Gå direkt till innehållet

Sitra

Publicerad 01.07.2019

Rinne: ”Ja, men”-klimatpolitikens tid är förbi

Statsminister Antti Rinne framhåller att Europeiska unionen ska inta en ledande position när det gäller att lösa mänsklighetens stora frågor. Klimatförändringen är den största utmaningen.
Författare
Expert, Sitra
Tuuli Hietaniemi är expert på Sitra och har ansvar för att producera information till stöd för en ambitiös klimat- och energipolitik.

Finland övertar ledarskapet för Europeiska unionen på måndag. EU-ordförandeprogrammet (på finska), som regeringen offentliggjorde förra veckan, slår fast de frågor som Finland fokuserar på under sin sexmånadersperiod som ordförande. Tyngdpunkten ska utöver ledarrollen i klimatfrågor ligga på ett konkurrenskraftigt och socialt rättvist EU samt garantier för medborgarnas helhetsmässiga säkerhet.

Oberoende av det ökande trycket i Finland och Europa för snabba klimatåtgärder fäster ordförandeprogrammet obetydlig uppmärksamhet vid att bekämpningen av klimatförändringen förutsätter brådskande åtgärder här och nu av EU. Att EU:s mål för minskade utsläpp fram till år 2030 har förenats med 1,5-gradersmålet utgör kärnan för det globala klimatledarskapet. EU:s nuvarande förbindelse om 40 procent är ohjälpligt föråldrad.

I sitt tal under debatten i plenum konstaterade statsminister Antti Rinne träffsäkert att ”ja, men”-politikens tid är förbi när det gäller att bekämpa klimatförändringen. Att lösa klimatkrisen kräver stark enighet och modigt agerande av EU.

Att lösa klimatkrisen kräver stark enighet och modigt agerande av EU.

Finlands EU-ordförandeskap äger rum under en kritisk tid då parterna i Parisavtalet – också Europeiska unionen – förväntas bereda nya utsläppsmål som sträcker sig till år 2030. De nuvarande målen är inte tillräckliga för att hejda klimatkrisen. Dessutom ska alla länder år 2020 meddela sina långsiktiga utvecklingsstrategier till FN gällande utsläppsminskningarna fram till 2050. Europeiska kommissionen har framfört att EU borde eftersträva att vara kolneutralt senast år 2050.

Majoriteten av medlemsländerna understöder kommissionens initiativ om ett kolneutralt Europa senast år 2050. På Europarådets möte förra veckan fjättrades dock den progressiva majoriteten av eftersläntrarna när Polen, Ungern, Tjeckien och Estland motsatte sig målet. Nästa gång söks enighet under Finlands ordförandeskapsperiod.

Det är bra att Finlands program kräver att EU profilerar sig som en global ledare i klimatfrågor och utarbetar en långsiktig klimatstrategi, enligt vilken EU är kolneutralt år 2050. Också den cirkulära ekonomins grundläggande roll när det gäller att lösa klimatkrisen lyfts fram i programmet.

Under de kommande sex månaderna har Finland en unik möjlighet att påverka nuvarande och kommande generationers välbefinnande genom att lotsa EU:s ambitiösa klimatpolitik framåt. Till exempel det klimattoppmöte som Finland ordnar och som är inskrivet i regeringsprogrammet beskriver på ett utmärkt sätt det framåtsträvande tänkande genom vilket lösningen på klimatkrisen ges den tyngdpunkt den förtjänar på EU:s agenda.

I januari 2020 kan vi ta ställning till hur Finland svarar på frågan om vi, i egenskap av ordförande, satsade allt för att dämpa klimatkrisen.

Svarar vi ”ja” eller ”ja, men”?

Vad handlar det om?