Språkkrav i arbetslivet

Sammanfattning

I Finland studerar, arbetar och bor ett stort antal internationella talanger vars kompetens, språkkunskaper och nätverk kan bidra till att stärka förnyelse, internationalisering och tillväxt på arbetsplatserna. En del av denna potential förblir dock outnyttjad på grund av strikta språkkrav som inte alltid motsvarar de faktiska behoven i arbetsuppgifterna. Denna promemoria analyserar språkförväntningar inom åtta branschkluster, deras potential att dra nytta av internationella experters kompetens samt lösningar för att utveckla mer språkmedvetna arbetsplatser. Promemorian bygger på dokumentanalys, intervjuer med sakkunniga, en analys av nyttjandepotentialen samt en valideringsworkshop.

Det ramverk för bedömning av språkkrav som presenteras i promemorian hjälper arbetsgivare att identifiera när kunskaper i finska eller svenska verkligen är nödvändiga med hänsyn till arbetets kvalitet, säkerhet, kundservice, regelverk eller myndighetsansvar, och när en medarbetare skulle kunna börja arbeta med engelska, andra språkkunskaper eller utvecklande färdigheter i de nationella språken. Ramverket granskar grunderna för språkkraven, den språknivå som behövs, möjligheterna att använda olika språk, arbetsgemenskapens beredskap samt flexibiliteten i rekryteringsprocesserna.

Skillnaderna mellan branscher och enskilda arbetsplatser är betydande. Inom exempelvis digital produktutveckling, internationell handel och många globala specialistuppgifter kan engelska redan i dag vara tillräckligt. Inom industriell teknologi, hälsoteknik och kunskapsintensiva tjänster beror möjligheterna ofta på hur arbetet organiseras, introduktionen av nya medarbetare och arbetsplatsens språkpraxis. Inom reglerade offentliga sektorer, välfärdssektorn och den byggda miljön påverkas språkkraven i större utsträckning av lagstiftning, säkerhet, dokumentation och myndighetskontakter. Även inom dessa områden kan internationella experters kompetens tas till vara betydligt bättre genom stegvis utformade arbetsuppgifter, stödjande karriärvägar och språkinlärning i arbetet.

Slutsatsen är att språkkrav i första hand bör bedömas utifrån de konkreta arbetsuppgifterna. Arbetsplatser bör också införa språkmedvetna arbetssätt, såsom arbetspar och språkmentorer, överenskomna former för parallellspråkighet samt språkinlärning som en integrerad del av arbetet.

Den centrala frågan är inte om man kan avstå från de nationella språken, utan i vilka arbetsuppgifter de faktiskt behövs, på vilken nivå och i vilken utsträckning den språkliga kompetens som krävs kan utvecklas genom arbetet. Ur ett perspektiv av förnyelse, internationalisering och tillväxt bör utvecklande kunskaper i de nationella språken ses som en utvecklingsväg i arbetslivet, inte som ett hinder för rekryteringen av internationella talanger.

Kontakta oss

Anna Grant

Ledande specialist