När vi talar om sociala innovationers sociala dimension är det just detta vi menar.

Norra Karelens innovation ledde till en framgångssaga av världsklass

Begreppen samhällelig innovation och social innovation används ofta för att uttrycka samma sak. Skillnaden mellan dem är subtil: social innovation fokuserar mer på att lösa sociala problem och på strukturer för samarbete, medan samhällelig innovation kan handla om bredare förändringsprocesser i samhället. Det råder dock ingen fullständig enighet om definitionen av varken det ena eller det andra begreppet.

Oavsett definition är den sociala dimensionen en viktig och intressant aspekt av samhällets förnyelseförmåga. Enligt experterna Simo Lehtelä och Juha Koivisto på Institutet för hälsa och välfärd är social innovation en ny lösning, där det väsentliga i samband med att den uppkommer är att den utvecklas i form av ett nätverk och via växelverkan mellan olika aktörer. Social innovation kan således redan betyda enbart en process som leder till en ny lösning.

Ett av de mest imponerande exemplen – även ur ett globalt perspektiv – på kraften i social innovation och det nätverkssamarbete som det innebär är den process som startade i ett finskt landskap för mer än 50 år sedan.

Norra Karelen-projektet var inte bara en unik prestation i fråga om omfattning och resultat, utan också ett utmärkt exempel på varför social innovation verkligen är en innovation.

I början av 1970-talet genomgick Finland en period av dyster folkhälsostatistik. Levnadsstandarden hade stigit och många seglivade sjukdomar som tuberkulos hade till stor del övervunnits, men ersatts av en alarmerande dödlighet i hjärtsjukdomar, särskilt bland män.

Värst var situationen i Norra Karelen, där siffrorna tragiskt nog var de högsta i världen, med en förväntad livslängd under 65 år för män. Effekterna märktes i familjer med unga änkor, som utöver sorgen var tvungna att oroa sig för hur de skulle få ekonomin att gå ihop.

”När jag gick i folkskolan brukade jag fråga klassen vems pappa som hade dött. En tredjedel kunde sträcka upp sin hand. Det var helt chockerande”, berättar läkaren och professorn Pekka Puska i tidningen Apu. Puska var en ung läkare som också hade studerat samhällsvetenskap. Han blev ledare för projektet och ansiktet utåt för folkbildningsarbetet.

Arbetet som ursprungligen samordnades av Kuopio universitet, utgick ifrån ny forskning som visade att rökning och kostvanor har en betydande inverkan på hälsan och särskilt på dödligheten i hjärtsjukdomar. Man stod inför starka motkrafter: efter krigen följde åratal av brist på många varor och många ansåg att smör, grädde och salt var nödvändiga. Därtill ansågs till exempel rökning vara nyttigt för gruvarbetare i syfte att ”rensa lungorna”.

Det stod klart att läkarnas anvisningar inte skulle vara tillräckliga, utan det krävdes ett brett samarbete för att ändra tänkesätt och därmed beteendet. Medborgarorganisationer, skolor, arbetsplatser och även representanter för media deltog.

För att nå ut till människorna användes tv-program såväl som kampanjer – till exempel devisen ”Tänk på barnet som lider av tobak” på t-tröjor – och hälsosammare versioner av traditionella maträtter som utvecklades av Marthorna, samt det omfattande nätverket av befintliga hälsovårdstjänster.

”Det roligaste var att vi fick männen lockade till rådgivningen när proverna togs”, säger Ritva Mäki, en före detta hälsovårdare i Lieksa, i en video som gjordes för att fira 50-årsjubileet av Norra Karelen-projektet.

När det gäller kampanjer som Norra Karelen-projektet är det en utmaning att dra slutsatser om orsak och verkan. Statistiken visar dock att efter projektet och det efterföljande upplysningsarbetet minskade dödligheten i hjärtsjukdomar under 50 år med 80 procent bland män i arbetsför ålder.

En kraftig nedgång ses också i statistiken över cancer och stroke. Den förväntade livslängden för finska män har ökat med cirka 13 år sedan 1972, och även för kvinnor med mer än 10 år. De extra åren är för det mesta hälsosamma.

Det som gjorde projektet i Norra Karelen till en social innovation var den modell som sammanförde olika aktörer. Tack vare modellen var effekterna betydligt större än vid en vanlig folkbildningskampanj. Modellen är också en produkt av sin tid: i dagens fragmenterade medievärld skulle ett liknande projekt säkert genomföras på ett annat sätt.

Har vi mod att genomdriva enkla lösningar?

Det är inte lätt att ändra på människors beteende. Varken i praktiken eller i princip.

Beteenden och val är privata och i ett samhälle som respekterar individens frihet förekommer varken tvång eller manipulation. Till våra värderingar hör att ge människor möjlighet att leva sina liv som de själva vill, så länge deras val inte skadar andra i deras omgivning.

En följd av denna princip är att det inte finns några enkla lösningar på social utsatthet. Samhällets strukturer kan utvecklas och tillföras resurser så att ingen faller utanför skyddsnäten. Ändå händer just det , och lösningarna måste hittas på andra sätt.

Det finns inga hållbara lösningar utan samarbete

Samarbete är inte det enklaste sättet att hitta lösningar. Men det finns inget bättre alternativ när det gäller samhälleliga utmaningar. Som det så ofta citerade afrikanska ordspråket lyder: ”Vill du gå snabbt, gå ensam. Vill du gå långt, gör det tillsammans”.

Framgången för Norra Karelen-projektet avgjordes av flera samverkande faktorer: Den vetenskapliga grunden, dvs. bevisen för vilka faktorer som ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar, men också organisationsmodellen som innebar en närmare växelverkan mellan hälsoexperter och administratörer.
Via dessa skapades en social och ideologisk rörelse som förde samman invånarna kring gemensamma mål. Begreppet ”folkhälsa” föddes till stor del i och med Norra Karelen-projektet.

Framgången med ”Bostad först”-modellen kan också tillskrivas ett antal faktorer. Nätverket för förändring hålls samman av modellens etiskt hållbara grund och förståelsen för människan.

Alla förtjänar och behöver den känsla av trygghet som ett eget hem ger. Vägen till att ta kontroll över sitt liv börjar med ett eget hem – först därefter kan andra stödformer vidtas, det är modellens kärnbudskap.

Förståelsen för människan och uppbyggande av samarbete är knutna till varandra. Om vi vill ha en förändring som sprider sig från individen till folket behöver vi multidisciplinär organisation. De perspektiv som via ett flertal aktörer lyfts fram öppnar upp för möjligheten att förstå olika motiv. Människorna är inte gjutna i samma form, och därför ska inte heller tillvägagångssätten vara det.

Antalet mandat för sociala innovationer håller inte på att minska. Samtidigt måste Finland hitta innovationer som inte bara skapar socialt välbefinnande, utan också ekonomiskt välbefinnande.

Hur kombinerar man dessa två – och kan den första bidra till att finna den senare? En sak är säker: förmågan till fördomsfritt tänkande och mod att experimentera är en språngbräda för förnyelse i Finland. Det kommer att behandlas i den sista delen av serien.

Artikeln är den andra i en serie i tre delar om social innovation. I den första delen utforskade vi vad social innovationsförmåga är. Den sista delen handlar om hur sociala innovationer utmanar vår förståelse för vad innovation i slutändan är – och därmed bidrar till att styra in Finland på vägen mot hållbar tillväxt.