Gå direkt till innehållet

United Nations' Sustainable Development Goals 2030

Publicerad 16.05.2017

Ambitiösa utvecklingsmål förutsätter cirkulär ekonomi

FN:s mål för en hållbar utveckling förutsätter att både industriländer och utvecklingsländer övergår till en cirkulär ekonomi. Men hur ska det ambitiösa programmet Agenda 2030 omsättas i praktiken?
Författare

FN:s målprogram för hållbar utveckling Agenda 2030 siktar på utrotning av extrem fattigdom och på en hållbar utveckling som tar fasta på jordens bärkraft.

Programmet omfattar 17 huvudmål och 169 undermål som kan uppnås fram till år 2030.

“Det förutsätter en övergång till cirkulär ekonomi både i industriländerna och i utvecklingsländerna”, säger äldre rådgivare vid Sitra Timo Mäkelä.

Mäkelä har en lång karriär inom miljöfrågor och har bland annat arbetat med ledande uppgifter vid Europakommissionen. Han var EU:s huvudförhandlare i FN-förhandlingarna om Agenda 2030.

“Att fastställa konkreta mål var en stor framgång eftersom det krävde enhällighet bland alla stater.”

Cirkulär ekonomi skapar nya arbetstillfällen

I Agenda 2030 förbinder sig staterna bland annat till en effektivare förbrukning av naturresurser, återvinning av resurserna och hållbara produktions- och förbrukningssätt.

Enligt Mäkelä har dessa frågor ett klart samband även med minskningen av fattigdomen.

“Exempelvis ger en effektiv materialåtervinning nya arbetstillfällen. Det ger också ekonomisk tillväxt, som särskilt de fattiga länderna behöver.”

Enligt Mäkelä kan staterna genom beskattningen styra produktionen och konsumtionen i en mer hållbar riktning. Skattelättnader kan ges för verksamheter som skonar miljön och på motsvarande sätt kan skatterna höjas för produkter och tjänster som förorenar miljön.

“Rätt inriktning på de offentliga upphandlingarna är också ett effektivt sätt att främja den cirkulära ekonomin.”

I Finland uppgår värdet av de produkter och tjänster som staten och kommunerna köper till nästan en femtedel av bruttonationalprodukten.

Mäkelä säger att företagen kan främja övergången mot en cirkulär ekonomi genom att designa mer hållbara produkter som kan repareras och återanvändas. Han hoppas också att det ska bli mer vanligt att dela på saker än att äga dem ensam. Exempelvis är det förnuftigt att samanvända fortskaffningsmedel.

“Nuförtiden står personbilar oanvända i genomsnitt över 90 procent av dygnet.”

Cirkulär ekonomi betyder att konsumtionen inte grundar sig på ägande utan på användningen av tjänster: att dela med sig, hyra och återvinna.

Staterna måste förbinda sig till praktiska åtgärder

Miljöorganisationen Luonto-Liittos verksamhetsledare Leo Stranius hoppas nu på gemensamma förklaringar från staterna om det praktiska genomförandet av Agenda 2030. Förklaringarna kan avges till exempel i EU eller i de ekonomiska stormakternas G20-grupp.

“Därtill behövs internationella konventioner om främjandet av cirkulär ekonomi. Modell kan tas av Parisavtalet där länderna förbinder sig att hålla uppvärmningen av klimatet under två grader”, säger Stranius.

Stranius är också medlem i Finlands styrgrupp för cirkulär ekonomi. Han anser att bland annat Finland och EU har utarbetat bra vägkartor och strategier för övergången till cirkulär ekonomi. Nu behövs ny lagstiftning som ålägger och uppmuntrar företagen och den offentliga sektorn att skrida till praktiska åtgärder.

“Innovations- och företagsstöd kan vara lämpliga instrument utöver skatter och avgifter”.

Parallellt med lagstiftningen vill Stranius att man genomför fler experiment med att omsätta cirkulär ekonomi i praktiken.

“Experimenten kan vara små och lokala – de kan till exempel handla om att utnyttja biogas på några lantbruk. Det viktiga är att förutsättningslöst pröva på nya saker och också att lära sig av misslyckanden.”

Utvecklingsländerna behöver teknik och know-how

Finnfunds verkställande direktör Jaakko Kangasniemi påpekar att utvecklingsländerna behöver know-how och teknik från industriländerna på sin väg mot cirkulär ekonomi. Han leder det statsägda utvecklingsfinansieringsbolaget som är inriktat på att finansiera kommersiella projekt för en hållbar utveckling i utvecklingsländerna.

Sådana är bland annat projekt i skogsbranschen som går ut på att såga produkter av virke från odlingsskogar för lokala byggfirmor.

“I Afrika finns det i allmänhet inga massa- eller träskivsfabriker i närheten. Den råvara som blir över vid sågningen kan användas som energi, till exempel för torkning av virke eller elproduktion”, säger Kangasniemi.

Även Kangasniemi framhäver att effektiviseringen av återvinning skapar nya arbetstillfällen och affärsverksamheter i utvecklingsländerna.

Ett bra exempel på detta är African Foundries, som tillverkar byggstål av järnskrot i Nigeria med finansiering från Finnfund.

Den el som behövs för att smälta metallen fås från ett gaskraftverk som drivs med naturgas, en biprodukt vid oljeborrning.

“I stället för att fackla eller släppa ut naturgasen används den som bränsle.”

Till cirkulär ekonomi räknar Kangasaniemi också export av begagnade men fullt funktionsdugliga anordningar och produktionslinjer från västvärlden till utvecklingsländerna. Finnfund har varit delägare i den kenyanska läkemedelsfabriken Universal Corporation, som använder anordningar som importerats från bland annat Finland och Tyskland.

“Från västländerna exporteras också till exempel begagnade maskiner från träförädlingsfabriker, mejerier och tryckinrättningar som får ett nytt liv i utvecklingsländerna.”

 

Skribent: Matti Remes

Vad handlar det om?