Debatt
Beräknad läsningstid 7 min

Valkompasserna har betydelse – tre sätt att förbättra dem

I Finland formar valkompasserna publiciteten vid olika val i stor utsträckning. Särskilt bland unga har de blivit ett viktigt användargränssnitt för valen. Därför är det bra att de vidareutvecklas.

Författare

Kirsi Hantula

Ledande Expert, Digital makt och demokrati

Publicerad

Valkompasserna är en finsk innovation som vi verkligen kan vara stolta över. 

De erbjuder partierna och kandidaterna en gratis kanal för att framföra sina synpunkter och förenar effektivt partierna och kandidaterna med dem som använder valkompasserna. De hjälper väljarna att uppfatta skillnaderna mellan de politiska ståndpunkterna och kan göra det enklare för dem att välja hur de ska rösta till exempel genom att begränsa antalet potentiella kandidater. 

Valkompassernas enorma popularitet framgår också av att ungefär hälften av alla röstberättigade i det senaste riksdagsvalet använde minst en valkompass innan de styrde kosan mot valbåset. 

Kort sagt: valkompasserna har makt. De har makt just för att de har blivit ett vanligt inslag i många finländares valförberedelser och de påverkar framför allt vad de unga väljarna röstar på

Därför måste vi granska valkompasserna kritiskt och fundera på hur de kan utvecklas. Enligt undersökningar om valkompasser finns det fortfarande utrymme för förbättringar. 

1. Valkompassens algoritmer öppnas 

Har du någonsin testat flera valkompasser och undrat varför de rekommenderade kandidaterna eller partierna skiljer sig så mycket från varandra? 

Ofta finns det en godtagbar förklaring till skillnaderna i rekommendationerna vi får. De beror på medvetna beslut som fattats vid konstruktionen av valkompasserna: till exempel hur olika ämnen betonas i de olika valkompasserna. 

Om hälften av påståendena i en valkompass fokuserar på två teman – exempelvis beskattning och jordbruk – medan påståendena på samma tema endast utgör en fjärdedel i en annan valkompass, påverkar detta valkompassernas rekommendationer om kandidater. Detta kommer knappast många som använder valkompasserna att tänka på när de jämför sina rekommendationer. Ibland kan orsaken till vitt skilda rekommendationer också vara ett oavsiktligt konstruktionsfel, som förvränger rekommendationerna som algoritmerna producerar. 

Möjligheten att titta i den svarta lådan ökar användarnas tillit till valkompassen.

Det är viktigt att väljarna och kandidaterna bättre förstår vilka val som gjorts i konstruktionen av de olika valkompasserna, oavsett vad skillnaderna i rekommendationerna om kandidater och partier beror på. Därför vill jag uppmuntra företagen som publicerar valkompasser att öppna valkompassernas algoritmer och konstruktionsprinciper för användarna, forskarna och andra viktiga intressenter. Det har till exempel Helsingin Sanomat glädjande nog redan börjat göra. 

Möjligheten att titta i den svarta lådan ökar användarnas tillit till valkompassen. Samtidigt ökar sannolikheten för att eventuella fel i konstruktionen av valkompassen upptäcks snabbt och kan korrigeras i tid.

2. Fler utomstående experter får lämna synpunkter

Negativ respons på valkompasser har vanligtvis att göra med påståendenas formuleringar eller urvalet av påståenden. 

Ett felaktigt formulerat eller alltför tvetydigt påstående snedvrider resultaten eller kan ge intryck av att meningsskiljaktigheterna mellan olika kandidater eller partier är större än i verkligheten. Samtidigt måste de som skriver påståendena till valkompasserna försäkra sig om att påståendena lyckas föra fram tydliga skillnader mellan partierna och kandidaterna. 

Ett felaktigt formulerat eller alltför tvetydigt påstående snedvrider resultaten eller kan ge intryck av att meningsskiljaktigheterna mellan olika kandidater eller partier är större än i verkligheten.

Påståendena bör också kunna lyfta fram olika ideologiska skiljelinjer: värderingar som skiljer finländarna åt och påverkar deras åsikter i sakfrågor. Utifrån forskning om valkompasser vet vi att de tidigare valkompasserna inte heller har lyckats beakta dessa skiljelinjer i tillräckligt stor utsträckning. 

Aktörerna som publicerar valkompasser i Finland är medvetna om utmaningarna med formuleringen och urvalet av påståenden och försöker svara på dem till exempel genom att ta del av kommentarer från användarna eller partiorganisationernas företrädare. Trots detta får de ibland kritik för att det är svårt för utomstående att bedöma i vilken mån responsen har påverkat valkompassen. 

Nästa steg i utvecklingen skulle kunna vara att aktörerna som publicerar valkompasserna funderar på hur de kan beakta olika synvinklar ännu tidigare i processen och bättre än i dag ta hänsyn till responsen de får när valkompassernas påståenden utarbetas. Exempelvis kan de i fortsättningen ta in mer utomstående expertis i de grupper som utarbetar påståenden till valkompasserna. Expertisen skulle kunna bestå av några viktiga intressenter, inklusive politiska forskare.

3. Olika användare beaktas bättre

Valkompasserna har förändrats ganska lite under det senaste decenniet. En traditionell valkompass består av cirka 20–30 påståenden, varav de flesta mäter tydliga, politiska sakfrågor. Samtidigt har man dock inom den politiska forskningen konstaterat att finländarnas kunskaper om politik är ganska svaga – precis som i många andra högutbildade länder. 

Det får mig att fundera över om vi borde ompröva sakfrågornas centrala roll i valkompasserna. Borde påståendena i första hand gå in på olikheter i värderingarna hos dem som svarar på valkompasserna, i stället för att mäta medborgarnas åsikter i sakfrågor som en stor del av valkompassernas användare inte kan tillräckligt mycket om? Eller borde valkompasserna konstrueras så att de bättre än i dag beaktar skillnaderna mellan olika användare, till exempel i fråga om politiska kunskaper? 

I framtiden skulle jag vilja se nya typer av valkompasser som bättre kan anpassas till de olika behoven hos väljarna och användarna av valkompasserna.

Eftersom det numera talas mycket om användarorientering och personifiering av användarupplevelsen inom tjänsteutvecklingen, vill åtminstone jag som väljare ha samma tänkesätt även i valkompasserna. I framtiden skulle jag vilja se nya typer av valkompasser som bättre kan anpassas till de olika behoven hos väljarna och användarna av valkompasserna. 

För att valkompasserna ska kunna förnyas och bli mångsidigare bör försöken med valkompasser underlättas med nya innovationer. Ett exempel på en sådan utveckling är den öppna valkompassplattformen som Sitra finansierar och som gör det lättare för dem som publicerar valkompasser att få tillgång till valkompassens grundläggande funktioner. 

Utvecklingen ger aktörerna som publicerar och utvecklar valkompasser möjlighet att koncentrera sina resurser på ett mer meningsfullt sätt: skapa mer avancerade valkompasser som hjälper alla slags väljare att fatta noga genomtänkta beslut i vårt alltmer pluralistiska och mångsidiga samhälle.

Vad handlar det om?