Publicerad 19.04.2018

SenseMaker är ett verktyg för beslutsfattande i en ny värld

Alumnerna på Sitras samhälleliga utbildning fick prova på enkätverktyget SenseMaker och lära sig hur man samlar in information och fattar beslut i en tid då gamla lagbundenheter inte längre gäller.
Författare
Redaktör
Noora Mattila är fri redaktör som har arbetat som bland annat andra chefsredaktör för kulturtidskriften Nuori Voima samt redaktör på Helsingin Sanomat och Kodin Kuvalehti. Mattila är specialiserad på kultur- och featurejournalistik samt redigering och har under den senaste tiden även undervisat i hur man gör podcasts. Hon bodde nyligen i två år i Seattle och skrev även artiklar till Finland om USA. Nu har hon flyttat till Finlands Seattle, det vill säga Björneborg.

Dave Snowden, expert på kunskapsledning, har talat om komplexitetsteori i åtminstone femton år, men i och med Trump och Brexit blev åhörarna intresserade av ämnet på ett annat sätt.

Nu har vi mitt framför våra ögon två stora exempel på hur komplex dagens värld verkligen är. Det är svårt att förutspå framtiden utifrån det som hänt tidigare. Det kan ligga många olika slags förändringar och pyra bland folket, som forskarna, beslutsfattarna och journalisterna inte ser.

Vår tid kallas även för den postsanningens tid, men Snowden anser att det aldrig har funnits någon ”sanningens tid”. Vår verklighet består av berättelser, varav vissa börjar upprepas tillräckligt ofta och blir till dominerande narrativ.

Den berättelse som dominerade förra seklet var tilliten till experter och vetenskapen, som var de som i slutändan skulle lösa världens problem. Under det problemlösningsinriktade århundradet främjades enligt Snowden ett ingenjörsmässigt systemtänkande, som sökte efter lagbundenheter och en grund för beslut om dem.

Dagens värld består emellertid av globala och virtuella nätverk och är fragmenterad och oförutsägbar. Det är allt oftare som vi inte kan lita på lagarna om orsak och verkan, utan måste skaffa kunskap om förändringar i världen på ett annat sätt.

Frågan följer: Hur fattar man beslut i en sådan värld? Vilken typ av information ska besluten grunda sig på?

Den mest kritiska informationen finns hos den som själv upplever något

I alumnnätverket för Sitras samhälleliga utbildning finns det många beslutsfattare och förändringsagenter. Den samhälleliga utbildningen har till uppgift att utveckla deras förmåga att skapa en bättre framtid för Finland.

Därför erbjöd Sitra till 50-årsjubileets ära alumner en möjlighet att lära sig mer om ledarskap och tillgång till information i en komplex värld. Alumnerna fick själva välja vilka aktuella eller framtida utmaningar de skulle utreda med hjälp av ett verktyg som Sitra tillhandahöll.

”I dessa dagar cirkulerar det massor av information och desinformation. I en komplex värld räcker det inte att man vet rätt saker, utan det behövs också en gemensam förståelse”, säger Mervi Porevuo, expert och ledare för den samhälleliga utbildningen.

Under 2017 fick alumnerna en introduktion i den teoretiska ramen kallad Cynefin som utvecklats av Snowden, som kan användas för att bilda sig en uppfattning om verksamhetsmiljöer för ledarskap. Det är ett ord på kymriska som betyder habitat. Namnet påminner om att människors umgänge alltid påverkas både av personliga och delade kollektiva erfarenheter, i sista hand av berättelser.

I Cynefin delas avgörande situationer upp fyra kategorier: enkelt, komplicerat, komplext och kaotiskt. I en komplex situation måste beslutsfattaren gå till gräsrotsnivån och skapa upplevelser, ur vilka man kan hitta helt nya utvecklingsvägar och lösningar som precis håller på att uppstå.

För att loda detta har Snowdens arbetsgrupp utvecklat ett verktyg kallat SenseMaker. År 2016 etablerades Cynefin-centret på Bangors universitet i Wales, så att Snowdens forskning och Cynefin-teorin även skulle kunna utnyttjas av allmänheten.

Med SenseMaker kan man som namnet antyder få en rätsida på förhållandena mellan saker och ting samt på tysta signaler, sådant som ligger och pyr, som förändrar framtiden.

Detta sökande efter information är väldigt annorlunda än de traditionella enkäter i vilka forskaren definierar mellan en och fem typiska parametrar och samlar in svaren i numeriska kvantiteter. I SenseMaker är det ett mycket kortare avstånd och färre tolkningsnivåer mellan beslutsfattaren och svarsnivån. Världen betraktas genom berättelser och tolkningsnycklarna finns både hos den svarande och forskaren. Forskarens eller beslutsfattarens roll är att lyssna. Forskaren utgår inte från att bevisa en hypotes och ett påstående utan åt att leta efter något nytt, som finns i den svarandes erfarenhet.

 

Svaranden utvärderar sin berättelse med hjälp av triangeln (exemplet Yle).

FAKTA

Hur fungerar SenseMaker?

  • Till en början ombeds den svarande berätta om en personlig erfarenhet eller berättelse. Efter det får den svarande se trianglar, sträckor eller fyrarutor och mellan dessa ytterligheter placerar han/hon sin berättelse. Istället för att forskaren ger den svarande stränga gränsvärden tolkar han/hon själv sin egen berättelse.
  • När tillräckligt många framför sin berättelse och placerar den exempelvis i triangeln, blir förtätningar synliga och man kan undersöka vilka typiska berättelser som kopplas till vissa saker. Om många svarande exempelvis placerar sin berättelse i toppen av triangeln där det står ”min berättelse håller på att bli vanligare precis nu” kan forskaren titta närmare på de berättelserna.
  • På det sättet producerar SenseMaker grupperingar av berättelser i vilka man kan se nya typer av samband och kontexter. Med analysverktyget kan man även undersöka korrelationer mellan olika faktorer.

Sitras alumner inför förändringar och berättelser

I SenseMaker-experimenten i Sitras samhälleliga utbildning deltog tio samhällsaktörer eller aktörer från företagsvärlden som provade verktyget på den utmaning de valt.

Bakom många experiment fanns en förändring, ibland även konkret: Greenpeace tittade närmare på klimatförändringarna, Alma Media på människors förändrade förhållande till auktoriteter. Andra ville utreda behovet av förändring: Finlands Röda Kors frågade hur volontärarbetet bör förändras, medan Cosmopolis undersökte metoder för att öka sysselsättningen bland invandrare. UF-centret undersökte vilken typ av ledarskap de anställda inom arbetsförmedlingstjänsterna skulle behöva i samband med landskapsreformen.

Vimma ville få information om de yrkesverksamma inom de kreativa branschernas upplevelser på arbetsplatsen och Heureka om hur människor förstår hjärnhälsa. Forskningscentralen för tävlings- och toppidrott KIHU utredde vad som är betydelsefullt för människor inom idrott.

Två experiment fokuserade helt på att samla in och lyssna på berättelser: Rundradion bad människorna berätta om en erfarenhet de haft på senare tid och Inforglobe sökte efter betydelsefulla erfarenheter som människor även skulle rekommendera till andra.

Verklig förståelse uppstår genom samtal

I SenseMaker-experimentet samlade man i sammanlagt 1 468 berättelser. De utgör ett tvärsnitt av finländarnas verklighet just nu. Flest berättelser samlades in av Alma Media (304 berättelser) och Rundradion (258).

Alla fick mer kunskap, och att dela med sig av och jämföra erfarenheter var en av de största behållningarna av experimentet. Resultaten behandlades på en sammanfattande workshop som anordnades av Sitra i februari. Deltagarna diskuterade exempelvis hur den svarande tolkar den narrativa uppgiften och vem som tar sig an och svarar på den.

För en del blev antalet svarande överraskande få. Exempelvis Inforglobe fick endast tio svar via Esbo och Helsingfors stads webbplatser. På workshoppen diskuterade man ifall metoden för att dela enkäten var fel: besökarna på stadens webbsidor sökte troligtvis efter ett snabbt svar på något problem och stannade inte för att svara.
”Även den svarandes sätt att närma sig begäran är kontextbundet. Vad får en människa att öppna sig om något om henne själv för andra och vad används informationen till?” undrar Heimo Langinvainio på Inforglobe.

I andra fall var de svarandes angreppssätt något annorlunda än förväntat. Exempelvis var majoriteten av Alma Medias svar negativa eller mycket negativa.
”Kanske har ibland människor som det inte går bra för mest tid och störst behov av att berätta om sitt liv”, funderar Päivi Lipponen, ledamot i Cosmopolis styrelse.

Å andra sidan kan svaren påverkas av en viss roll. Exempelvis i UF-centrets enkät till de anställda på arbets- och näringsbyråerna betonade många experter sin egen kompetens som avgörande.
”Människor berättar konsekventa historier och försöker att upprätthålla en positiv bild av sig själva. Arbetsplatsen är en del av identiteten, med vilken individen försvarar arbetsplatsens positiva karaktär”, sa Jouni Toikkanen på UF.

En viss konsekvens syntes även bland Greenpeaces svarande, varav huvudparten av berättade en liknande historia om barndomens vintrar.
”Man bör ge längre betänketid för en sådan här uppgift för att få färre berättelser som följer en mall”, konstaterade Greenpeace Nordics landschef Sini Harkki. ”I en komplex värld rör det sig så många saker att vi inte kan förstå det tillräckligt bra för att ens ta fram en hypotes. Det finns inte tillräckligt med tid för att stanna upp.”

Många svarande erkände samma sak: tidsbrist gjorde att man inte kunde utnyttja verktyget till fullo.
”Det är typiskt att beslutsfattare blir entusiastiska inför verktyget och vill uppleva något nytt, men i slutändan finns det ändå inte tillräckligt med tid i vardagen”, säger Mervi Porevuo på Sitra. ”Detta experiment lärde oss att det behövs nya metoder för att verkligen kunna komma framåt i låsta situationer. Trots det finns i den här tiden inget som är viktigare än att man har tid att stanna upp vid viktiga saker.”

Man hade särskilt behövt tid för att tolka resultaten, eftersom många deltagare var mer vana vid traditionella enkäter som ger numeriska uppgifter och kände sig rådlösa inför det narrativa materialet.

Materialet har dock mycket att ge, som nedanstående berättelser visar. Det finns beskrivningar av vilka typer av problem man löser på arbets- och näringsbyråerna. Visioner om hur vår planet ser ut år 2050. Berättelser om arbete och fritid, hälsa och sjukdom, hopp och hopplöshet. Stunder av lycka, ändringsförslag, känslor av samhörighet och ensamhet.
”Det här materialet fördjupar den finska vardagen. Det berättar om det finska samhället 2017”, sammanfattade Yles chef för sociala medier Tuija Aalto.

För många deltagare fördjupade också experimentet förhållandet till ledarskap och det egna arbetet.
”Jag är ännu mer övertygad om att berättelser om världen även måste införas inom ledarskap. Ledarskap och effektiv kommunikation handlar om att förnya berättelser och skapa nya berättelser. Berättelserna måste öppna en möjlighet att göra på ett annat sätt”, påminde Jouni Toikkanen.

”Den största behållningen är att man måste göra mycket av den här typen av arbete, söka efter mikrovärldar och finkamma materialet”, sa Sini Harkki.

Mervi Porevuo säger också sammanfattningsvis att man kan få kunskap med hjälp av verktyget, men att verklig ”sensemaking” sker i interaktionen mellan människor.
”Vi pratar om algoritmer och artificiell intelligens, men den gemensamma förståelsen är den bästa grunden för att komma framåt.”

Kontakta oss
Ledande Expert, Samhällelig utbildning, Sitra

+358 (294) 618 208

mervi.porevuo@sitra.fi

Vad handlar det om?