Dessa saker lönar det sig att följa med under klimatmötet i Madrid

1. Snabb flytt över Atlanten

Mötet flyttades i sista stund till Madrid från Chile, där regeringen krisade på grund av oroligheter. Spanien har tvingats arbeta hårt dygnet runt för att ordna allt i tid. Har de lyckats? Och kan förhandlingarna försvåras av praktiska problem, som i Köpenhamn för tio år sedan?

2. Ett första möte

COP25 är på många sätt ett första möte. Det är FN:s första klimatmöte sedan man (till största del) kommit överens om Parisavtalets regler för ett år sedan, sedan USA lämnade avtalet, sedan EU:s nya kommission påbörjade sitt arbete och sedan ungas klimatstrejker blev en gigantisk världsomfattande rörelse. På en kort tid har det också kommit en stor hög oroväckande rapporter om världens situation. Speglar de här sakerna på något vis mötets väsen?

3. Kontroverser om marknadsmekanismer

På mötet i Katowice för ett år sedan lyckades man inte komma överens om Parisavtalets marknadsmekanismer, som skulle hjälpa minskningen av utsläpp genom att kostnadseffektivt finansiera klimatåtgärder i andra länder. De största kontroverserna gällde oenigheten kring så kallad dubbelräkning: om ett land säljer sina minskade utsläpp åt ett annat, ska utsläppen ändå räknas till godo? En annan kontrovers gäller handeln av tidigare utsläppsrättigheter som lämnat över under Parisavtalets period. Förväntningarna är inte höga, men kunde Madrid ändå hitta en lösning?

4. Mot COP26

I Madrid banar man vägen för nästa års avgörande klimatmöte i Glasgow. Enligt Parisavtalet bör staterna meddela sina uppdaterade utsläppsåtaganden inom nästa år. Ländernas nuvarande utsläppsmål är inställda på en tre graders uppvärmning, och för att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader, skulle det krävas femfaldiga åtgärder. Hittills har 68, i huvudsak små, länder meddelat att de är redo att uppdatera sina åtaganden. Kommer vi i Madrid få någon indikation på hur länder med stora utsläpp, såsom Kina, tänker göra?

5. Finlands EU-ordförandeskap

EU fungerar under klimatförhandlingarna som en gemensam grupp, som leds av ordförandelandet. Finland har konsekvent fört fram klimatarbetet under hela sitt ordförandeskap, men har inte lyckats få fram ett enigt mål om kolneutralitet för 2050 inom unionen – åtminstone inte ännu. De avgörande stunderna sker i sista ögonblicket i Madrid, när Europas ledare samlas för ett toppmöte. Hur kommer Finland genomföra utmanande förhandlingar både inom EU och internationellt, och är regeringen redo att kompromissa på klimatarbetets ambitioner för att uppnå en överenskommelse?