Ledning av livslångt lärande i Norden: en jämförelse

I en komplex värld är satsningar på livslångt lärande en allt viktigare investe­ring i individernas, företagens och samhällets välfärd och konkurrenskraft. När det globala ömsesidiga beroendet ökar i samhället, blir också orsakssam­banden i anslutning till livslångt lärande allt mer invecklade. I en sådan värld betonas behovet av ett övergripande tankesätt: Livslångt lärande måste i framtiden ledas som en genomgripande helhet, med systemiskt tänkande.

Jämförelsen av strukturer för livslångt lärande i Norden gör gällande att den nuvarande styrningen av livslångt lärande i stor utsträckning baserar sig på förvaltningsområdesvisa åtgärder, även om ett närmare samarbete mellan förvaltningsområdena också kan skönjas.

I Norden har man på senare år tagit steg mot att leda livslångt lärande på ett sätt som stämmer överens med systemiskt tänkande. Till exempel i Sve­rige har en strategisk samarbetsgrupp, inte departementen, ansvaret för helheten. Finland har gjort försök där ett systemiskt tillvägagångssätt har tillämpats på budgetering. På Island och i Norge erkänner lagstiftningen målet om livslångt lärande delvis, och där verkar även en nationell samord­nare för livslångt lärande.

Huvudbudskapen i promemorian är att målen för fenomenbaserad led­ning av livslångt lärande ska vara att:

1. stärka långsiktigt beslutsfattande,
2. utnyttja forskningsrön för att bättre förstå fenomenen
3. skapa en omfat­tande och högklassig interaktion mellan olika aktörer för att skapa gemen­sam förståelse samt för att främja mål och åtgärder.

Som tema för vidare diskussion lyfter vi fram följande fråga i promemo­rian: Vilka slags nya strukturer och lösningar ger aktörerna utrymme, sam­manför dem på ett heltäckande sätt, erbjuder en helhetsbild och möjliggör dialog?