Beräknad läsningstid 6 min

Utredningen Digital makt: Testpersonerna i datans spår

Niclas Storås, Sari Tanus och Dan Koivulaakso följer upp sina egna datarörelser under två veckor och berättar om sina förväntningar på utredningen. Data samlas in och utnyttjas så snabbt att man vanligtvis inte lägger märke till hur mycket påverkan och försök till påverkan sker, berättar deltagarna i utredningen Digital makt.

Bild: Veera Vänskä / Miltton

Författare

Sofia Nevala

Associate, Miltton

Publicerad

Den förändring som hör samman med insamlandet och utnyttjandet av data är den största kulturella förändringen som mänskligheten har upplevt under en generation. Lagstiftningen har svårt att hålla samma takt när förändringen lömskt och snabbt smyger sig in i samhällets strukturer. Skandalen Cambridge Analytica, ockupationen av USA:s kongresshus och konfliktfyllda nätdebatter utgör exempel på det hot som datainsamlingen utgör för demokratin. Så säger testpersonerna i utredningen Digital makt, HS Vision journalisten Niclas Storås, riksdagsledamoten Sari Taunus och statssekreteraren Dan Koivulaakso.

I Sitras utredning Digital makt följer testpersonerna hur data om dem rör sig med hjälp av en spårningsapp som installerats i deras testtelefoner och med informationsbegäranden som skickas till olika företag och organisationer. Deltagarna granskar sin data tillsammans med sina personliga ”datacoachar”, gör djupdykningar i den och kontrollerar till exempel resultaten från sina informationsbegäranden gentemot de uppställda målen.

I den här artikeln berättar Storås, Tanus och Koivulaakso om sina egna förväntningar på utredningen. Alla testpersoner som deltagit offentliggörs under november. Läs även den första och den andra delen av artikelserien.

Niclas Storås: ”Insamlingen av data är för vissa aktörer en extrem metod för kontroll och utövande av makt.”

Jag använder i praktiken internet och sociala medier för nästan all kommunikation och för att söka information. Det är frågan om det viktigaste enskilda redskapet via vilket jag dagligen tar emot information. De här kanalerna är som luft mellan människorna, där det rörs ljudvågor och som har ersatt människans röst och fysiskt bemötande. Jag har försökt skilja på arbete och fritid så, att jag använder olika enheter för arbetsfrågor och fritid. Gränsen mellan dessa har dock suddats ut, eftersom telefonen är densamma.

Jag anser att det nu pågår den största kulturella förändringen som mänskligheten har upplevt under en generation. Insamlingen av data är för vissa aktörer en extrem metod för kontroll och utövande av makt. Som medborgare har vi omedvetet överlämnat våra uppgifter utan att fråga vart de går. Påverkan till följd av detta är indirekt och kan inte identifieras – detta hör inte enbart samman med insamling av data, utan med hur man med hjälp av detta kan rikta innehåll som väcker reaktioner hos oss. Detta är inte mekaniskt utan sker snabbt. När man överlämnar information kan de digitala bolagen bättre rikta meddelanden som skapar genljud.

Genom att samla in data har man förändrat politikens verksamhetslogik. Röstarna har blivit kunder och på så sätt har logiken inom marknadsekonomin överförts till politiken. Politikerna undviker beslut som upprör dessa ”kunder” – man vill inte fatta svåra beslut, utan behaga kunderna och ge dem känsloupplevelser. Detta gör politiken underhållande och gör det svårare att kompromissa. I praktiken orsakar algoritmerna stora känsloreaktioner. Människornas reaktion berättar dock inte hur viktig frågan är, utan vad som tilltalar dem. Vi tänker vanligtvis inte när vi reagerar kraftigt på något. Genom att hålla kvar stora känsloreaktioner strävar man efter att hålla kvar människorna på plattformarna en längre tid.

Allt detta gäller också inom journalistiken. Inom journalistiken lyfts de underhållande ämnena fram och branschen är på samma sätt utsatt för samma verksamhetsmetoder. Man skriver lätt om saker som väcker känslor och vill skriva artiklar som inte är så viktiga. I situationen väcks snabba känslor, inte egentligen via reflektioner och slutligen leder detta till gräl.

Lagstiftningen har verkligen hamnat på efterkälken. Jag anser att man nu nästan fråntar oss våra mänskliga rättigheter. Våra känsliga uppgifter hamnar hos de största bolagen i världen och utnyttjas för att tjäna pengar. Vi har hamnat i en helt obegriplig situation. Jag anser att det borde finnas ett slags personlig databank, ett system där människan själv skulle ha kontroll över vilket slags data som samlas in om honom eller henne. Man skulle kunna aktivera eller avaktivera uppföljningen. Nu innehar de stora bolagen all data och det är extremt svårt att komma åt den. Ganska många bryr sig inte om detta.

Jag vill understryka att insamlingen av data sker så snabbt att man tänker: ”inte ger jag ju någon viktig information”, men varje liten informationssnutt hjälper storföretagen rikta meddelandenas innehåll. Detta hjälper i sin tur systemet fungera och påverka. Man har inte talat tillräckligt om de här riskerna – jag kan nog titta mig själv i spegeln – och politikerna har inte insett hur stor sak det är frågan om. Detta är en av de pådrivande faktorerna vad gäller sönderfallet av nationer med långvarig demokrati, USA är ett exempel.

Jag är ganska pessimistisk när det gäller möjligheterna vid insamling av data, data är material för algoritmerna. Det har en tendens att göra människorna till det de har benägenhet till – inte till det som skulle vara till deras bästa.

Sari Taunus: ”Det finns en risk att insamlingen av data och information används för negativ verksamhet, till exempel för att manipulera människornas fria medvetenhet.”

Jag använder Internet för att söka bakgrundsinformation om evenemang och nyheter och för att söka annan information. Jag har försökt att använda sociala medier i mindre omfattning, även om jag vet att jag borde använda dem mer. För närvarande har jag minimalt med fritid och användningen av sociala medier på fritiden hör till 90 procent samman med arbetet.

Påverkan och försök till påverkan sker i mycket större omfattning än vad man vanligtvis tror. Aktörerna på sociala medier känner mycket väl till hur man ska lyfta fram saker och chockera på ett individuellt plan. Människorna borde vara mer medvetna om för vilket ändamål deras data samlas in och hur man påverkar via olika plattformar. I framtidsutskottet, där jag har varit medlem sedan år 2015, har vi pratat om möjligheter och risker samt om att det skulle vara bra att känna till mer om legalitetsprinciperna gällande hur algoritmerna styrs.

Under de senaste åren har det förekommit internationella exempel på hur data på de sociala medierna utnyttjas. Man har försökt påverka beslutsfattare genom att bygga upp och modifiera föreställningar – det har förekommit modifierade sanningar, förvrängda fakta och helt felaktig och lögnaktig information iklädd en trovärdig dräkt. Sociala medier och insamling av data har delat in medborgarna i olika läger och har ökat motsättningarna.

På de sociala mediernas plattformar betonas motsättningar och bildandet av bubblor i stället för en konstruktiv förståelse för andra. Plattformarna har också påverkat den journalistiska processen, ett extremt exempel på detta är riktade trakasserier där journalister utsätts för attacker till följd av sina artiklar. Börjar journalisterna delta i omformandet av tankar i stället för att beskriva bakgrundsfakta och åsikter? Presenteras ett litet delområde av helheten som fakta? Journalisterna har idag ett mycket större ansvar än tidigare – det är allt viktigare att ta ansvar, iaktta hög moral och etik när man tillhandahåller omfattande information.

Min åsikt om den lagstiftning som hör samman med insamlingen av data är att varje människa borde ha den primära rätten till och kontrollen över de egna uppgifterna. Det kommer dock att vara en utmaning att förverkliga detta. Inom lagstiftningen borde man fokusera på att göra människornas liv enklare: insamlingen av data borde främja hälsa och välfärd – men om hotbilder kopplas till hälsa och välfärd, hur kan man då styra och begränsa verksamheten? Att stifta lagar är en invecklad process och borde göras i små delar. De förändringar som hör samman med data kommer att vara enorma under de kommande åren och det är viktigt att vi lyfter fram allt det lagstiftningen borde ingripa i.

Inom hälso- och sjukvården har man samlat in information om sjukdomar, behandlingar och deras effekt – med hjälp av informationen har man kunnat utveckla bättre behandlingar. Det finns risk för att insamling av data och information används för negativ verksamhet, till exempel identitetsstölder och manipulation av människornas fria medvetenhet. Till exempel under coronatiden har det förekommit olika slags information – människorna känner ångest och rädsla och det är svårt att veta vad man ska tro på.

Dan Koivulaakso: ”Det särdrag som stärker algoritmernas disposition medför liknande utmaningar inom både marknadsföring, journalistik och politik.”

Jag använder internet och sociala medier för tjänster, att läsa nyheter och för samhällsdebatt. Arbete och fritid är starkt sammankopplade, eftersom jag arbetar även utanför kontorstid och deltar i samhällelig verksamhet även på min fritid. Jag inser att man i betydande omfattning påverkar mig, till exempel via det flöde av nyheter och reklam som visas för mig. Detta är avigsidan med att leva i ett nätverkande samhälle.

I den stora bilden utgör de mycket omtalade bubblorna ett hot. Möjligheten att skräddarsy och att andra skräddarsyr innehåll som gäller dem själva medför en risk för att mängden tillgänglig information blir snävare. Detta kan leda till en situation där sökandet efter innehåll inte längre är ett alternativ, utan innehållet erbjuds i allt större omfattning. Algoritmerna matar människornas tendenser i stället för en jämlik journalistik. Detta ger en betydande maktposition åt de organisationer som har tillgång till data. På så sätt kan de skräddarsy innehåll åt människor utgående från vad de tidigare har gjort. Det särdrag som stärker algoritmernas disposition medför liknande utmaningar inom både marknadsföring, journalistik och politik. Det senare kan ha konsekvenser för till och med förverkligandet av demokrati.

Människorna ska ha rätt att ta bort sig själva från alla tjänster och rätt till data som rör dem själva. I vissa situationer finns redan en formell rätt att låta radera de egna uppgifterna, men det skulle vara viktigt att en radering av uppgifterna också genomförs och att rätten till detta skulle utökas.

Riskerna är uppenbara om några enstaka teknikjättar äger betydande information om våra liv. Visst har vi själva överlämnat uppgifterna via sociala medier eller andra funktioner på våra enheter. Detta leder dock till att dessa organisationer känner till mer om vår data än vi själva. På samhällsnivå talar vi om valpåverkan om vissa aktörer kommer åt att utnyttja insamlad information. När alla handlar enligt den här principen – genom att utnyttja riktade kampanjer, är det endast frågan om en ny verksamhetsarena. Det uppstår dock ett hot mot demokratin om någon har ett betydande överläge. Ett bra exempel på detta är skandalen Cambridge Analytica.

Våra tankar påverkas dagligen med hjälp av sociala och digitala medier, ibland även genom att förvränga sanningen. I Sitras utredning Digital makt följs 15 influencers väg till sina egna data och i den framkommer vad som händer med deras data samt hur data förvandlas till makt. Utredningens resultat publiceras i början av år 2022.

PROJEKT

Utredningen Digital makt

Hur påverkar man beslutsfattarna? Denna unika utredning har som mål att identifiera nya påverkanssätt och förbättra transparensen i dataanvändning.

Författare

Sofia Nevala

Associate, Miltton

Publicerad

Aktuellt

Kontakta oss

Vad handlar det om?