Publicerad January 22, 2018

Välfärdens nästa rond

Ideal, vision och lösningar
Författarna
Ledande Expert, Förutsägelse, Sitra
Elina Kiiski Kataja är framtidsexpert på Sitra. Hennes uppgift är att greppa de utvecklingstrender som redan nu påverkar vårt samhälle och som kan ha stor betydelse för vår framtid.
Direktör, Förutsägelse och strategi, Sitra
forskare, Demos Helsinki
Grundare, Demos Helsinki
Aleksi Neuvonen, FM, är framtidsforskare och expert på livsstilsförändringar. Tillsammans med Roope Mokka har han grundat Finlands första självständiga tankesmedja Demos Helsinki och är forskningsledare för den. Aleksi är huvudansvarig expert för visionsarbetet Hållbar välfärd. Aleksi håller på med en avhandling vid Tammerfors tekniska universitet om användningen av scenarier i samhällsplaneringen.

1. Vilka ideal går vi mot i välfärdens nästa rond?

Den nordiska modellen bygger även i framtiden på ideal. I denna promemoria presenteras en vision om riktlinjerna för en progressiv samhällspolitik som för oss in i en rättvis och hållbar framtid och hur denna politik skulle kunna synas i människors vardag. Dessutom tittar vi på vilka praktiska lösningar och institutioner vi behöver för att underlätta övergången till framtidens modell.

De tidigare promemoriorna om nästa rond har beskrivit de pågående förändringarna i de viktigaste dragen i de västerländska samhällena som pågår, som är parallella men starkt sammanflätade. Det handlar om följande drag: Förvärvsarbete har blivit en stabil försörjning för den stora majoriteten av människor. Den progressiva demokratin har skapat politiskt deltagande och främjat välfärdens tillväxt. Man har vant sig vid att betrakta den ekonomiska tillväxten som ett framsteg, som höjer livskvaliteten och skapar nya möjligheter. Ett energisystem som drivs med fossila bränslen har påskyndat den ekonomiska tillväxten och skapat välstånd. Dessa förhållanden har fram till idag skapat kontinuitet, samhällsfred och stärkt människors tro på framtiden och deras inbördes förtroende, men situationen håller nu på att förändras. De samhälleliga och ekonomiska systemen har blivit mer komplexa, och det ömsesidiga beroendet och osäkerheten har ökat i världen.

De egenskaper som präglar de västerländska samhällena som beskrivs ovan är inte eviga, utan en produkt av en historisk tidsperiod. De är utmärkande för de strukturer som utvecklats för att lösa utmaningarna under den industriella eran, som i och med digitaliseringen, globaliseringen och den ekologiska hållbarhetskrisen står inför ett nytt förändringstryck. Under de närmaste årtiondena kommer dessa centrala strukturer antingen att stegvis förnyas eller ersättas med helt nya lösningar som är bättre lämpade för denna tidsperiod och dess behov. Formerna för förvärvsarbete blir mer mångsidiga och parallellt med dem uppstår det nya försörjningsmodeller. Vid sidan om partierna och den representativa demokratin föds det nya former av delaktighet och beslutsfattande. Framsteg kommer i framtiden även att bygga på annat än ekonomisk tillväxt och det välstånd som det medför.

De ideal och värderingar som råder i samhället är i regel betydligt mer långvariga än exempelvis de politiska systemen. Det är också uppenbart att förändringar i omvärlden inverkar på vilka ideal vi sätter upp. De nordiska idealen har inverkat på

  • flyttrörelserna från landsbygden till städerna och övergången från det säsongsbetonade arbetet inom jordbruket till det rutinartade industri- och kontorsarbetet,
  • utvidgningen av en livsmiljö med gemenskaper på några tiotal människor till en global värld skapad av elektronisk informationsförmedling, storstäder och organisationer som nätverkar med varandra över nationsgränserna och
  • förflyttningen av fokuset i lärandet från den praktiska vardagen i skolan till en omfattande världsbild som bygger på vetenskap.

Utvecklingen har dock inte stannat av. Informationen har digitaliserats, vilket har möjliggjort en demokratisering av informationsförmedlingen. Handeln och produktionen har förändrats och blivit globala. Samhällsutmaningarna har blivit utmaningar för hela mänskligheten. Människors rörlighet har ökat och mångsidigheten i de mänskliga kontakterna har blivit större. Vi vet ännu inte med säkerhet hur detta kommer att förändra vårt sätt att sätta upp ideal för vårt samhälle. Våra ideals evolution fortsätter.

 

Idealen är även en fråga om beslut

Vi har börjat bygga upp vår vision om välfärdens nästa rond med utgångspunkt i idealen i den nordiska samhällsmodellen. Detta val bygger på tanken att idealen är något man kan sträva efter genom vissa beslut: genom institutioner samt genom att planera och forma deras regler och normer kan man satsa mer på vissa ideal än andra.  Dessa beslut är i allra högsta grad politiska och bygger på olika uppfattningar om det goda samhälle som ska uppnås. Idealen i den nordiska modellen har formats under århundradena i och med att olika politiska åsikter har mötts, krockat och sammanfattats i beslut som format reglerna och institutionerna i vårt samhälle. I bakgrunden har de påverkats både av olika ideologier och rörelser, främst europeiska, samt lokala intressen och behov. Dagens nordiska samhällen präglas av en alldeles särskild kombination av ideal och strukturer, i vilka man betonar jämlikhet, människors långtgående autonomi, jämställdhet, en stark rättsstatsprincip och demokrati samt rättvisa på samma gång.

De nordiska länderna ständigt och allt tydligare mätt i befolkningsmängd och till och med BNP mer betydande aktörer än deras ekonomiska tyngd.

Vi tror starkt på att de nordiska idealen är sådana att man kan bygga ett framgångsrikt framtida samhälle runt dem. Detta trots att de nordiska samhällena varit framgångsrika under just den industriella eran på 1900-talet och att deras samhällsmodeller optimerade för en ekonomi som domineras av industriell produktion och behoven hos en tydligt avgränsad nationalstat. De nordiska samhällenas framgång har blivit ännu tydligare de senaste decennierna, när man har övergått till en allt mer globaliserad kultur och en mer kunskapsintensiv, digitaliserad ekonomi. Även om de europeiska samhällena förlorar sin ekonomiska betydelse med globala mått mätt är de nordiska länderna ständigt och allt tydligare mätt i befolkningsmängd och till och med BNP mer betydande aktörer än deras ekonomiska tyngd. Det framstår på många sätt som att de nordiska länderna till och med har uppnått en utopi, där man tar hand om barnen i dagvård av hög kvalitet, tar hand om äldre med gemensamma medel, tillhandahåller utbildning på kostnadsfria universitet och på många sätt har ett bra vardagsliv.

Att skapa visioner som bygger på ideal är också viktigt därför att vi inte kan sträva efter att uppnå saker som vi inte kan drömma om. Visionerna har i Finland exempelvis gjort det möjligt att utbilda hela befolkningen. Jämställdhets- och utbildningsidealet har behövt följas av en tydlig vision. Dagens instabila tid kräver uppfattningar om vad som är en bra framtid från olika håll.

De nordiska idealen är till stor del en version av den europeiska värdetradition som utgår från frihet och jämlikhet. Bakom denna tradition finns antikens stoiska skola och senare den kristna tron och i synnerhet protestantismens radikala tanke om att alla människor oberoende av härkomst, etnisk bakgrund, religion, kön och ställning i samhället har samma grundläggande egenskaper och därmed har lika värde. Detta var ursprunget till den uppfattning som uppstod betydligt senare om människan som separat från gemenskapen (och Gud), som en individ som upplever och vill saker och ting samt den liberala samhällsteori som betonade individens frihet som utvecklades under upplysningens tid. Den sistnämnda ändringen av tänkesättet var revolutionerande för medborgarna och samhället. Människor blev till självständiga subjekt, som inte längre var underdåniga som utgångspunkt, vars öde låg i händerna på regentens godtyckliga beslut.

Istället har människor, medborgare, rättigheter och är som utgångspunkt fria från yttre tvång ovanifrån som begränsar de egna valen: vi får träffa andra människor och samlas fritt, fritt uttrycka våra åsikter, i stor utsträckning fritt äga och bedriva handel, till stor del röra oss var vi vill utan begränsningar samt tro eller inte tro på gudar eller ideologier. Begränsning av friheter med hjälp av regleringar är endast motiverat när vårt agerande skulle skada eller begränsa andra människors liv.

Jämlikheten återspeglas även i regenternas och beslutsfattarnas ställning. Rättsstatsprincipen, som starkt förenar de europeiska samhällena, innebär att beslutsfattandet i första hand styrs av tidigare stiftade lagar och bestämmelser, inte regentens egna beslut. Beslutsfattarna och byråkratin är förbundna att följa samma lagar som alla andra och vid behov bestraffas för missbruk. Det ger stabilitet och förutsägbarhet i samhället. Det begränsar även makthavarnas möjlighet att handla i eget eller den närmaste kretsens intresse. Samtidigt stärks upplevelsen av samhörighet mellan samhällets institutioner och motivationen att värna om och utveckla dem: de offentliga institutionerna betjänar alla, inte bara exempelvis makthavarnas anhängare, och det blir ingen rovdrift på de resurser de erbjuder, såsom tjänster och förmåner, även om det finns en möjlighet till det.

Rättsstatsprincipen ger även en impuls till entreprenörskap, eller undanröjer åtminstone hindren för det. Utan strikt tillämpning av principen skulle samhällets makthavare ha stora möjligheter att kräva orättvisa fördelar av företag eller underminera fungerande marknader genom att gynna sina supportrars verksamhet.

Vid sidan om negativ frihet, det vill säga frihet från någonting, och rättsstatsprincipen ingår även tanken om att människors frihet att göra sådant som de själva tycker är viktigt på det sätt de själva upplever som bäst gör gott för samhället och ökar välfärden som helhet i de europeiska idealen. Med andra ord är friheterna inte ett resultat av förödelse och förfall utan främst av människors utveckling, nya sätt att organisera samarbete, uppfinningar som berikar och förhöjer livskvaliteten samt entreprenörskap. När människors driftighet stärks och riktar in sig på lösningar som det finns en verklig efterfrågan på uppstår nytt välstånd, som kan återinvesteras i ännu mer betydande lösningar. På det sättet strålar nyttan ut allt bredare i samhället och får en allt större del av befolkningen att bli delaktiga i teknik, sociala innovationer och de framsteg som möjliggörs av det välstånd de skapar.

Historien är full av exempel på hur en ökad upplevelse av orättvisa leder till konflikter och rasering av samhällsfreden.

Det är dock inte en tillräcklig mekanism för att få samhället att utvecklas i en rättvis och hederlig riktning. Historien är full av exempel på hur en ökad upplevelse av orättvisa leder till konflikter och rasering av samhällsfreden. Därför har i praktiken alla utvecklade länder byggt upp skyddsnät för att få bort upplevelsen av desperation och öka jämlikheten. Bakom dessa skyddsnät finns tanken om att de inrättas för att upprätthålla samhällsfreden och befästa ett jämlikt samhälle.

Idealet om jämlikhet och rättvisa har även sin grund i identifiering av händelser och risker i livet. Risker slår ojämnt på olika människor och samhällets ingripande behövs för att öka människors förmåga att ta sig vidare efter svårigheter. Även om ett ideal som delas av många i samhället är en människa som klarar sig självständigt är ett ramvillkor för detta ideal tanken om att alla människor bör ha tillräckliga materiella och mentala förutsättningar för att klara sig självständigt. En förlust eller ett misslyckande är inte enbart en direkt följd av individens egen prestation. Bakom exempelvis ett misslyckande ligger undantagslöst även andra människor, resurser som samhället erbjuder, rätt tajming och tur.

Ett centralt särdrag i den nordiska traditionen är en exceptionellt stark tillit till människors förmåga att lära sig och utvecklas som människa. Därför betraktas de offentliga satsningarna på människors välbefinnande, utvecklandet av förmågor och jämlikhet här som investeringar: alla medborgare är en viktig resurs för samhället, alla har gåvor som kan utvecklas och som är värdefulla och exempelvis härkomst, kön eller ursprung får inte utgöra en begränsning.

Detta är även kopplat till de nordiska samhällenas strävan efter kvinnors jämlika samhälleliga, ekonomiska och kulturella deltagande. Ett viktigt medel i denna strävan är att stödja ett jämlikt föräldraskap mellan pappor och mammor och möjligheten till jämställdhet i barnens utveckling.

De som betraktar den nordiska modellen utifrån tolkar det ofta som att staten och de skyddsnät den erbjuder i de nordiska länderna är ett tecken på förmynderi och ett svagt förtroende för människors egna förmågor. I de nordiska länderna är tolkningen ofta precis den motsatta: man litar mycket på människor och har en utbredd uppfattning om att alla kan växa och utvecklas.

Det finns många situationer i vilka vår förmåga att göra smarta val för den egna och samhällets framtid är begränsad. Framgångsrika incitament, vägledning och kostnadsfria eller förmånliga tjänster som erbjuds av samhället minskar dock de snedvridningar som begränsar ett rationellt beteende. De nordiska offentliga tjänsterna betraktas som nödvändiga, eftersom människor med deras stöd på ett långtgående sätt kan förverkliga sin potential.

Den nordiska synen på jämlikhet, frihet och människovärde påminner starkt om exempelvis förmågoperspektivet (capability approach) som utvecklats av Amartya Sens och Martha Nussbaum. Enligt det perspektivet är det främsta måttet på utveckling i vilken utsträckning människor kan dra nytta av de tillgängliga materiella och sociala resurserna för att inrätta centrala funktioner för ett gott liv. Med andra ord handlar det om vilka verkliga förutsättningar människor har att omvandla sina principiella friheter till ett bra liv på det stora hela.

När samma resurser finns tillgängliga för alla i form av offentliga tjänster uppstår en bred vilja att utveckla dem och tilliten till de institutioner som tillhandahåller dem stärks.

Därigenom motiveras också den princip om universalism som ligger nära den nordiska modellen, enligt vilken det är viktigt för samhället att erbjuda samma tjänster och förmåner till stöd gör välfärden till alla, inte enbart för specialgrupper eller de allra mest missgynnade. Universalismen utgår från antagandet att välfärd handlar om något övergripande för det mänskliga livet, som inte enbart kan lösas genom att utöka de materiella resurserna. För att öka välbefinnandet för olika människor och i olika livssituationer är det avgörande att kunna förbättra olika förmågor. Det är inte alltid möjligt att fastställa den rätta lösningen utifrån och i förväg. Förutom ekonomisk social trygghet måste man även erbjuda människor resurser som exempelvis utbildning, kulturella tjänster, träningsmöjligheter, hälsovård och socialt stöd i olika livssituationer. När samma resurser finns tillgängliga för alla i form av offentliga tjänster uppstår en bred vilja att utveckla dem och tilliten till de institutioner som tillhandahåller dem stärks.

Den nordiska modellen förväntar sig en stark autonomi hos individen. Medborgaren ses i första hand som en individ, och inte en medlem i exempelvis en familj eller annan gemenskap. Utgångspunkten är att människor inte behöver förändra sina preferenser, sina åsikter, sin livsstil eller sina drömmar för att få tillgång till de grundläggande förnödenheter som de behöver för ett gott liv. Man behöver alltså inte behaga exempelvis familjen, släkten eller nära gemenskaper i form av byteshandel för välbefinnande på en grundläggande nivå.

Det finns de som tolkar det som att det leder till att den fria marknadsekonomin utövas på ett renare sätt i de nordiska länderna än någon annanstans. Människor gör genuint självständiga val enligt sina egna preferenser på marknaden istället för att göra som de andra medlemmarna i den egna släkten, trossamfundet eller referensgruppen gör.

Mindre styrning från gruppen förutsätter som motvikt att människor har en stark motivation att utveckla den egna självkontrollen, leva efter sina egna ideal och allmänt sett utvecklas som människor. De förväntas också ha en förmåga att ta hänsyn till andra. Nordborna har inte nödvändigtvis ett lika stark emotionellt och materiellt stöd från släkten som i vissa andra kulturer.

 

Nordiskt undantag?

Det har presenterats många historiska, geografiska och ekonomiska redogörelser över den nordiska modellens och tillhörande ideals egenart. Flera forskare har påpekat att det handlar om relativt glesbefolkade och till största delen homogena samhällen med en liten befolkning. Förutsättningarna för att ett ömsesidigt förtroende ska uppstå har varit goda och inbördes konkurrens om resurser eller privilegier har inte varit faktorer som definierar kulturen på ett avgörande sätt. Däremot har det lilla befolkningsunderlaget lett till samarbete och en utvecklad arbetsfördelning, där allas potential har behövts. Dessutom har man framhållit att det kalla klimatet och de sämre förhållandena för att bedriva jordbruk än i varmare zoner har uppmuntrat satsningar på kunskap och att utveckla nytt.

Den nordiska modellen, som vi känner den från de senaste 50–70 åren, har på många sätt utvecklats under en tämligen speciell tidsepok. Utvecklingen av välståndet under senare delen av 1900-talet i Norge, Sverige, Finland och Danmark skedde snabbt. Industrialiseringen skapade en ny typ av arbetsmarknad, som ledde till att fler människor än tidigare kunde få ett riktigt, avlönat arbete. Behovet av arbetskraft och arbetsplatser som sysselsätter många människor gjorde det möjligt för arbetarna att organisera sig i fackföreningsrörelser och bli en samhällelig kraft att räkna med. Det gjorde att enhetliga spelregler utvecklades på arbetsmarknaden, som även understöddes av politiskt reglerade välfärdsstatslösningar, som exempelvis arbetslöshetsskydd och ett offentligt hälso- och sjukvårdssystem. Bakom dessa grundläggande lösningar i välfärdsstaten utvecklades relativt snabbt en bred politisk konsensus.

Åtminstone om man betraktar det så här i efterhand var vägen mot ett ökat välstånd, välbefinnande och bättre livsstilsval under dessa omständigheter relativt okomplicerad. Möjligheten till lönearbete gav en tydlig väg mot ett liv som garanterade en stabil och ökande autonomi. Så länge som många av de grundläggande principerna när det gäller hälsa, boende och utbildning inte hade uppfyllts var det relativt enkelt att öka människors välbefinnande genom att utöka utbudet av tjänster. Av den anledningen var det även ganska naturligt att ideal som flit, en positiv inställning till utbildning och jämlikhet stärktes: förverkligandet av idealen ledde till tydliga positiva effekter på människors vardag.

Om de nordiska länderna och den samhällsmodell som de skapat med tillhörande ideal kan fungera som en förebild för alla länder i utvecklingen mot välstånd och ett stabilt samhälle.

I ett samhälle där utbudet på arbete är mer splittrat och välfärdsbehoven mer invecklade, är det även svårare att upprätthålla de gemensamma idealen. Därför är det bra att fråga sig om de nordiska länderna och den samhällsmodell som de skapat med tillhörande ideal kan fungera som en förebild för alla länder i utvecklingen mot välstånd och ett stabilt samhälle. Eller som Francis Fukuyama sa för några år sedan: handlar det om hur ”vi ska bli som Danmark”? Räcker det att människors friheter stärks, att man bygger ett fungerande system med representativ demokrati och gör de offentliga institutionerna tillräckligt starka? Eller finns det andra vägar till välstånd och stabilitet? Är den nordiska modellen endast en uppsättning lösningar som råkade fungera bra i de nordiska länderna och under deras historiska förhållanden?

Vi tror att den nordiska modellen kan vara svaret även på framtidens utmaningar, när vi djärvt bygger nytt men med en stark utgångspunkt i idealen och värderingarna i modellen.

 

2. Samhällspolitik och människan

Om vi tänker på det samhälle som är i förändring, hur bör då de ideal som beskrivs ovan återspeglas i människors liv? Hur tillämpas idealen i ett samhälle där tekniken utvecklas snabbt, som måste anpassa sig till konsumtionsnivån på en planet och i vilket ett omfattande och mångsidigt internationellt samarbete är oundvikligt?

I de nordiska länderna styrs vi numera mindre av vår familjs eller vår nära gemenskaps normer än i nästan något annat samhälle någonsin. Samtidigt medför en stor autonomi betydande skyldigheter att utvecklas som människa. Betoningen av förmågan att utvecklas understryker även våra förändrade behov när det gäller välfärd. Vi lever i ett samhälle fullt av val, i vilket vi ständigt står inför val som påverkar vårt eget eller andras välbefinnande: hur vi äter, hur vi motionerar, hur vi bibehåller vår mentala balans, hur vi utvecklar våra kunskaper etc.

Att ställas inför ständiga val, eventuella oönskade konsekvenser och upplevelser till följd av dem, att man inte kan förverkliga sitt liv i tillräckligt hög grad, har också tydliga negativa effekter på det mentala välbefinnandet och den psykiska hälsan.  Människor har ett starkt behov av koherens (det vill säga förenlighet och avsaknad av motstridigheter), som sätts på prov under dessa omständigheter. Det kan i sin tur leda till att vi gör allt mer kortsiktiga och ofta också själviska val.

Under dessa omständigheter blir det psykiska välbefinnandet allt viktigare. Förmågan att hantera osäkerhet och motstridiga behov samt att hantera de känslor de ger upphov till är en svår konst, som vi inte alltid är i närheten av att klara ensamma. Många av oss behöver en viss vägledning utifrån i olika livssituationer, exempelvis rådgivning och övning som stärker den egna självkänslan, kollegialt stöd eller normer och rutiner som kommer utifrån. Emotionella förmågor, som exempelvis hantering av kraftigt negativa känslor, kan övas upp och även läras ut i exempelvis skolorna.  Här i Finland gör man redan det. Utöver det behövs det dock också kollegialt stöd och snabbt tillgängliga tjänster inom psykisk hälsa med tillräckliga resurser.

En stor och svår fråga är hur människors autonomi och frihet ser ut i förhållande till jämlikhet och rättvisa i framtiden. Starka stödstrukturer i samhället, som exempelvis social- och hälsovårdstjänster, kommer även i fortsättningen att vara centrala för den nordiska modellen. Vid sidan om dem behövs det emellertid lösningar för exempelvis stöd till psykiskt välbefinnande eller för att komma ur en spiral av marginalisering. I många fall behövs det mer förebyggande, individuellt, kontinuerligt och intensivt stöd än vad vi är vana vid i den industriella samhällsmodellen och dess strukturer. Det kan ske via en mycket aktiv, kollektiv stödverksamhet eller ett starkt understött arbete som uppmärksammar varje individs funktionsförmåga.

Hur bygger vi gemenskap i våra samhällen i framtiden utan att det leder till exempelvis etniskt uteslutande?

Strävan efter konsensus och antagandet om en homogen befolkning som länge har varit en del av de nordiska samhällena kommer att orsaka problem under de kommande årtiondena, om man inte i högre grad utgår från den ökade mångfalden bland människorna och samhällsgrupperna i samhällspolitiken och kulturen.  Hur bygger vi gemenskap i våra samhällen i framtiden utan att det leder till exempelvis etniskt uteslutande?

I mötet mellan de nordiska samhällenas självinsikt och människor har även konsten, kulturen och en bred allmänbildning en extremt viktig roll. Att öka kunskaperna och förståelsen och erkänna vikten av kulturarv och kulturell mångfald hjälper oss även att hantera svåra frågor.

Även frågan om självorganisering väcks som ett nytt samhällsideal. Hur ska vi organisera oss för att stödja varandra eller tillsammans som medborgare söka efter lösningar på utmaningar som staten och de offentliga tjänster som den erbjuder inte kan lösa själva? Hur kan det göras så att inte de som har en svagare ställning hamnar utanför de nya stödformerna? Hur ska man förhindra splittringen av samhället i allt mindre och snävare grupper, mellan vilka både solidariteten och förmågan att förstå olikhet försvinner?

Vi behöver sätt att bygga upp ett nytt förtroende mellan människor. Det kräver att olika människor möter varandra, kan samarbeta med varandra och på det sättet fördjupar förståelsen för varandras motiv, värderingar och sätt att agera. Som grund i allt detta måste det även finnas en stark tillit till staten och dess ställning som en aktör som lutar sig mot och ytterst försvarar rättsstatsprincipen, frihet och jämlikhet.

Denna tillit kan vara svår att uppnå om inte staten även i fortsättningen har en aktiv roll som en aktör som ingriper i ett samhälle som främjar jämlikhet. Om tilliten finns kvar hos såväl dem som har det sämre ställt, medelklassen och de förmögna måste idealet även i fortsättningen vara ett universellt system som omfattar alla medborgare. Universalismen måste fortsätta att utgå från ett mångsidigt stöd av människors förmågor och universella grundläggande tillgångar (universal basic assets) och kan inte bantas ner till att bara vara ett socialskydd på miniminivå som kan tvinga in vissa människor i bestående fattigdom.

 

3. Vision om välfärdens nästa rond

Målet med visionsarbetet har varit att diskutera hur den nordiska modellen, den vision som vi kallar välfärdens nästa rond, skulle kunna se ut som ett resultat av att vi uppmärksammar de nordiska idealen och de pågående samhällsförändringarna.  Utifrån det har det fötts en vision, med stöd i den nordiska modellen och dess ideal, som vi presenterar på tre olika nivåer och med tre olika bilder. Den första nivån beskriver de förändringskrafter som definierar och formar vår nutid. På den andra nivån diskuterar vi vad visionen betyder ur samhällspolitisk synvinkel. På den tredje nivån granskar vi frågan ur det vardagliga perspektivet.

 

Faktorer och ramvillkor som definierar förändringen

Välfärdens Nästa Rond byggs upp i en värld som bestäms av teknikens snabba utveckling, en ny ordning för geopolitiken och de globala maktförhållandena samt gränserna för jordens bärkraft. Det centrala kravet på samhällspolitiken är att den måste skapa trovärdiga inkomst-, delaktighets- och framgångsutsikter. Det måste göras i en tid där de gamla antagandena om sambandet mellan arbete och inkomst, representativ demokrati och deltagande samt ekonomisk tillväxt och framsteg står inför en brytning. (Bild 1)

Bild 1. Centrala utmaningar i välfärdens nästa rond.

 

Välfärdens nästa rond och samhällspolitiken

Sitras vision om välfärdens nästa rond strävar efter att erbjuda byggstenar för en progressiv samhällspolitik (bild 2). I centrum för välfärdens nästa rond står ideal som finländarna håller högt kombinerat med influenser både från den europeiska och den nordiska värdetraditionen. Många saker som blivit självklarheter för oss finländare, såsom frihet, människovärdet, rättsstatsprincipen och att verka för jämställdhet är än idag fjärran drömmar i en stor del av världen. De senaste åren har vi även fått märka att man till och med i europeiska länder har backat från dessa värden, som vi anser är kärnidealen i en liberal demokrati. Därför är det just nu ett framsteg att återvända till grunderna och synligt lyfta fram samhällets kärnideal i centrum av utvecklingen av politiken och samhället.

Bild 2. Byggstenar för en progressiv samhällspolitik.

 

Välfärdens nästa rond och människors vardag

Valen i en progressiv samhällspolitik bör synas i människors vardag så att anpassningen till jordens bärkraft tryggar en bra livsmiljö även för barnen och barnbarnen. Om det internationella klimatet är fredligt syns det även i människors vardag i form av stabilitet och förutsägbarhet samt i människors individuella möjligheter att verka internationellt. Utnyttjandet av teknik till stöd för progressivitet skapar även välbefinnande på individnivå.

I välfärdens nästa rond ser man nya arbetsuppgifter och ett nytt arbetsliv som en möjlighet och människor kan lita på grundtryggheten, som bär oberoende av livssituation. Alla bör ha en möjlighet att lära sig och växa som människa under hela livet. En fungerande demokrati, att bli sedd och hörd, dialog och samverkan stärker delaktigheten i det omgivande samhället. (Bild 3)

Bild 3. Välfärdens nästa rond upplevd i vardagen.

4. Vision på samhällspolitisk nivå och vardagsnivå

Vi anpassar oss till jordens bärkraft så att även kommande generationer har en bra livsmiljö

Anpassningen till jordens bärkraft är en utmaning som skär igenom hela samhällspolitiken och vårt ansvar gentemot kommande generationer. En progressiv samhällspolitik erkänner nödvändigheten i och hur brådskande det är med anpassningen till jordens bärkraft. Uppgiften är omöjlig att definiera enbart som ett ansvarsområde för ett enskilt förvaltningsområde eller politiskt område, utan måste vara ett mål som genomsyrar all samhällspolitisk verksamhet. Finland har redan genom klimatlagen förbundit sig att minska utsläppen av växthusgaser med 80 procent fram till 2050, vilket i praktiken kommer att göra Finland koldioxidneutralt. För att nå målen måste vi förnya infrastrukturen i våra samhällen och det sätt på vilket vi producerar och konsumerar nyttigheter. Den cirkulära ekonomin är en central metod för att genomföra en förändring som berör hela det ekonomiska systemet.

Vision på samhällspolitisk nivå:

FRAMTIDENS VÄRLD FUNGERAR I EN CIRKULÄR EKONOMI

Med cirkulär ekonomi hänvisar vi till hela det ekonomiska systemets behov av att förändras så att den ekonomiska värdeökningen produceras och förbrukas inom ramarna för jordens bärkraft, oavsett var i världen produktionen och konsumtionen sker. I praktiken innebär det att man håller kvar icke förnybara naturresurser i det ekonomiska kretsloppet och alltid vidareförädlar dem och omformar dem på nytt, och att förnybara naturresurser endast används i den mån de förnyas. Utöver det kopplas alla processer inom produktion och konsumtion till ett hållbart kretslopp för koldioxid på ett sätt som gör att koldioxidutsläppen hamnar på den nivå som krävs för att hejda klimatförändringarna. En cirkulär ekonomi är alltså ett helt nytt ekonomiskt system.

Finland har utmärkta förutsättningar för att införa en cirkulär ekonomi och bli föregångare i världen inom de lösningar som stöder den. För att lyckas med det krävs det ett starkt engagemang och att man satsar på övergången till en cirkulär ekonomi inom exempelvis energipolitiken, beskattningen och lagstiftningen både i Finland och i EU.

Lösningarna i städerna inom byggande och i samhällsplaneringen samt i trafiksystemet och energiproduktionen är av central betydelse, för flyttrörelsen till städerna är stark på global nivå. Städerna kan uppnå stora positiva effekter genom att ändra sin infrastruktur och göra den koldioxidsnål och resurssmart samt genom att gå över till ren energi i lokaltrafiken. En övergång till nollutsläpp inom energiproduktionen kan åstadkommas genom i synnerhet sol- och vindkraft, energibesparingar samt tekniker för att ta tillvara och lagra kol samt eventuellt även i samband med utvecklingen av kärnkraften. För det krävs det en ny sorts användning av ekonomiska styrmedel samt en ambitiös utveckling av och införande av koldioxidsnåla tekniker i stor skala.  Många större städer har redan ett tidsbundet mål i procent för koldioxidförbrukningen.

Med globala mått mätt måste man till fullo dra nytta av de verktyg som redan finns i handelsavtalen, som främjar långtgående hänsyn till rättvisa, arbetstagares rättigheter och jordens ekologiska bärkraft inom världshandeln enligt den cirkulära ekonomins principer. Dessutom bör handelsavtalen utvecklas så att de tar hänsyn till hela produktionsprocessen. Man måste noggrant granska kvaliteten på de processer i vilka produkterna i den globala handeln på olika håll i världen uppstår. Man bör även stärka det globala medborgarsamhället.  Man måste sätta ett globalt pris på växthusgasutsläppen exempelvis i form av skatt eller utsläppshandel.

 

Vision på vardaglig nivå:

EN REN LIVSMILJÖ TRYGGAS ÄVEN FÖR KOMMANDE GENERATIONER

För den finska livsstilen är det viktigt hur vårt klimat och vår natur ser ut i framtiden. Skogarna, vattnen, stuglivet och de fyra årstiderna har varit nära förbundna med vår berättelse om det finska livet. De snöfria vintrarna eller de nya väderfenomen som syns på olika håll i Finland, grådasket och ökningen av regnen eller eventuella variationer i årstiderna kan förändra vår upplevelse betydligt. Konflikter på grund av klimatförändringarna och de folkvandringar som de leder till påverkar även Finland, även om de sker på långt avstånd från oss.

Vår livsstil är också i hög utsträckning en moralisk fråga:  Vilket ansvar har vi inför kommande generationer?  Genom att bekämpa klimatförändringarna bekämpar vi även extrema väderfenomen, okontrollerade folkvandringar, sjukdomar som sprids i och med det varmare klimatet samt generellt svårare levnadsförhållanden, som exempelvis en eventuell långvarig global recession. Exempelvis problemen orsakade av de globala klimatförändringarna kan ha en betydande inverkan på människors livskvalitet och till och med överlevnad. Utöver vädret och de allmänna levnadsförhållandena handlar även bevarande av livsmiljön om säkerhet. Om levnadsförhållandena för människor som bor långt bort i söder försvåras på ett orimligt sätt eller om deras boendeområden blir obeboeliga kan det leda till krig, konflikter och massiva flyttrörelser. Allt detta skulle oundvikligen få dramatiska effekter även för Finland och vårt vardagliga liv

Integrering av koldioxidneutrala och resurssmarta lösningar ger en möjlighet att förnya samhället och produktionsstrukturerna. Övergången från masslösningar av industriellt mått till smarta, mer individuella och mer flexibla lösningar är kärnan i exempelvis utveckling av smarta städer, tanken om en delningsekonomi och decentraliserad energiproduktion. En bättre hälsa, smakupplevelser, att röra sig i vardagen med mindre jäkt, möjligheten att spara eller till och med tjäna på den egna energiproduktionen samt även den ekonomiska lönsamheten med materialåtervinning är faktorer som man bör hänvisa till när man främjar hållbara levnadsvanor.

 

Internationella institutioner och samarbete som påverkare och möjliggörare av människors verksamhet

För ett litet land som Finland är en stabil global verksamhetsmiljö på många sätt ett villkor för ett bra liv. Vi har byggt upp vårt välstånd med hjälp av globaliseringen och vi kan inte bibehålla det genom att skärma av oss från den globala marknaden. Internationell stabilitet och en större förutsägbarhet ger en grund för all övrig verksamhet i samhället. Därför måste man satsa ytterligare på fungerande internationella organisationer och internationalismen måste ses som en möjlighet.  Finland bör på ett ambitiöst sätt delta i den globala politiken.

Vision på samhällspolitisk nivå:

INTERNATIONELLT SAMARBETE OCH INSTITUTIONER SOM PÅVERKARE

Fungerande och förändringsbenägna internationella institutioner är i Finlands intresse. Vi måste även i fortsättningen verka för det. På sistone har maktpolitik och bilateralt samarbete betonats inom det internationella samarbetet på bekostnad av det multilaterala.  För Finlands del är det en oroande utveckling, för multilaterala samarbetsprocesser ger oss som ett litet land bättre möjligheter att vara med och utforma riktningen på den internationella politiken. Även sättet att bedriva internationellt samarbete är centralt. I det internationella samarbetet är det inte möjligt att bara muntligen förklara att man är en ansvarsfull föregångare samtidigt som man med sina handlingar blint och kortsiktigt försvarar nationella intressen.

På lång sikt behövs det en ambitiös global politik som bör utvecklas mot internationella institutioner.  Det finns även ett behov av ett internationellt samarbete där man tar hänsyn till den ökade makten och kunnandet i medborgarsamhället. Fördelarna och nackdelarna med globaliseringen, att värna om arbetstagarnas och konsumenternas hälsa, fördelningen av naturresurserna samt luftens, vattnets och odlingsmarkernas renhet är exempel på ämnen som berör alla som bor på jorden. De globala utmaningar och konflikter de medför måste lösas.

Man borde försöka svara på de problem som ojämlikheten orsakar, för att stärka känslan av rättvisa i samhällena. Så länge som torka, extrem fattigdom, våld, hunger, sjukdomar och avsaknaden av möjligheter är en del av utvecklingsländerna, vill många av de som lever där flytta därifrån för att söka efter något bättre. Verkligt globalt samarbete är det enda sättet som samhällena i västvärlden på lång sikt även kan bryta sin egen inre spänning när det gäller immigration. De internationella institutionerna har en nyckelroll i att påverka verksamhetsmiljön och som forum för multilaterala diskussioner. Vi måste också ta tankarna om utjämning av de globala resurserna som ett kontinuum när det gäller utjämningen av de nationella resurserna på allvar. Den globala ojämlikheten skulle kunna minskas genom att exempelvis på allvar och ambitiöst utveckla det globala skattesystemet.

 

Vision på vardaglig nivå:

INTERNATIONALISM SKAPAR STABILITET OCH VÄLSTÅND

Stabiliteten i den globala verksamhetsmiljön och ett bra internationellt samarbetsklimat syns i människors vardag, både i det stora, som en lugn, fredlig politisk stabilitet, förutsägbarhet och som en personlig möjlighet. Det kan bli så att resandet i framtiden kommer att behöva begränsas med hänsyn till den ekologiska bärkraften, men ett flexibelt arbete på många platser skulle kunna göra det möjligt för allt fler att vistas utomlands under en längre, sammanhängande tidsperiod. Det förutsätter dock att det internationella samarbetet och människors fria rörlighet värdesätts även i framtiden.

Internet, det allt snabbare maskinella språkbruket och olika nya tekniker för närvaro gör det möjligt att studera, arbeta och delta i internationella nätverk utan begränsning. Man kan delta i internationellt samarbete hemma från soffan om man vill. Det öppnar stora möjligheter. Hur kommer världen att se ut när antalet internetanvändare har fördubblats från nuvarande 3,2 miljarder? Mänsklighetens förmåga och möjligheter att åstadkomma saker tillsammans ökar i och med ett större antal webbanvändare. Denna ökade möjlighet till samarbete är central, eftersom miljarder människor i idealfallet skulle kunna samarbeta med varandra. Finländarna använder redan nu internet i hög grad, men då skulle vår förmåga öka ännu mer.

Människorna och mänskligheten måste utvecklas till en ny nivå för att vi ska kunna lösa de problem som industrialiseringen och den relaterade snabba ökningen i förmögenhet samt dess biverkningar åstadkom. Vi vet förstås inte om människornas tätare kopplingar till varandra någonsin kommer att återspeglas i ett politiskt samförstånd som är tillräckligt för att lösa klimatförändringarna, fattigdomen eller motsvarande globala utmaningar. Trots detta är det lätt att tänka sig hur enormt mycket snabbare än tidigare olika små och medelstora tekniska och administrativa lösningar eller lösningar beträffande människors livsstilsrelaterade val kan spridas i och med utvecklingen av internet. Och vi har inte ens kommit igång med att testa vad som kan åstadkommas med artificiell intelligens och till exempel den effektiva och noggranna tolkning från ett språk till ett annat som den möjliggör.

 

Teknik till stöd för framsteg och som möjliggörare av välfärd

Mänsklighetens utveckling har gått hand i hand med den tekniska utvecklingen. Tekniken ligger bakom produktivitetsutvecklingen, och tack vare den har vi blivit mer förmögna under de senaste hundra åren. Tekniken ger även en typ av välbefinnande som inte direkt syns i BNP.

Vi lever i en tid av teknisk utveckling, som påverkar alla delar av livet. De senaste åren har oron för de negativa effekterna av teknikutvecklingen betonats i samhällspolitiken, exempelvis när det gäller brytningstiden för arbetet, sociala medier och algoritmer. Den tekniska utvecklingen och miljöproblemen är också starkt kopplade till varandra, exempelvis när det gäller materialproduktion och energiförbrukning. En central utmaning under de närmaste årtiondena är att förstå de samhälleliga effekterna och möjligheterna av teknikutvecklingen. Man måste kunna förhindra de negativa effekterna av utvecklingen, men samtidigt skapa möjligheter för ett fullt utnyttjande av tekniken. Det är ingen lätt uppgift och exempelvis inom den offentliga förvaltningen och politiken kräver det en förmåga att kombinera kunskap och kompetens från många branscher samt att man sätter upp ambitiösa mål för lagstiftningen.

Vision på samhällspolitisk nivå:

TEKNIK SOM STÖD FÖR FRAMGÅNG

För att dra nytta av den tekniska utvecklingen krävs det att man har ett djupgående tekniskt kunnande även inom politiken och förvaltningen. Samtidigt måste man förstå att tillämpningen av tekniken på samhällsnivå kräver omfattande samhällsvetenskapliga kunskaper och kunskaper om mänskligheten. Det behövs alltså ett tvärvetenskapligt synsätt.

Vi kan påverka riktningen för den tekniska utvecklingen och fortsätta förbättra den välfärd som den skapar. Vi kan stävja de negativa effekterna av tekniken utan att vi begränsar möjligheterna på ett orimligt sätt. Det är dock viktigt att man inom den offentliga förvaltningen kan dra nytta av den senaste tekniken även i tillhandahållandet av de offentliga tjänsterna. I bästa fall kan tekniken skapa rikedom inom ramarna för jordens bärkraft.

 

Vision på vardaglig nivå:

TEKNIKEN SKAPAR VÄLBEFINNANDE I VARDAGEN

Under de senaste årtiondena har många betydande löften om människors livskvalitet förknippats med den tekniska utvecklingen. Det är möjligt att resultaten av den tekniska utvecklingen förankras snabbare och mer direkt i just människors vardag än någonsin tidigare, och delvis förbigår de traditionella strukturerna för hälso- och sjukvården, utbildningen, beslutsfattandet och produktionen av basvaror.

Den snabba utvecklingen inom informationstekniken de senaste decennierna ger människor många möjligheter inom hälsa och lärande nästan helt oberoende av tid och plats. När det gäller många stora och centralt planerade lösningar uppifrån och ner, som exempelvis sjukhus och skolor, kan man tänka om. Man kan använda decentraliserade alternativ som kan anpassas till människors behov. I en del av dem kan människors eget aktiva deltagande och lösningar i samarbete mellan människor öka. Samtidigt kan man frigöra traditionella, professionella arbetsinsatser så att de kan användas på områden där människors kompetens är som störst och behövs mest. Informationstekniken skapar även förutsättningar för decentraliserade former av energi- och livsmedelsproduktion, som kan skapa en ny typ av lokal förankring och självförsörjning.

Den snabba utvecklingen av artificiell intelligens medför löften om ett bättre samarbete, ömsesidig förståelse och lösningar som är mer anpassade till individuella behov. Artificiell intelligens kan hjälpa människor att tolka varandras budskap och minska missförstånd. Om man lyckas med det kan beslutsfattandet och samarbetet mellan människor som tidigare är okända för varandra bli betydligt smidigare. Artificiell intelligens kan även användas för att analysera enorma digitala datamassor om människors beteende och samhällelig verksamhet.

Framstegen inom den medicinska forskningen bidrar till att höja människors livskvalitet. Man är på väg att hitta botemedel mot många sjukdomar som fortfarande är vanligt förekommande. Den nästan obegränsade tillgången på information har redan gett upphov till många nya möjligheter. I framtiden kan vi kanske uppnå en lika positiv utveckling när det gäller exempelvis energiproduktionen. Överflöd är ett möjligt alternativ, om priset på solenergi fortsätter att sjunka lika kraftigt.

 

En rättvis och konkurrenskraftig ekonomi, livslångt lärande, tillit till arbetet och grundtryggheten

Inom ekonomin koncentreras många av de mest problematiska meningsskiljaktigheterna i samhällspolitiken. Hur ska man lösa både problemen med konkurrenskraften och agera rättvist såväl globalt som lokalt? Och hur vänder man praxisen inom ekonomin mot en ekologiskt hållbar cirkulär ekonomi?

Om vi vill bibehålla vår levnadsnivå och eventuellt också höja den måste vi även i fortsättningen vara större inom spetskompetens än vår storlek. Finland bör satsa mer på konkurrensförmåga som bygger på oöverträffad kvalitet och mervärde än på priskonkurrens. Finlands internationellt konkurrenskraftiga företagsverksamhet måste stärkas och bli mer mångsidig.

I förhållande till ett något mindre produktivt arbete har incitament återigen en stor betydelse. De sociala förmånerna bestämmer till stor del i vilken utsträckning vi uppmuntrar människor att ta arbeten som ger en partiell inkomst eller deltidsarbete. För nationalekonomin är varje timme med lönearbete av betydelse. Vi behöver även en syn på hur livslångt lärande ska göras till en lika integrerad del av det finska samhället som grundskolan. Alla människor bör ha en möjlighet att lära sig, växa och utvecklas som människa under hela livet. Man måste kunna lita på grundtryggheten.

Vision på samhällspolitisk nivå:

EN RÄTTVIS OCH KONKURRENSKRAFTIG EKONOMI OCH LIVSLÅNGT LÄRANDE

Under de senaste årtiondena har hundratals miljoner människor rest sig ur absolut fattigdom till åtminstone lite mindre absolut fattigdom. Trots det är världen globalt sett fortfarande en ekonomiskt mycket ojämlik plats. Finländarnas medelinkomst hör till de högsta i världen. Om man tittar på arbetsuppgifterna placerar sig dock inte arbetena i Finland bland de mest produktiva.

Vi har till största delen nått den position vi har idag tack vare globaliseringen. Vår modell bygger på ett stabilt samhälle, en högre utbildningsnivå än utvecklingsländerna samt en djup och komplex koppling till de globala marknaderna och värdekedjorna. Vi har haft ett försprång, men nu har många andra länder knappat in. Exempelvis utbildningsnivån har ökat snabbt i utvecklingsländerna. Samtidigt ersätter automatisering och artificiell intelligens en del av arbetsuppgifterna och bidrar till att en allt större del av arbetsuppgifterna flyttas dit de är som mest effektiva att utföra.

Finlands näringslivsstruktur visade sig i samband med finanskrisen som inleddes 2008 vara alltför ensidig. Exempelvis Sverige klarade krisen betydligt bättre med sin mångsidiga näringslivsstruktur. Man bör satsa på att göra näringslivsstrukturen mer mångsidig, så att ekonomin blir mer slagtålig. Det bästa sättet att göra det är genom att främja uppkomsten av nya affärsekosystem. Inom närings- och innovationspolitiken har Finlands styrka varit samarbetet mellan den privata och den offentliga sektorn, som visade sin styrka vid bland annat uppkomsten av elektronikklustret. Efter det har vi inte lyckats göra vår näringslivsstruktur mer mångsidig i tillräckligt snabb takt och skapa tillräckligt många nya betydande tillväxtbranscher. På den globala marknaden uppstår mervärde genom en samverkan mellan tjänster och produkter från aktörer som kompletterar varandra. Den privata, den offentliga och tredje sektorn kan samarbeta i att utveckla affärsekosystemen. En långsiktig satsning på att utveckla affärsekosystemen kräver också strategiska val. Denna aktiva närings- och innovationspolitik kan kallas för strategisk tillväxtpolitik.

Ett motiverat orosmoment både när det gäller vår konkurrensförmåga och vår inkomstnivå är tillgången på allt mer kvalificerad arbetskraft på global nivå, som på grund av den enorma ekonomiska ojämlikhet som fortfarande råder i världen skulle vara beredd att utföra det arbete som erbjuds i Finland till en betydligt lägre lön än våra lönenivåer – och tack vare tekniken är det allt oftare möjligt. Eftersom vi inte kan stoppa denna globala utveckling måste vi både sträva efter att få en så stor del av de arbetsuppgifter som genererar de största inkomsterna till Finland och utveckla sätt att fördela dem för att trygga enigheten i den finska samhället.

Finlands stora framgång i globaliseringens förra fas bygger till stor del på att hela befolkningen har haft möjligheten att studera. Det är även i fortsättningen viktigt att alla har obehindrad tillgång även till topputbildningar. Med tanke på befolkningens åldersstruktur bör vi även fundera intensivt på hur vi kan locka kunnigt folk till Finland även från andra länder.

Rättigheten – rent av skyldigheten – att lära sig genom hela livet borde även göras till en fråga som kan jämställas med grundskolereformen. Vår livslängd har ökat med tiotals år på en mycket kort tid. Samtidigt har den tekniska förändringen gått mycket snabbt. Vi befinner oss i en situation i vilken behovet av att lära sig helt nya färdigheter under karriären har ökat snabbt.

I det allmänna avsnittet i Finlands nya läroplan, som trädde i kraft hösten 2016, fastställs målen för den grundläggande utbildningen på följande sätt:

”Den grundläggande utbildningen ska stödja elevernas utveckling till humana människor som strävar efter sanning, godhet och skönhet samt rättvisa och fred. I denna utveckling är motsättningar mellan strävan och rådande verklighet oundvikliga. Bildning innebär bland annat att kunna hantera dessa motsättningar på ett etiskt och empatiskt sätt och våga försvara det goda. Den grundläggande utbildningen grundar sig på respekt för liv och mänskliga rättigheter och på att man försvarar dessa.    Den grundläggande utbildningen ska främja välbefinnande, demokrati och aktiv medverkan i medborgarsamhället.

För att uppnå dessa mål krävs det mycket arbete. Textstycket kan utvidgas till att förutom barn inom den grundläggande utbildningen även omfatta vuxna, så att alla anpassar sig till det nya arbetslivet och kan lösa de svåra problemen för mänskligheten i en tid då allt fler lever tills de är nästan 100 år. Frågan uppstår hur man på bästa sätt ska bygga upp verksamhetssätt i samhället som möjliggör livslångt lärande, växande och utveckling under hela livet. För tillfället utnyttjas möjligheterna till livslångt lärande mest av dem som redan mår bra och är högutbildade. Därför bör man även tänka på hur man kan stödja och uppmuntra livslångt lärande på ett mer omfattande sätt och för alla människor.

I Finland följer man aktivt resultaten av OECD:s internationella undersökning av elever, det vill säga PISA-undersökningen. Man borde dock även intressera sig för resultatet av PISA för 16–65-åringar, det vill säga PIAAC. Finland ligger utmärkt till på andra plats efter Sverige på den lista från undersökningen som mäter vuxnas grundläggande kunskaper i 33 länder. Det anmärkningsvärda är emellertid att skillnaden i kunskaper mellan unga (16–24 år) och äldre (55–65 år) hör till de största i hela undersökningen (till de ungas fördel). Samtidigt är åldersstrukturen i kraftig förändring.  Andelen personer under 25 år av finländarna är endast 27 procent. Vi behöver alltså fortlöpande inlärning inom alla åldersklasser både för att samhället och individer ska kunna klara sig och för att hitta den egna potentialen. Det bästa utbildningslandet kommer i fortsättningen inte att utses utifrån PISA-resultaten, utan föregångslandet kommer att vara det land som får hela befolkningen att gå in på det livslånga lärandets stig.

 

Vision på vardaglig nivå:

ETT NYTT ARBETSLIV GER MÖJLIGHETER, MAN KAN LITA PÅ GRUNDTRYGGHETEN OCH ALLA HAR MÖJLIGHETEN ATT UTVECKLAS SOM MÄNNISKOR UNDER HELA LIVET

I framtiden lär värdebildningen och människors försörjning i mindre grad bygga på produktion av varor och konsumtion och mer på tjänster, det vill säga mer direkt på människors aktiviteter och växelverkan. Visserligen kommer även yrken som bygger på fysiska arbetsinsatser att finnas kvar, men den digitala förändringen kommer även att förändra dessa arbetsuppgifter. Digitaliseringen öppnar emellertid nya möjligheter att skapa värde och tjäna sitt uppehälle.

Det finns två saker som kommer att vara särskilt viktiga för att människor ska leva ett meningsfullt liv: 1) Förändringarna i arbetet är en möjlighet som i bästa fall innebär ett mer mångsidigt, kreativt och betydelsefullt arbete. 2) Det är möjligt att upprätthålla och utveckla vår grundtrygghet så att alla kan förlita sig på den och så att den svarar på utmaningarna i människors vardag.

Förändringarna i arbetet och det nya arbetets möjligheter sammanfattas genom att vi i bästa fall med hjälp av tekniken kan överlåta allt fler rutinmässiga arbetsuppgifter till maskiner, robotar, artificiell intelligens och andra digitala hjälpmedel och använda vår egen kunskap där den behövs som bäst. Människans kreativitet, interaktionsförmåga, påhittighet och förmåga att samverka med andra på ett enkelt sätt får större värde. Det tekniska genombrottet innebär alltså inte att människan inte behövs, utan att människan behövs på ett annat sätt än tidigare.

När det gäller försörjningen kräver den nya tiden sannolikt ett lika fördomsfritt tänkande som det som krävdes vid skapandet av institutionerna under den industriella eran. En ny tid kräver också en ny inkomstfördelningspolitik. Om digitaliseringen och robotiseringen börjar generera inkomster endast till ett fåtal måste beskattningen riktas in annorlunda och inkomstutjämningen göras på nya sätt. Inkomstutjämningen byggde på 1800-talet främst på landreformerna och på 1900-talet på ökningen av lönearbetet och höjningen av lönerna. Vad 2000-talets metoder för utjämning av inkomster och förmögenhet blir återstår att se. Det är dock uppenbart att en förändring av inkomstkällorna måste åtföljas av nya metoder för inkomstutjämning. Människor måste uppleva att frukterna av ekonomins produktivitet fördelas rättvist. Om inkomstkällorna blir mer mångsidiga får det inte heller kännas alltför betungande. Framtidens grundtrygghet bör mildra osäkerheten i de nya arbetena, garantera inkomst i alla situationer och även möjliggöra mer mångsidiga arbetssätt på ett enklare sätt än idag.

Hittills har man tänkt att den sociala tryggheten ger skydd under svåra livssituationer och tryggar en inkomst för dem som stött på fler problem än andra. Alternativt kan man tänka på den sociala tryggheten som ett sätt att utöka människornas friheter. Då bygger den sociala tryggheten upp en tillit till att var och en av oss är förmögen att hitta sätt att vara till nytta för andra. Framtidens grundtrygghet skulle kunna befria en betydande grupp människor som befinner sig i en svag ställning från den stress och psykiska belastning som de nu drabbas av på grund av hur försörjningen i det befintliga sociala trygghetssystemet är ordnad. Samtidigt skulle de ha mer kapacitet att utveckla andra delar av sitt liv och stärka sin egen beredskap att klara sig själva. I bästa fall kan det leda till ett ökat mod hos en stor grupp människor att utveckla något nytt.

Samhällets utbildningssystem måste möjliggöra livslångt lärande. Nyfikenhet och en vilja att utvecklas under hela livet blir viktigare än tidigare i ett samhälle där livslängden ökar och tekniken förändras snabbt.

Det är viktigt att inlärningen sker på ett mångsidigt sätt med fokus på sådant som ger människor förutsättningar för ett gott liv. Samtidigt får människor en kontinuitet i livet, en upplevelse av beständighet och nya sätt att arbeta och utföra saker som är betydelsefulla tillsammans med andra. Vad man lär sig kan variera stort i olika faser i livet.

Inlärning kan inte enbart ske via formell inlärning, det vill säga genom skolor, läroanstalter och kurser. För att utvecklas som människa behöver man också inspiration genom olika former av rörelse, att uttrycka sig och göra saker tillsammans med andra. Kultur, konst, idrott och att arbeta med händerna kan få människor att utmana sig själva, mötas och hantera främlingskap samt att se saker i ett nytt ljus.

Att växa och utvecklas som människa är även förknippat med det vida begreppet välbefinnande. Problem med välbefinnandet orsakas av förtida pension och marginalisering. Vardagen i vårt moderna samhälle kan vara tyngre, mer osäkert och svårare att ha kontroll över än tidigare. I en allt mer komplex värld ställs vi hela tiden inför val som påverkar vårt välbefinnande på många olika sätt. Om de dåliga valen hopar sig kan det leda till övergivenhet eller till och med marginalisering.

Man mår bra som människa när man har vardagen under kontroll och livet känns meningsfullt. Välbefinnande handlar inte bara om fysiskt välmående, som att exempelvis undvika ryggont eller hålla förkylningar på avstånd. Allmänt välbefinnande, det vill säga att satsa både på människors fysiska och mentala hälsa, bör vara ett mål inom alla politikområden. När vi förstår på djupet vilka faktorer som påverkar vårt välbefinnande kan vi fatta bättre beslut för att öka det både som individer och på samhällsnivå. Bred allmänbildning, smart planerade tidiga stödåtgärder och en bred förståelse av olika faktorer inom välbefinnande hjälper människor att se konsekvenserna av sina val på längre sikt.

 

En demokrati som främjar en progressiv administration och ledning och att man gör saker tillsammans och blir hörd

I framtiden blickar den offentliga förvaltningen ambitiöst framåt och banar vägen för framsteg. I Finland finns det goda förutsättningar för det. Vi har högt utbildade tjänstemän som vid behov kan lösa besvärliga problem i samhället tillsammans med medborgare och företag. I fortsättningen kommer vi att ha en bättre förståelse för att demokrati, delaktighet och att människor blir hörda är kronjuvelerna i vårt samhälle, som det lönar sig att värna om på alla sätt. Demokrati är ingen självklarhet. Nu när den utmanas på många sätt måste man resolut verka för att utveckla den.

Den ökade komplexiteten och osäkerheten i ekonomin och samhället kräver att organisationerna har en större förmåga att fatta beslut. Det behövs en decentralisering av beslutsfattandet och en ökad autonomi för arbetstagarna. I synnerhet inom den privata sektorn ser man redan en förändring mot mer självständigt organiserade enheter, där ledarskapsrollen ser mycket annorlunda ut jämfört med den traditionella hierarkiska modellen. Man kan vänta sig att den entreprenöriella verksamheten ökar inom organisationerna även inom den offentliga sektorn. Företagandet kommer troligtvis även att öka generellt, exempelvis plattformsekonomin kan skapa nya möjligheter till ett mer självständigt arbete. I en sådan framtid betonas förmågan att leda sig själv. I självständigt organiserade sammanslutningar finns det fortfarande chefer, men deras roll handlar framför allt om att upprätthålla sammanslutningens attraktionskraft och erbjuda ledarskap till medlemmarna i sammanslutningen efter efterfrågan. Under de närmaste decennierna är en central utmaning för chefer att leda övergången till den nya typen av organisation.

Vår vision på samhällspolitisk nivå:

EN FÖRVALTNING SOM AMBITIÖST FRÄMJAR UTVECKLINGEN

Det är skadligt att underskatta den offentliga förvaltningens möjligheter och förmåga att aktivt verka i nationens intresse. Den offentliga förvaltningen kan vara en innovativ och ambitiös aktör och man bör även kräva resultat i linje med det.

Den offentliga förvaltningen är en central aktör när det gäller att lösa kniviga problem i samhället. Anpassning till jordens bärkraft, att gå ifrån att tygla tekniken till att driva på framsteg och att upprätthålla konkurrenskraftig kompetens är exempel på samhällspolitiska utmaningar som kräver ett progressivt grepp av den offentliga förvaltningen och dess ledning. Tjänstemännen bör också se dessa utmaningar som centrala lösningar, och bör främja och driva på vägen mot och viljan att anamma den senaste tekniken och de senaste tankarna. Den offentliga förvaltningen måste även bli bättre på att samarbeta med medborgare, organisationer och företag för att lösa dessa svåra problem.

De närmaste åren är det mycket viktigt att stärka demokratins livskraft. Fungerande institutioner, tillit mellan människor, jämlikhet och lika värde i samhället, sysselsättning och den ekonomiska situationen är alla faktorer som inverkar på hur väl demokratin fungerar.

Med tanke på framtiden är det därför viktigt att vi hittar sätt att fördela inkomsterna på och skapa en upplevelse av rättvisa även under en tid av föränderliga strukturer. Tilliten och det sociala kittet måste hålla också under internets tidevarv. Vi behöver en ny digital verksamhetsmiljö som motvikt till den allt större möjligheten att möta olika människor, förstå varandras tänkesätt och bygga tillit även för dem som är oss främmande. En konstruktiv samhällelig dialog är en grundläggande förutsättning för en fungerande demokrati. Så gott som alla krävande former av samarbete, i närsamarbete, i arbetslivet, i politiken, inom vetenskapen och konsten förutsätter förtroende människor emellan. För att bygga upp förtroende behövs förutom fungerande demokratiska institutioner även samarbete mellan olika slags människor. För att samhällen ska fungera behöver de social infrastruktur på samma sätt som de behöver vägar, broar eller digital infrastruktur.

Utbildnings-, boende- och socialpolitik är till exempel verktyg som kan användas för att bygga upp den sociala infrastrukturen. I framtiden skulle tillit och sammanhållning även kunna uppstå enkom i forum som inrättats för möten mellan människor. Där skulle man exempelvis kunna föra faciliterade medborgarsdiskussioner i form av en dialog.

 

Vision på vardaglig nivå:

ATT BLI HÖRD OCH GÖRA SAKER TILLSAMMANS STÄRKER DEMOKRATIN

För att fungera behöver demokratin nya verksamhetssätt som gör att människor upplever delaktighet i det omgivande samhället i sin vardag. Människor vill bli sedda och hörda.

I Finland finns det på 2020-talet många människor för vilka det är helt naturligt att delta i medborgarverksamhet, volontärarbete, medborgarinflytande via internet och annan gemensam utveckling tillsammans med andra människor. Å andra sidan kan det även finnas människor för vilka till och med att rösta är ljusår från den egna vardagen.

Människan kan ha en stark upplevelse av att hennes egna behov och upplevelser inte tas på allvar i samhället. Då behövs det verktyg för att öka delaktigheten, som inte nödvändigtvis direkt har med demokratisk delaktighet att göra, utan exempelvis sociala trygghetsnät eller praxis inom maktstrukturerna. Demokratin stärks genom att man ger omfattande stöd till människors handlingsförmåga.

En ny väg till att bli hörd och uppleva politisk delaktighet är att ge människor rättigheter till de data som uppkommer av deras egen aktivitet. Personliga data får ett allt högre värde både ekonomiskt, socialt och praktiskt. Människor måste kunna påverka i vilka syften deras data används och vilka elektroniska fotavtryck deras aktiviteter lämnar.

Partierna bör komma med nya sätt att ha en bättre interaktion även med människor som inte är partimedlemmar och djärvt söka efter sätt att förnya sin verksamhet så att det betraktas som lockande och en möjlighet för alla att delta i politiken.

Den politiska makten skulle kunna omfördelas med hjälp av olika metoder för direkt deltagande. Den deliberativa demokratin, där befullmäktigandet av de politiska besluten uppkommer i samtal, i vilka medborgarna oberoende av position kan föra fram sina egna synpunkter, även lyssna på andras argument och diskutera dem på ett jämlikt sätt, bör utvecklas. En sådan samtalsdemokrati handlar inte bara om prat, utan målet är att komma fram till gemensamma beslut och påverka det offentliga beslutsfattandet. Det kan exempelvis ske via medborgarråd och -forum. Nästa steg framåt är samskapande. Det innebär samarbete mellan olika instanser där man utvecklar produkter, lösningar, processer och verksamhetssätt. Parallellt med det måste man även stärka hörnstenarna i den traditionella demokratin, exempelvis det aktiva valdeltagandet.

I bästa fall kan stärkandet av demokratin förutom när det gäller strukturerna även på vardaglig nivå leda till en fungerande dialog mellan människor och grupper av människor. På det sättet kan man överbrygga gapet mellan aktiva deltagare och dem som är i marginalen. I dialogisk interaktion kan människor i lugn och ro lyssna på varandra och lära sig av människor som har andra erfarenheter än de själva. Det kräver även en ny förståelse och uppskattning av de demokratiska verksamhetssätten från både beslutsfattare och medborgare.

 

5. Utgångspunkterna för lösningar

Ovan beskrivs vår vision, det vill säga de viktigaste byggstenarna i välfärdens nästa rond. Nu går vi över till de lösningar vi kan ta till för att bygga en bro från nuläget till nästa rond.

Omfattningen på det genombrott som samhället genomgår just nu kan jämföras med den industriella revolutionen i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Den första industriella revolutionen gav välstånd och välbefinnande för ett stort antal människor, men fördelarna spreds först från ett fåtal till många när flera av de lösningar som var progressiva då men som nu redan har etablerat sig, uppfanns. De sociala trygghetssystemen, den representativa demokratin med partier som drev de olika samhällsklassernas intressen och exempelvis stadsplaneringen har alla uppstått i efterdyningarna av den industriella revolutionen. Det genombrott som pågår nu kräver troligtvis lösningar av samma omfattning som under den första industriella revolutionen.

Vi vet ännu inte vilka framtidens viktiga lösningar och institutioner kommer att vara. Det känns som att de samhällsreformer som krävs för en hållbar välfärd utvecklas smärtsamt långsamt. Vi kan dock ta steg mot den värld som visionen beskriver genom att uppdatera de befintliga institutionerna och utnyttja deras resurser på ett nytt sätt. Syftet med vår vision är att få igång läsarens fantasi och få henne att tänka hur institutionerna omkring oss skulle se ut i den värld som uppstår om visionen blir verklighet.

 

”Den gamla världen håller på att dö, men den nya har ännu inte fötts.”

Vi har tillbringat decennier med att bygga upp en sorts samhälle, som nu ändå befinner sig i en brytningsperiod. Våra verksamhetssätt har under åren etablerat sig och blivit till institutioner som håller uppe samhället, till sociala system som styr vår verksamhet och, ofta utan att vi märker det, påverkar de val vi gör och vad vi anser är möjligt. Dessa institutioner kan vara formella organisationer, såsom riksdagen eller hälso- och sjukvårdssystemet. De kan vara olika officiella eller inofficiella regelverk, som exempelvis familjen, demokratin, julshoppingen eller lördagsbastun, som reglerar människors beteende i samhället.  De institutioner som gäller i olika tider, såväl officiella organisationer som inofficiella etablerade sedvänjor, styr det sätt på vilket vi tolkar den omgivande verkligheten, hur vi agerar i den, vad vi anser är möjligt och hur vi söker efter nya lösningar. Institutionerna är alltså viktiga när det gäller att möjliggöra eller förhindra förändring.

När människors verksamhetssätt institutionaliseras förändras de och blir bindande, de förändras långsamt och utesluter alternativ.

Institutionerna anpassar sig och förändras långsamt. När människors verksamhetssätt institutionaliseras förändras de och blir bindande, de förändras långsamt och utesluter alternativ. Det förklarar till viss del varför många sedvänjor som konstaterats vara föråldrade eller skadliga finns kvar under en lång tid, trots att kunskapen om bättre alternativ och nya lösningar hela tiden ökar.

I den industriella eran har vi på många sätt låst in oss i stigberoenden som är svåra att bryta: vi har byggt upp ett ekonomiskt system och därigenom många andra institutioner som upprätthåller samhället på icke förnybar energi och en ständigt ökad konsumtion av materiella tillgångar. Förvärvsarbete har blivit den stabila grunden för vår identitet, för oss som samhällsmedborgare och för vår försörjning. Genom att beskatta förvärvsarbetet har vi kunnat bygga upp välfärdssamhället och tillhörande tjänster. Genom att rikta in skatteintäkterna har vi haft ett konkret politiskt verktyg för att styra samhället i den riktning vi vill. Människors representation i det politiska systemet har under den industriella eran byggts runt grupper i form av alltifrån den utbildade medelklassen till jordbrukare.

Alla ovan nämnda institutioner har en lika stark formell ställning i vårt samhälle, men samtidigt har de förlorat sin livskraft och de står inför ett stort förändringstryck. Vi har dock fortfarande inte kommit på vilka lösningar man ska ersätta de föråldrade institutionerna med och hur de skulle kunna förnyas på ett smidigt sätt. Förändring är nämligen alltid kopplad även till de befintliga maktstrukturerna när det gäller vem som utövar makten och vem som inte gör det. Vi befinner oss i en motstridig situation, som den italienska filosofen Antonio Gramsci har beskrivit som ett ”avbrott” och en ”mellanperiod” (interregnum). Gramsci beskriver mellanperioden på följande sätt: ”Den gamla världen håller på att dö, men den nya har ännu inte fötts.”

 

Få ut mer av resurserna med digitalisering

Även om de institutioner som förlorar sin effektivitet, handlingskraft och problemlösningsförmåga förändras långsamt och vi ännu inte vet säkert hur den nya tidens institutioner ser ut, kan en del av de nuvarande institutionerna förändras och bli mer radikala och underlätta resan mot det som komma skall. Det handlar om lösningar som genom sina gamla styrkor ger nytt värde och samtidigt skapar utrymme för att bygga nya styrkor på olika håll i samhället.

Genom att utnyttja de dolda resurserna på ett bättre sätt kan det uppstå ett ökat ekonomiskt värde och mänskligt välbefinnande samt en ökad delaktighet hos människor.

Möjligheten i det stora digitala genombrott som pågår nu ligger i löftet om ett mer effektivt utnyttjande av resurserna än idag. Medborgarna, städerna och företagen har många utspridda och underutnyttjade resurser. Det kan handla om materiell egendom såsom föremål eller fastigheter, eller immateriella resurser såsom nätverk, kompetens eller data som finns i register och databaser. Digitaliseringen gör det alltså möjligt både med ett mer effektivt utnyttjande av befintliga materiella resurser eller data och en decentraliserad verksamhet som i högre grad bygger på nätverkande, i vilken fler människor kan dra nytta av och utveckla sina förmågor. Genom att utnyttja de dolda resurserna på ett bättre sätt kan det uppstå ett ökat ekonomiskt värde och mänskligt välbefinnande samt en ökad delaktighet hos människor – det vill säga övergången till det framtida samhälle som visionen beskriver blir enklare.

Det finns många faktorer som verkar i bakgrunden av denna ”digitala resurseffektivitet”. Tekniken som ligger till grund för digitaliseringen har utvecklats mycket snabbt. Datorerna är allt mer effektiva, allt mindre och framför allt billigare och tillgängliga för allt fler. I och med sakernas internet är allt fler apparater och fysiska föremål uppkopplade till internet. De har lett till en explosionsartad ökning av mängden data och information. Genom att analysera data kan man få nya och mer precisa uppgifter om graden av användning av olika resurser och samordna användningen av dem så att de ständigt utnyttjas på ett så effektivt sätt som möjligt. Det möjliggörs exempelvis av olika tillämpningar för delningsekonomi. Bostadsförmedlingsplattformen Airbnb:s idé bygger på precis det: en bostad behöver inte längre står tom under semestern, utan någon kan använda den som sin egen semesterbostad samtidigt som den som ursprungligen bor i bostaden får extrainkomster. På samma sätt minskar olika typer av samåkningstjänster antalet bilar som står tomma på parkeringarna och de som behöver en bil får enkelt tillgång till en utan att skaffa sig en egen bil.

Ett mer effektivt utnyttjande av materiella resurser är av avgörande betydelse för att vi ska kunna anpassa vår verksamhet så att den håller sig inom gränserna för jordens bärkraft. Samtidigt möjliggör digitaliseringen också ett mer effektivt utnyttjande av mänskliga resurser, kompetens och idéer för att lösa vår tids stora utmaningar. Sociala medier och molntjänster är verktyg som gör att även stora grupper av människor kan arbeta tillsammans på ett målmedvetet sätt. Att utveckla tjänster tillsammans med användarna är ett fenomen som har blivit allt vanligare både inom den offentliga och den privata sektorn. Genom att öppna upp offentliga data blir det enklare för individer och företag att utveckla olika typer av användbara lösningar utifrån det.

Forskarna Yochai Benkler och Helen Nissenbaum ser digitaliseringens, framför allt internets, potential för kollektiv verksamhet som ännu mer betydande. Enligt dem har internet möjliggjort ett helt nytt socialt system som motiverar och samordnar den kollektiva verksamheten utan att styras av pengar eller auktoritet. De kallar det för kollegial produktion baserad på allmännytta (commons-based peer production.) Det handlar om ett socioekonomiskt produktionssystem i vilket internet hjälper ett stort antal personer att tillsammans skapa kunskap eller kulturella produkter utan att marknaden eller administrativa hierarkier samordnar verksamheten. Människor som är vana vid internets funktionslogik utmanar även de övriga institutionerna att förändras. När den struktur som byråkratin eller marknaden förmedlar inte längre är nödvändig för att möjliggöra samverkan mellan människor minskar de formella institutionernas betydelse och individers och sammanslutningars makt ökar. För att förbli betydelsefulla har institutionerna en press på sig att bli mindre rigida, dela med sig av makten och göra människor delaktiga i sin verksamhet på ett nytt sätt.

 

Internationella institutioner öppnar sig för medborgarsamhället

Digitaliseringen ger institutionerna många nya möjligheter att dra nytta av underutnyttjade materiella och mänskliga resurser på ett mer effektivt sätt än tidigare och göra mer av mindre. Digitaliseringen och de möjligheter den medför är dock inte den enda framtida livskraften för institutionerna och det som avgör nödvändigheten av deras existens. De måste också öppna sig för att stärka det internationella samarbetet tillsammans med det globala medborgarsamhället.

Möjligheterna för människor att samverka med globalt ökar också lavinartat i takt med att alla människor på jorden har åtkomst till nätet.

Många människor har levt i en internationell vardag under en lång tid. Det finns människor som studerar och arbetar utomlands och vi konsumerar nästan alla produkter från internationella varumärken. Vi använder också globala meddelandetjänster för att hålla kontakten med närstående som befinner sig på nära håll eller långt bort. Dessutom har vi en möjlighet att lära oss och tillsammans lösa problem över nationsgränserna genom att använda digitala verktyg. Och vi har bara börjat: av världens befolkning på 7,6 miljarder människor har mindre än hälften åtkomst till internet. Möjligheterna för människor att samverka med globalt ökar också lavinartat i takt med att alla människor på jorden har åtkomst till nätet. Vi befinner oss därmed långt ifrån den tid då uppbyggnaden av internationella relationer endast låg i händerna på statschefer eller diplomater eller professionella aktörer inom den internationella handeln.

Trots människors internationella vardag och möjligheter att verka i en global och digital miljö, betraktas det internationella samarbetet fortfarande ofta i första hand som en spelplan för formella statliga instanser eller företag. De internationella institutionerna har emellertid inte kunnat uppfylla de förväntningar man har haft på dem som exempelvis skapare av demokrati eller som lösningsmaskineri för globala utmaningar som berör alla, som exempelvis klimatförändringarna.

Efter den globala finanskrisen i början av millenniet har flera länder vänt sig inåt för att skydda sin hemmaplan med hjälp av protektionistiska åtgärder. Det internationella beslutsfattandet har visat sig vara långsamt och ineffektivt och i staternas officiella relationer lever vi nu i en tid av ett ökande motstånd mot internationellt samarbete och öppenhet. Samtidigt fortsätter människor i vardagen obehindrat att arbeta, tillbringa sin fritid och konsumera över nationsgränserna och är inte villiga att ge upp de möjligheter som globaliseringen har medfört. Det internationella samarbetet är inte längre ett privilegium för en elit på det sätt det var vid exempelvis tiden då FN inrättades på 1940-talet, men officiella beslut fattas fortfarande av en mycket begränsad skara i internationella institutioner. Samtidigt har demokratiaktivister över hela världen en vision om samt utvecklar och provar olika sätt att uppnå en demokrati som fungerar genom att utnyttja kommunikations- och nätteknikerna, som bygger på nätverkande, som är genuint global och möjliggör ett mer direkt deltagande från medborgarsamhällets sida. Det finns åtskilliga plattformar som möjliggör beslutsfattande via crowdsourcing. Exempelvis applikationen Democracy OS möjliggör diskussioner och omröstningar mellan ett stort antal människor. Sovereign är ett system för en decentraliserad förvaltningsmodell som bygger på blockkedjeteknik. Professor Timo Honkela har en vision om artificiell intelligens som förutom språk även kan tolka innebörder, vilket är något som skulle underlätta dialogen mellan människor betydligt.

De tekniker som utvecklas ger alltså hela tiden nya möjligheter att bygga bättre fungerande och mer effektiva internationella institutioner genom att öppna dem mot medborgarsamhället: genom att låta människor vara med och fatta beslut och använda sina kunskaper i samarbete med andra för att lösa problem som berör oss alla. Det är också viktigt att komma ihåg att demokratins och delaktighetens utmaningar inte kan lösas enbart genom teknik, utan att det krävs en uppskattning av den demokratiska kulturen och de mekanismer som stödjer den.

 

Man måste investera i framtiden

vi snabbt måste vidta radikala åtgärder för att få ett slut på överkonsumtionen och minska koldioxidutsläppen, så att jorden förblir livskraftig även för kommande generationer.

Människor blir allt mer medvetna om att vi snabbt måste vidta radikala åtgärder för att få ett slut på överkonsumtionen och minska koldioxidutsläppen, så att jorden förblir livskraftig även för kommande generationer. Det existentiella hot som klimatförändringarna medför väcker oro hos många och kan påverka människors vardagliga men stora beslut, som exempelvis ifall man ska skaffa barn eller inte. Enkäter visar att en stor andel människor är beredda att vidta betydande åtgärder för att dämpa klimatförändringarna både på ett personligt plan och på samhällsnivå.

Vi har vida erkänt att jordens resurser är begränsade och att den nuvarande konsumtionen av naturresurser inte kan fortgå. Medvetenheten sprider sig även till ekonomin. En cirkulär ekonomi ses som en viktig metod för att spara pengar eller skapa ny affärsverksamhet. En betydande del av teknikfinansieringen läggs på att utveckla ren teknik.

Många att de som individer inte har de medel som krävs för att bidra till att bromsa klimatförändringarna.

Även om det redan sker en stor förändring i tänkandet och i allt högre grad även i verksamheten känner samtidigt många att de som individer inte har de medel som krävs för att bidra till att bromsa klimatförändringarna och att samarbetet mellan stater i att uppnå det målet går smärtsamt långsamt. De befintliga institutionerna har inte lyckats med sitt uppdrag att lösa dessa ödesfrågor för mänskligheten, trots att huvudparten av människorna förväntar sig snabba åtgärder. Även om man ännu inte har kunnat vidta de radikala åtgärder som krävs finns det också institutioner som har förnyat sig i rätt riktning. Inte heller de har dock helt gett upp sina mål och verksamhetssätt från den industriella eran. Åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna har ofta blivit framgångsrika i sammanhang då man samtidigt uppnår andra mål med åtgärderna. Exempelvis Kina är det land som genererar mest koldioxidutsläpp i världen, men har samtidigt en betydande utveckling av och utnyttjar i hög grad gröna tekniker. Motiveringen bakom minskningen av utsläppen är främst de stora problemen med föroreningar i städerna som hotar populariteten för Kinas kommunistiska parti, som regerar ensamt. Lösningen av de globala problemen behöver alltså inte kringskära människors omedelbara välbefinnande, tvärtom. På samma sätt gör olika smarta stadslösningar både att städerna fungerar bättre och blir mer trivsamma samt sparar in på offentliga medel för invånarna och bidrar till att lösa globala miljöproblem.

Finland har redan fått mycket välförtjänt uppmärksamhet i världen i och med försöket med basinkomst, då man på allvar provade hur framtidens sociala trygghetssystem skulle kunna se ut.

Institutionernas och organisationernas förmåga att investera i en ny värld avgör även deras framtida existens. De aktörer som klarar av att förnya sig och djärvt prova nya verksamhetssätt kan ha en central roll i att bygga broar till en ny tidsålder. Ett stabilt och rikt land som Finland kan ligga i frontlinjen i att utveckla framtidens strukturer och institutioner. Finland har redan fått mycket välförtjänt uppmärksamhet i världen i och med försöket med basinkomst, då man på allvar provade hur framtidens sociala trygghetssystem skulle kunna se ut. Den modell med basinkomst som man provade är naturligtvis inte nödvändigtvis den modell för social trygghet som passar de nya förhållandena och som vi kommer att välja i framtiden. Det viktiga är att prova nytt och samtidigt öka människors förmåga att diskutera egenskaperna hos och effekterna av nya verksamhetssätt och modeller. Så öppnar man en väg till att utveckla nytt och till uppkomsten av nya institutioner.

Det är viktigt att förstå att ingen enskild ny lösning eller ens tillämpningen av en mer omfattande princip, som exempelvis förenkling av regelverket, på ett avgörande sätt kommer att föra vårt samhälle i en ny riktning. Det behövs många olika typer av lösningar och rätt kombinationer av dem, för det finns oftast inga enkla lösningar på komplicerade problem som helt får komplexiteten att lossa.

Utöver den sociala tryggheten har viktiga institutioner för människors välbefinnande under den industriella eran varit exempelvis representativ demokrati, arbetsmarknadsorganisationer och grundläggande utbildning. Alla dessa är institutioner inom vilka representativa aktörer har mycket makt och resurser i samhället, det vill säga enorma möjligheter att börja förnya sig så att de blir betydelsefulla i tryggandet av människors välbefinnande även i fortsättningen. Hur ser arbetsmarknadsorganisationerna ut i en värld där fast lönearbete inte längre är normen? I vilken typ av politiskt system kan medborgarna delta i beslutsfattandet på ett mer direkt sätt och i högre grad på egna villkor utöver det representativa deltagandet? Hur skulle ett ekonomiskt system och tillhörande institutioner som verkar inom ramvillkoren för jordens bärkraft se ut?  Hur är utbildningsinstitutionerna i en tid då behoven av livslångt lärande och att upprätthålla studiemotivationen betonas och det inte längre riktigt handlar om tillgång till information?

 

6. Slutsats – lista över lösningar

I den här boken beskrivs det hur välfärdens nästa rond skulle kunna se ut. Vi har kombinerat uppgifter om framtiden samt prognoser, forskning och aktuella samhällsutmaningar och utifrån det gjort vår egen tolkning av hur vår tids utmaningar på bästa möjliga sätt kan lösas i de nordiska länderna och i Finland.

Vår vision om välfärdens nästa rond är inte slutgiltig eller den enda sanningen, utan med den vill vi utmana både finländarna och internationella aktörer att delta i diskussionen om hur de kommande hundra åren skulle kunna se ut. Eftersom vi vill utmana andra att delta i diskussionen är det viktigt att vi också själva har funderat över de ideal, visioner och lösningar som vi tror på som finskt framtidshus. Vi hoppas att vi kommer att lämna 2010-talets förvirring och hopplöshet bakom oss och att vi står inför en era då allt fler aktörer kommer med sin syn på hur en bra framtid ska se ut.

Nedan har vi sammanställt en lista över olika lösningar. De kommer från de tidigare promemoriorna om nästa rond och från andra texter publicerade på webbplatsen www.seuraavaera.fi. Där behandlas lösningarna mer i detalj.

 

Exempel på resan mot lösningar som gör framtiden lättare

Vi anpassar oss till jordens bärkraft och tryggar livsmiljöns framtid

Cirkulär ekonomi: En ekonomisk modell i vilken material används på ett sparsamt sätt och produkter hålls kvar i ett kretslopp och behåller sitt värde så länge som möjligt. Man försöker göra produkter med högre förädlingsvärde av avfall och sidoströmmar. Framställning av produkter av nya råvaror ersätts med underhåll, återanvändning och återvinning. Smarta lösningar och digitalisering är kärnan i den cirkulära ekonomin, eftersom de möjliggör användningen av produkter som tjänster istället för att köpa dem.

Uppföljning av de totala effekterna och biokapaciteten i kombination med en stram kolbudget: Övergång till en granskning av de totala effekterna av mänsklig verksamhet på miljön istället för effekter av enskilda åtgärder. Detta bör även kombineras med uppföljning av biokapaciteten, som innebär att man följer upp hur stort koldioxidavtryck jorden klarar av. På det sättet får man en helhetsuppfattning om effekterna av verksamheterna och kan därigenom göra upp en stram kolbudget. Minskningen av de nuvarande utsläppen till noll måste ske redan innan mitten av seklet och därefter måste utsläppen minska och bli negativa.

Smarta städer med låga utsläpp Städerna förbrukar över 70 procent av världens energi och genererar även växthusgasutsläpp i samma omfattning. I storstäder går det att få in enorma mängder människor med nya, utsläppsnåla verksamhetsmodeller. Genom att investera i förnybar energi, smarta gröna lösningar samt trafik och infrastruktur med låga utsläpp kan man uppnå betydande utsläppsminskningar och skapa resurseffektiva verksamhetssätt som påverkar hela jordens bärkraft.

Användning av befintliga lösningar: Genom att sprida befintliga lösningar för minskade utsläpp och införa dem på ett mer effektivt sätt kan man minska de globala utsläppen med så mycket som en fjärdedel fram till 2030.

Innovativa offentliga upphandlingar: Staten och kommunerna lägger miljarder på offentliga upphandlingar varje år. Genom att främja införandet av koldioxidsnåla lösningar inom offentliga upphandlingar skulle man både kunna minska utsläppen samt förbättra verksamhetsförutsättningarna för och utveckla branscher som producerar rena lösningar.

Hållbar markanvändning grunden för kolets omlopp och resurssmarthet: Markanvändningen och livsmedelsproduktionen måste omfattas av de hållbara verksamhetssätten för att garantera en säker och hälsosam livsmedelsproduktion med minsta möjliga miljöpåverkan. Principerna inom en cirkulär ekonomi måste införas, inom livsmedelsproduktionen måste användningen av förnybar energi öka, köttproduktionen måste minska och odlingen av hållbart producerade grönsaker öka. Genom att öka kolreserverna i jorden kan man minska koldioxiden i atmosfären. Genom bra skogsvård kan man öka kolbindningen och kolreservoarerna kan utökas med långlivade träprodukter.

Energiproduktion med nollutsläpp: Energiproduktionen är en central fråga när det gäller att lösa klimatkrisen. Den förändring energisystemet kräver är exceptionell både till sin omfattning och sitt tidsspann. För att åstadkomma det måste man åtminstone ta följande steg: Ambitionen och målnivån i Parisavtalet måste höjas. De offentliga stöden och incitamenten måste gå till rätt saker, stöden måste frikopplas från skadliga former av energiproduktion, som för närvarande åtnjuter många privilegier. De som förorenar bör betala för de skadliga externa effekterna. Man måste göra betydande investeringar i energisystemet. När det gäller hushållen skulle innovativa servicemodeller kunna främja övergången till användning av ren energi. Institutionella investerare, såsom investerings- och pensionsfonder samt statliga fonder, skulle också kunna vara viktiga i att vända marknaden mot koldioxidneutral energiproduktion.

Medborgarna lyfts fram som dem som löser hållbarhetskrisen: Ansvarsfulla och bra val bland enskilda hushåll och konsumenter bör stödjas och stegvis föras i rätt riktning genom väl genomtänkta incitament. Mer hållbara levnadsvanor bör göras till en viktig del av undervisningsinnehållet i skolorna. Statsförvaltningen, kommunerna och företagen kan i samarbete med medborgarna skapa förutsättningar för mer hållbara levnadsvanor via exempelvis digitala plattformar, där människor själva kan delta i att utveckla lösningar för en hållbar vardag. Även kommunikation, kampanjer och stöd i lagstiftningen är viktigt för att främja hållbara levnadsvanor.

 

Tillit till arbetet och grundtryggheten

Utjämning av det globala välståndet: På medellång sikt behövs nya sätt att jämna ut välståndet på global nivå. De nuvarande kombinationerna av en marknad som blivit global och ny teknik skapar välstånd för de mest framgångsrika företagen i en aldrig tidigare skådad takt, som koncentreras hos en allt mindre grupp ägare. För att människors upplevelse av rättvisa ska bibehållas och stärkas behövs det sätt att kanalisera välståndet till gagn för hela mänskligheten. I framtiden kommer vi att behöva någon typ av supranationellt fördelningssystem för inkomster och välstånd. Exempelvis den amerikanska tankesmedjan Institute for the Future har utvecklat en idé om universella grundläggande tillgångar (Universal Basic Assets), som skulle garanteras alla. Samma typ av idé har även presenterats i Nästa rond-artikeln ”Perustulo ja uusi universalismi” (Basinkomst och den nya universalismen).

Social trygghet som ökar människors frihet: Traditionellt har man tänkt att den sociala tryggheten ger skydd under svåra livssituationer och tryggar en inkomst för dem som stött på fler problem än andra. Ett alternativt sätt att tänka på den sociala tryggheten är att se den som ett sätt att utvidga människornas friheter. Då bygger den sociala trygghetenen förtroende för att människorna kan och vill hitta sätt att vara till nytta för andra. Till exempel tanken med basinkomsten om att erbjuda en regelbunden summa pengar utan villkor till alla medborgare är radikal. Basinkomsten skulle kunna befria en betydande grupp människor som befinner sig i en svag ställning från stress och psykisk belastning och frigöra kapacitet genom att stärka deras förmåga att klara sig själva.

En ny typ av beskattning: På andra sidan om inkomstöverföringar finns ett nytt sätt att samla in skatteintäkter som tryggar skatteintäkter i den nya logiken för värdebildning. I och med digitaliseringen skapar nästan all verksamhet allt viktigare data. Med andra ord registreras och mäts vår verksamhet allt mer noggrant. I princip öppnar detta upp en ny möjlighet att beskatta till exempel arbetsprestationer och ta avgifter för användningen av olika förnödenheter, såsom vägar. Tack vare digitaliseringen kan allt utbyte i samhället göras transparent och beskattas i realtid och rättvist. Det finns intressanta möjligheter när det gäller exempelvis användningen av fastigheter och för energibalansen, och det högre värde man får från dem uppmuntrar till skatteformer och andra ekonomiskt smarta skatter. Det finns betydande möjligheter med styrande skatter, eftersom den data som finns att tillgå och det ideologiska motstånd som finns mot ovillkorliga förbud ökar deras betydelse. Även diskussionen om ett utvidgat internationellt beskattningssamarbete som blivit vanligare de senaste åren kan leda till åtgärder som stärker skatteunderlaget i en global, digital ekonomi.

 

Livslångt lärande och möjligheten att växa som människa under hela livet

En skola av framsteg och livslångt lärande: Skolorna kan vara den institution som ligger i framkant i förändringen. Den finska grundskolan är idag en av de mest radikala institutionerna i vårt samhälle, som vi lyckligtvis har lärt oss att vara stolta över. Den finska skolan är en plats för inlärning tillsammans med andra, där varje barns styrkor, färdigheter och resurser är utgångspunkten. Skolor kan även få stöd i att ha en jämn spridning av nya tekniska möjligheter. Den verksamheten behövs, för den snabba utvecklingen av ny teknik kan leda till enorma skillnader i människors kompetens, exempelvis mellan olika generationer. Därför är även satsningar på livslångt lärande viktiga. Skolorna kan vara platser där både eleverna och medlemmar i det omgivande samhället får testa och dra nytta av nya innovationer och lära sig saker. Det är viktigt att skolorna i framtiden förstås som lokala kraftkällor för framsteg i samhället, och att detta beaktas i styrningen av dem och fördelningen av resurser.

Inlärning som pågår hela livet: Utbildning är hörnstenen i en fungerande demokrati. När befolkningen lever allt längre i västvärlden måste man fundera på hur inlärningen kan göras till en del av hela livet. Det räcker inte längre med utbildning i början av livet. Dellösningar kan exempelvis bestå av ett studiekonto för dem över 25 år, korta inlärningshelheter vid branschbyte och nätinlärning som öppnar upp tekniken. Det handlar också om att hitta drivkrafter så att inte vidareutbildningen bara hopar sig hos dem som redan har en bra kunskapsnivå.

 

Rättvis och konkurrenskraftig cirkulär ekonomi

Ekosystempolitik: Ekonomins strukturella förnyelseförmåga och mångfald måste utvecklas och man måste sikta in mätningen på ekonomins resiliens snarare än att ensidigt mäta den kvantitativa tillväxten. Ekonomins resiliens avser en mångsidig näringsstruktur som hela tiden förnyas, samt människornas del i den. Tyngdpunkten bör flyttas från den traditionella ökningen av priskonkurrensen till att utveckla affärsekosystemen.

Delningsekonomi: Delningsekonomins grundtanke är att göra det möjligt att dela saker som vanligtvis är underutnyttjade – fordon, bostäder, fritidsredskap eller designföremål och kunnande – människor emellan. Det ökar hela samhällets effektivitet både genom att använda outnyttjade resurser och genom att snabba på omsättningen. Lokalekonomi och delningsekonomi erbjuder alternativa utkomstkällor i synnerhet när ekonomin som går via företag är i djup recession. Lokalekonomi och delningsekonomi kan underlätta försörjningen och bidrar till en större utnyttjande av resurser och kompetens.

Öppna data: En av de mest betydande följderna av digitaliseringen av samhället är att människors och samhällets verksamhet ger upphov till enorma mängder data. Om dessa data kan användas öppet skulle man kunna lösa många svåra problem. Det potentiella värdet på data ökar när data som produceras av enskilda organisationer kan kombineras till större datamassor, big data.

 

Att bli hörd och göra saker tillsammans stärker demokratin

Ny fördelning av välståndet inom samhällena: De demokratiska samhällena måste kunna fördela det välstånd de producerar så att upplevelsen av att sitta i samma båt förverkligas i samhället. Ojämlikhet ger ett demokratiunderskott. Det är svårt att ingripa i det, men det är väldigt viktigt för att demokratin ska fungera i framtiden. Om ekonomin växer utan att arbetsplatser skapas, måste västvärlden hitta på ett nytt sätt att organisera sitt samhälle. Det kräver modiga och innovativa sätt att fundera på människors utkomst. Till exempel kan basinkomst i framtiden vara en ny version av den nordiska universalismen. Det vore viktigt att erbjuda någon slags gemensam grund som var och en kan bygga en bättre utkomst åt sig på.

Stärka tilliten: För att samhällen ska fungera behöver de även tillit och social infrastruktur på samma sätt som de behöver vägar, broar eller digital infrastruktur. Utbildnings-, boende- och socialpolitik är till exempel verktyg som kan användas för att bygga upp tilliten och den sociala infrastrukturen även på 2000-talet. I människornas vardag möjliggör exempelvis grupper för olika bostadsområden på sociala medier en ny slags social gemenskap. I framtiden kan man även stärka gemenskapen och den tillit det kräver i de medborgarforum som skapats enkom för detta. Institutionerna måste å sin sida kunna producera vad de lovar. Samtidigt måste det bli lättare att förstå de många uppgifter som samhällets institutioner och tjänster har. Exempelvis grundskolan är inte endast en plats för lärande, utan den skapar också social samhörighet.

Dialog och en mer konstruktiv samhällsdebatt: Om man mer rutinmässigt skulle ha faciliterade medborgardiskussioner om politiska frågor och i synnerhet om ämnen som kraftigt delar samhället, kunde det politiska deltagandet öka betydligt. Om beslutfattarna förband sig att delta i deliverativa eller dialogiska processer skulle det vidga deras förståelse för människors bekymmer och å andra sidan öka människors förståelse för politiken. Partierna kunde också utnyttja medborgardiskussionerna i sitt eget programarbete. I framtiden måste politiken övergå från hörande till äkta diskussion med medborgarna.

Interaktiva partier: Partierna måste hitta nya verksamhetssätt om de vill behålla rätten att verka i demokratins centrum. Människor måste kunna påverka partiernas verksamhet och linje mer direkt. Partiverksamheten behöver en större öppenhet. Partiernas verksamhet, exempelvis programutveckling och förberedelser av ståndpunkter, bör vara lättare att delta i. Det skulle även kunna vara flera ledare för partierna. Var och en av dem skulle kunna ansvara för frågor inom ett visst område. Partierna borde finnas till för medborgarna och deras deltagande, inte tvärtom.

Långsiktiga politiska verktyg: Man måste ta större hänsyn till kommande generationers rättigheter än tidigare i det demokratiska beslutsfattandet. I Finland finns det utmärkta framtidsorienterade långsiktiga politiska verktyg såsom riksdagens framtidsutskott, framtidsredogörelsen och Det nationella framsynsnätverket. Det arbete som har gjorts inom ramarna för dem borde i större utsträckning användas som stöd för beslutsfattandet.

Bättre närdemokrati och lokal förankring: Det finns många saker som ger snabbare resultat om de sköts på lokal nivå än om motsvarande ärenden hanteras nationellt. Kopplingen mellan regeringen och de praktiska aktörerna på gräsrotsnivå är ofta naturligare på lokal nivå än på nationell nivå. Det är lättare att bygga vägar till deltagande lokalt. Människor måste ha en genuin upplevelse av att kunna påverka sådant som rör deras eget liv.  I och med den snabba urbaniseringen bör man i framtiden flytta regleringsmakten från den nationella nivån till storstäderna. I bästa fall kan olika städers olika lösningar erbjuda en möjlighet att jämföra olika modeller och snabba på utvecklingen av nya saker även globalt. Städer kan lättare lära sig av varandras effektiva lösningar på svåra problem än vad länder kan lära sig av varandra.

 

Progressiv administration och ledning

Förnybar människocentrerad förvaltning: Förvaltningsapparaten måste vara mer flexibel och agera smart när den möter utmaningar i verksamhetsmiljön som förändras snabbt. I utvecklingsprocesser bör man höra en större mångfald av olika människor. Förvaltningen borde leda strategiskt och utifrån vad man vet. Man måste kunna samarbeta över förvaltningsgränserna, tillsammans med intressegrupper och medborgare. Det kräver en ny typ av förmåga till interaktion, diskussion och utveckling av tjänster tillsammans med människor över traditionella silor. Människor bedömer den offentliga förvaltningen i allt större utsträckning utifrån kvaliteten på de tjänster och möten de producerar. Förvaltningens tjänster är en manifestation av politikens resultat i människors vardag.

Gemensamma inlärningsprocesser för beslutsfattande: I en värld som sväller av information är det svårare än tidigare att hitta entydiga svar. Det går inte längre att tänka att klokhet bara finns i beslutsfattarens huvud. Det är också orealistiskt att föreställa sig att beslutsfattare automatiskt skulle läsa de senaste undersökningarna. I framtiden borde beslutsfattare, de som producerar information och de som utformar lösningar samlas för att lära av varandra. Det handlar inte om att lära sig för lärandets skull, utan om en nödvändig förutsättning för bra beslutsfattande. Hela konceptet för beslutsfattande håller på att förändras. Istället för att ett beslut fattas en gång om hur saker egentligen ligger till, borde man snarare engagera sig i en gemensam inlärnings- och utvecklingsresa.

Samproduktion: De offentliga tjänsterna har till uppgift är att möjliggöra verksamheter som exempelvis inlärning, tillfrisknande eller trivsel, som till stor del är beroende av användarens motivation och förmågor. Det erbjuder enorma möjligheter att förnya tjänsterna och till exempel höja effekterna av social- och hälsovårdstjänster och utbildning. Denna potential är särskilt hög i Finland, där befolkningen är välutbildad och har förmåga att delta som aktiva användare i utvecklingen av tjänsterna. På det sättet kan man stärka såväl tjänsternas produktivitet som effekter.

Medborgarcentrerad försöksverksamhet: Frivilliga försök medborgare emellan kan också utökas eller spridas och göras till en del av den offentliga samhällspolitiken. Perustulohack (Basinkomsthack), som anordnades särskilt för aktivister i samband med experimentet med basinkomst i Finland, är ett bra exempel på samordning av medborgarinitiativ och regeringsprogrammets målsättningar. Under Perustulohack utvecklades olika angreppssätt när det gäller basinkomst, exempelvis hur man bäst kan kommunicera den eller hur bostadskostnader anpassas till basinkomstmodellen.

Proaktiva regleringar: Det är svårt att skapa nya marknader utan regleringar som skapar utrymme för nya aktörer och tillit till investeringar, så att många förändringar, även svåra sådana, kan genomföras på ett kontrollerat och rättvist sätt. För Finlands del finns det till exempel inom trafiken många delområden som med rätt och preventiv reglering kunde ledas i en smart riktning. Inom branscher där det finns tillräcklig konkurrens måste företagen betala högre löner för att få bra medarbetare. Istället för att ge stöd till låglönejobb skulle man kunna öka den sunda konkurrensen, vilket ofta lyfter lönenivån i branschen. Det är exempelvis möjligt att det nya initiativet Trafikreformen leder till att införandet av ny teknik och nya trafikkoncept snabbas på i Finland. I bästa fall skulle det kunna uppstå en marknad som motsvarar människors behov av till exempel en ny typ av lösning med delningsekonomi för trafiken.

Smartare mått: BNP är ett smalt mått som inte säger någonting om samhällets utveckling – hur omfattande välfärden är i samhället, vilket ekologiskt fotavtryck samhället har och hur rättvis och konkurrenskraftig ekonomin är. Därför måste man få verktyg i form av betydligt smartare och mer omfattande mått både på den internationella konkurrensen och staternas strategiska ledning, som mäter framsteg och välbefinnande på ett mer omfattande sätt än BNP.

 

Internationellt samarbete och institutioner som påverkansfaktorer

Globalt beslutsfattande: I världen finns flera svåra problem som inte kan lösas inom nationalstaternas gränser. Fördelarna och nackdelarna med globaliseringen, fördelningen av naturresurserna samt luftens, vattnets och odlingsmarkernas renhet är exempel på ämnen som berör alla som bor på jorden. De globala utmaningar de medför måste lösas. Människor borde ändå även lokalt uppleva att de på riktigt kan påverka sin egen livsmiljö. Därför är det allt viktigare att utveckla närdemokrati och delaktighet. Många forskare och medborgarorganisationer funderar på lösningar för att förbättra det globala beslutsfattandet. Dessa lösningsförslag förtjänar att få verklig uppmärksamhet. Dessutom borde även politiker öppet erbjuda sina egna synpunkter om lösningarna på globala utmaningar i samhällsdebatten. Exempelvis de nordiska länderna skulle tillsammans kunna delta i exempelvis G20-ländernas verksamhet.

 

Teknik som stöd för framgång

Teknik som lösning på problem: Ur demokratins synvinkel finns det ett enormt antal olösta frågor om tekniken. Teknikkunniga och beslutsfattare borde tillsammans på ett kreativt sätt lösa problem såsom hatretorik, störande (ro)botproducerat webbinnehåll eller desinformation och hur man påverkar med hjälp av den. Att öppna algoritmer för att identifiera innehåll som producerats av botar och att förstå användarprofilering som ett verktyg för politiskt inflytande är exempel på ämnen som man direkt borde arbeta grundligt med. I tiderna riskerade e-post att bli oanvändbar på grund av skräppost, men teknikbolagen klarade av att lösa det problemet. När det gäller internet borde man kunna uppnå samma slags förmåga att hitta lösningar på de nuvarande problemen.

Publikationens baskunskaper

Rubrik

Välfärdens nästa rond

Undertitel

Ideal, vision och lösningar

Författarna

Elina Kiiski Kataja, Paula Laine, Julia Jousilahti och Aleksi Neuvonen

Publiceringsplats

Helsingfors

Publiceringsåret

2018

Utgivare

Sitra

publication_subject

samhället, samhällspolitik, välfärd, framtid, vardag, teknologi, klimatförändringar, miljö, naturresurser, energiproduktion, kolneutralitet, hållbar utveckling, arbetsliv, utkomst, grundtrygghet, demokrati, delaktighet, framsteg, geopolitik, konkurrenskraft, ekonomi, cirkulär ekonomi, internationellt samarbete, livslångt lärande, offentlig förvaltning, ledarskap, digitalisering

Publikationsserie

Promemoria

Vad handlar det om?