Publicerad 06.03.2020

MEGATREND 1: Det är bråttom med en ekologisk rekonstruktion

Den ekologiska hållbarhetskrisen, den sjätte massutrotningen, överkonsumtion av och varierande tillgång till resurser samt avfallsproblemet förändrar på ett betydande sätt vår verksamhetsmiljö. Det krävs förändringar av kulturen och tillvägagångssätten för att svara mot hållbarhetskrisen.
Författare
Författarens profilsida: Mikko Dufva
Leading Specialist, Foresight, Sitra
Mikko Dufva is Sitra's leading foresight specialist. In his work, he examines future trends, the tensions between these trends and mental images connected with the future.

Centrala trender

  • Klimatet blir varmare: Temperaturen på jorden har sedan 1800-talet stigit globalt med cirka 1 grad och i Finland med cirka 2 grader. Klimatet kommer fortsatt att bli varmare, men nuvarande åtgärder påverkar hur mycket. I bästa fall lyckas man hålla temperaturökningen globalt vid 1,5 grader om, och endast om, man snabbt minskar de globala växthusgasutsläppen. Om den nuvarande situationen fortsätter stiger temperaturen med 3–4 grader under detta århundrade, vilket skulle leda till en situation där klimatuppvärmningen blir självgenererande. Följden av detta vore bland annat hungersnöd, omfattande klimatflyktingströmmar, massutrotning av biota, kustöversvämningar samt att många områden blir obeboeliga.
  • Extrema väderförhållanden blir vanligare: Klimatförändringen ökar extrema väderförhållanden. Översvämningar och torka ökar, likaså även allt kraftigare stormar. Varierande väderförhållanden orsakar påfrestningar särskilt på jordbruket och infrastrukturen.
  • Naturens mångfald minskar: Nu pågår en massutrotning av arter som beror på människans verksamhet. En miljon arter hotas av utrotning redan under de följande årtiondena, om inte situationen snabbt förbättras genom att minska konsumtionen av naturresurser, minska befolkningstillväxten och utvidga skyddsområden. Försämringen av naturens tillstånd hotar hundratals miljoner människors välbefinnande och orsakar även årliga ekonomiska förluster på hundratals miljarder.
  • Överkonsumtion av resurser och varierande tillgång: På grund av den ökande konsumtionen blir många resurser allt knappare eller så ökar kostnaderna för att skaffa dem. I industrin kan det förekomma utmaningar i fråga om tillgång till kritiskt material. Sand som lämpar sig för bygge riskerar också att ta slut, likaså även sötvatten i flera områden. En betydande ökning av ersättande material och materialcirkulation blir viktigare.
  • Utarmning av jorden: Med den nuvarande takten har 90 procent av jordmånen utarmats före 2050 och mullhaltig jord hotar att ta slut i världen om 60 år. Klimatförändringen förvärrar situationen allteftersom extrema väderförhållanden blir vanligare. Genom att förebygga erosion och binda koldioxid i jordmånen kan man öka matsäkerheten och samtidigt också dämpa klimatförändringen.
  • Avfallsmängderna ökar: I världen produceras i genomsnitt 0,7 kilo avfall per person varje dag. I Finland är motsvarande siffra 1,4 kilo. Prognosen är att avfallsmängderna ökar med 75 procent fram till 2050. Avfallsmängderna kan minska betydligt med hjälp av lösningar i den cirkulära ekonomin.

Den ekologiska hållbarhetskrisen, dvs. klimatförändringen, den sjätte massutrotningen, överkonsumtion av och varierande tillgång till resurser samt avfallsproblemet förändrar på ett betydande sätt vår verksamhetsmiljö. Det krävs förändringar av kulturen och tillvägagångssätten för att svara mot hållbarhetskrisen. Det finns lösningar, och nu behövs snabba åtgärder av alla länder. Finland har möjligheten att vara en föregångare, vars lösningar bland annat har ett stort globalt potential för minskning av utsläpp. Samtidigt är det möjligt att bygga ett hållbart samhälle för framtiden.

Man har redan varnat under en längre tid om den ekologiska hållbarhetskrisen, dvs. om en försämring av miljöns tillstånd, och om att gränserna för jordklotets bärkraft överskrids. Klimatförändringen har varit föremål för forskarnas intresse upp till flera årtionden och även varit länge på politikernas agenda. Senast efter hösten 2018, då IPCC:s rapport fick mycket uppmärksamhet, har klimatförändringen också i Finland i större omfattning och mer fortlöpande varit en del av samhällsdebatten och vardagsval hos flera finländare.

Klimatförändringen är en av de mest betydelsefulla förändringarna av miljön, men inte alls den enda. Under den senaste tiden har man börjat ägna mer uppmärksamhet åt minskningen av naturens mångfald. På grund av klimatförändringen och människans verksamhet pågår en accelererande utrotning, dvs. det så kallade sjätte massutdöendet. Dessutom står vi också inför otaliga andra utmaningar som gäller miljön, såsom bland annat bristen på sand som lämpar sig för bygge, dålig tillgång till dricksvatten, miljöförstöring, det växande avfallsproblemet och utarmning av jorden.

Även om man redan vidtagit åtgärder, har det under de senaste åren blivit allt mer uppenbart att det behövs snabbare och större åtgärder. Ambitionsnivån har ökat i förhållande till målen, men detta syns inte ännu i praktiska åtgärder. Den ekologiska hållbarhetskrisen är emellertid inte enbart framtid, utan i stor utsträckning aktuell redan i dag. Temperaturen på jorden har sedan 1800-talet stigit globalt med upp till cirka 1 grad och i Finland med cirka 2 grader. Utrotningen av arter har accelererat. Det är således inte enbart fråga om förändringar som sker i framtiden, utan pågående förändringar som fortsätter in i framtiden. Förutom lindring blir även anpassning till klimatförändringens konsekvenser allt viktigare.

Klimatet kommer fortsatt att bli varmare, men nuvarande åtgärder påverkar i vilken utsträckning. I bästa fall lyckas man hålla temperaturökningen globalt vid 1,5 grader om, och endast om, man snabbt minskar de globala växthusgasutsläppen. Tyvärr fortsätter utsläppen att öka, och om den nuvarande situationen fortsätter stiger temperaturen med 3–4 grader under detta århundrade, vilket skulle leda till en situation där klimatuppvärmningen som följd av en kollaps av glaciärer och smältning av permafrost blir självgenererande. Då kan människan inte längre begränsa den globala uppvärmningen genom sina egna åtgärder. Detta skulle även leda till omfattande klimatflyktingströmmar, hungersnöd, accelererande massutrotning och kustöversvämningar, och en del områden på jorden skulle bli obeboeliga.

Under 2016 var rubriken för Sitras megatrender ”Hållbarhetskris NU”, och i nuläget skulle samma kunna uttryckas ”en rättvis övergång till ett hållbart samhälle behövs nu”. Vi kan inte längre helt förhindra förändringarna, men vi kan påverka deras omfattning. En värld som är 1,5 grader varmare är annorlunda än en värld som är 2 grader varmare, för att inte tala om en ökning av 2,5 eller 3 grader. Ju fler olika ekosystem vi bevarar och ju fler arter vi räddar från att dö ut, desto bättre återhämtningsförmåga har vår livsmiljö och desto hållbarare är den.

Det råder en ovanlig enighet bland forskarna om de pågående förändringarna, och det finns redan flera lösningar. Klimatförändringen, minskningen av naturens mångfald och andra miljöutmaningar är också nu i synnerhet problem som gäller gemensamma handlingar – hur vi tillsammans kan genomföra en rättvis övergång till ett hållbarare samhälle.

Förändring av miljön utmanar till en förändring av kulturen

Den ekologiska hållbarhetskrisens konsekvenser syns på olika sätt: hurdan miljö kommer vi att leva i, hur förhåller vi oss till förändringar och vad beslutar vi att göra med dem. Med tanke på miljön kommer extrema väderförhållanden, dvs. översvämningar, torka och värmeböljor att bli vanligare och vintrarna kommer att vara regniga och snöfattiga. I och med klimatuppvärmningen kommer många introducerade arter att sprida sig allt längre norrut och Finland får även nya introducerade arter. Varierande tillgång till och brist på resurser påverkar materialpriser och därigenom produkter.

Medvetenheten om miljöförändringar har redan ökar och kommer att öka allteftersom konsekvenserna blir synligare. Känslor är också starkt förknippade med hållbarhetskrisen. Man har talat mycket om klimatångest, men av en enkätstudie som Sitra beställde 2019 framgick att klimatförändringen också är kopplad till många andra känslor än ångest. Respondenterna upplevde att den starkaste känslan som gällde klimatförändringen var känslan av intresse. Andra känslor som ofta nämndes var frustration och känslan av otillräcklighet, maktlöshet och hopp. Hos olika människor motiverar olika slags känslor till att agera och skaffa mer information. Med tanke på framtiden kunde det också vara bättre att tala om klimatkänslor eller i större omfattning miljökänslor.

Samtidigt som miljömedvetenheten har ökat, har även åsikterna blivit allt mer polariserade. Enligt en enkät som genomfördes 2019 av Helsingin Sanomat misstänker nästan hälften av finländarna att klimatretoriken är överdriven, när åter den andra halvan anser att Finland ska vara en föregångare i klimatfrågor och är beredd att kompromissa med sin egen levnadsstandard. Av Klimatbarometern 2019 framgår att allt fler har också ändrat sin livsstil och stöder snabba åtgärder. Ett allt större antal människor deltar i klimatmarscher, men samtidigt till exempel flyger man mer och att ändra sin kost så att den blir mer miljövänlig väcker starka känslor.

Det känns skrämmande att avstå från det gamla, särskilt om man inte har en tydlig bild av vad som kommer. Man kan också uppleva erfarenheten av att avstå från något som påtryckning, särskilt om man inte tror på anledningen till att avstå från något. Bakom detta ligger också en större förändring av värderingar och tankemodeller. Trender utmanar tanken om naturen som en oändlig resurs och människan som dess herre. I stället erbjuds posthumanism, där människan bara är en del av naturen och naturen ses som ett egenvärde i stället för en resurs. Allt eftersom värderingar förändras betonas även behovet att diskutera önskvärda framtider och vad en hållbar livsstil i praktiken kunde innebära.

Enligt utredningen om levnadsvanor som motsvarar 1,5 grader är en finländares genomsnittliga koldioxidavtryck cirka 10 ton koldioxidekvivalenter (t CO2 e). Enligt klimatmålen vore koldioxidavtrycket år 2030 2,5 ton och år 2050 endast 0,7 ton. Således behövs betydande förändringar i livsstilen innan vi uppnår klimatmålen. Det är inte enbart fråga om anpassning, utan en förändring som genomförs rättvist innebär också ett hälsosammare och lyckligare liv och ökat välbefinnande. I praktiken är lösningar bland annat prioritering av kollektivtrafik och cykling, övergång till förnybara energikällor, en kost med tonvikt på grönsaker och i större omfattning en övergång till cirkulär ekonomi. Förutom individens val påverkas förändringen av livsstil dessutom av att var och en hittar lösningar som passar dem själva, samhällets stöd och det allmänna attitydklimatet.

Bromsning av klimatförändringen och andra miljöåtgärder ligger naturligtvis inte endast på individens ansvar. Att svara mot den ekologiska hållbarhetskrisen förutsätter snabba och betydande förändringar. BIOS-undersökningsenheten talar om en ekologisk rekonstruktion, där man ser över strukturer och praxis bland annat för energiproduktion, bygge och trafik. Det sker emellertid utvecklingsprocesser som är önskvärda med tanke på övergången till ett hållbart samhälle, men inte alls tillräckligt mycket. Mängden förnybar energi har ökat, men takten är inte tillräckligt snabb för att uppnå klimatmålen, utan räcker främst för att täcka den energikonsumtion som växer globalt. I fråga om bygge övergår man kanske av miljöorsaker allt mer till renovering och träbygge. Trafikutsläpp kan minskas bland annat genom elektrifiering som blir vanlig mycket snabbare än väntat. Med lagstiftning, såsom multinationell reglering och samarbete, kan man stödja övergången mot ett mer hållbart samhälle. Det har emellertid inte ännu skett betydande förändringar i fråga om dessa.

Klimatet kommer i varje fall att blir varmare under de närmaste årtiondena, så det är centralt att också satsa på anpassning. I bästa fall är anpassning i linje med bromsning. Man kan försöka anpassa sig till extrema väderförhållanden, såsom ösregn, till exempel genom att öka antalet gröna miljöer och gröna tak i städer. Dessa jämnar också ut värmen och erbjuder i bästa fall nya livsmiljöer åt djur.

Den ekologiska hållbarhetskrisen förutsätter även anpassning av jordbruket. Klimatuppvärmningen ökar utarmning av jorden och extrema väderförhållanden och introducerade arter orsakar skada. Att svara mot utmaningar kan i praktiken innebära mångsidigare odling, nya kulturväxter och ”kolodling”, dvs. bindning av kol i jordmånen.

Spänningar

  • Miljömedvetenhet vs. miljöhandlingar: Människornas miljömedvetenhet har ökat, men dess effekter syns inte ännu tillräckligt i handlingar. Det är möjligt att allt fler ändrar sin livsstil, men det kan också hända att skepticismen mot miljöförändringar ökar. Spänningen mellan medvetenhet och handlingar kan också leda till en djupare uppdelning mellan dem som kräver handlingar och dem som underskattar dem. Uppdelning förhindras allra bäst med gemensamma diskussioner och samarbete för att genomföra en rättvis och socialt acceptabel samhällsförändring.
  • Ringaktning vs. aktivism: Klimatmarscher och rörelser som kräver radikala miljöåtgärder, såsom internationella Extinction Rebellion, samlar allt fler människor. Samtidigt ökar nedsättande röster som nekar individens eller Finlands betydelse för att lösa globala problem. Det finns emellertid allt fler tecken på att aktivism har åstadkommit beslut som är bättre med tanke på miljön, åtminstone i fråga om att sätta mål. Det kan också hända att uppdelningen mellan dem som underskattar problemet och aktivister polariseras ytterligare.
  • Syn på naturen som resurs vs. egenvärde: Inställningen till naturen är fortfarande ofta att den är en resurs som människan som skapelsens krona kan fritt använda. Enligt den motsatta uppfattningen är människan en del av naturen precis som andra organismer och hon borde anpassa sin verksamhet så att det lämnas utrymme åt andra.
  • Finland vs. den övriga världen: Kvantitativt sett är Finland en liten aktör i fråga om klimatutsläpp och andra miljökonsekvenser, men per person är vår påverkan stor. Skeptiker anser att Finlands åtgärder inte har någon verkan, när däremot andra lyfter fram Finlands roll i att komma med lösningar och föregå med gott exempel. Eftersom förmögna industriländer producerar den största delen av utsläppen, har de också proportionellt ett stort ansvar och å andra sidan också de bästa möjligheterna att ur medborgarnas minska utsläpp så rättvist som möjligt. I bästa fall bygger också miljöåtgärder ett samhälle med återhämtningsförmåga av undantagsförhållanden, såsom störningar i el- eller matdistribution.
  • En rättvis eller ojämlik övergång till ett hållbart samhälle: Att svara mot den ekologiska hållbarhetskrisen förutsätter snabba och betydande förändringar i samhällets strukturer och praxis. Hur stora förändringar lyckas man genomföra och hur snabbt? Hur försäkrar man sig om att övergången till ett hållbart samhälle är jämlikt och rättvist?
Case

Åkrar bli kolsänkor: Carbon Action-programmet

Vid bekämpning av klimatförändringen räcker det inte längre endast med minskning av växthusgasutsläpp. Överflödig koldioxid i atmosfären måste också bindas i marken. Åkrar har många möjligheter att binda kol och det vore också bra att utnyttja dem som kolsänkor som binder kol. Odling som främjar kolbindning är i linje med cirkulär ekonomi. Det respekterar naturen och stöder bland annat naturens mångfald, eftersom det minskar tillförseln av näringsämnen till Östersjön och förbättrar jordmånens tillväxttillstånd och hållbarhet vid extrema väderförhållanden.

Carbon Action-programmet söker lösningar på hur man i praktiken kan genomföra lagring av kol i jordmånen i jordbruket och hur man kan mäta lagring av stabilt kol i jorden på ett tillförlitligt och allmängiltigt sätt. Målet är att hitta lösningar som kan tillämpas i stor omfattning på olika lantgårdar.

https://carbonaction.org/

 

Vad handlar det om?