Gå direkt till innehållet

Publicerad 08.01.2019

Vad är en människa?

För att vidga framtidsvyerna krävs det ibland att man ställer överraskande frågor. Det kan till exempel vara viktigt att fundera på hur människan utvecklas till följd av den teknologiska utvecklingen, och vilka motreaktioner det ger upphov till. Hurdana är människorna i framtiden egentligen?
Författare
Författarens profilsida: Mikko Dufva
Ledande Expert, Förutsägelse, Sitra
Mikko Dufva är Sitras framtidsexpert. Han arbetar med att studera framtidens trender, spänningar mellan dem och visioner om framtiden.

Roboten Sophia som har fått medborgarskap reser runt i världen och svarar på journalisternas frågor. Det samlas in enorma mängder data om oss genom olika tjänster, och dessa data utnyttjas för att påverka på många sätt. Med hjälp av genmodifiering och implantat försöker de ivrigaste biohackarna förlänga sina liv och få nya förmågor. Yuval Hararis bok som blivit omåttligt populär har titeln Homo Deus och varnar för att en meningslös klass håller på att uppstå och att människan förändras till cyborger.

De exempel som nämns ovan kan tolkas som signaler på att vår uppfattning om vad en människa är utmanas från flera olika håll. En egenskap hos svaga signaler är just deras förmåga att ta fram antaganden som vi annars inte skulle utmana. Ett sådant antagande är vad som egentligen är en människa i framtiden – och hur framtidens människa beter sig, hurdan är hon?

Flest signaler hittar man i människans teknologiska evolution, det vill säga hur människan kan utveckla sig själv med hjälp av teknologi. Å andra sidan har det här också gett upphov till en motreaktion, som betonar människans kroppslighet, ett motstånd mot förenklade kategoriseringar i sinne-kropp och kontakten mellan människor. Signaler som betonar öppenhet för olika föreställningar och att människolivet tas över med annat än teknologi bildar en egen helhet. Tillsammans kan de bilda en relativt mångsidig bild av framtidens människor.

Människans teknologiska evolution

Teknologin har alltid förändrat människan och gett henne nya förmågor. De aktuella signalerna handlar framför allt om att människans natur håller på att förändras genom teknologin på tre sätt: gen- och biommodifiering, cyborger och människans digitalisering.

Utvecklingen av syntetisk biologi, i synnerhet CRISPR-metoden (lätt och billigt sätt att modifiera gener), har skapat ett nytt intresse för genmodifiering. Harari argumenterar att även om genmodifieringen skulle börja med att ”korrigera fel”, har det historiskt ofta övergått till att förbättra människans kapacitet. Det är också målet med flera transhumanisters: att överkomma människans nuvarande begränsningar, vare sig de finns i kroppen, sinnet eller i samhället.

Människans beteende och hälsa kan också förändras med hjälp av mikrobiom. Genom att förändra bakteriefloran i tarmen och på huden och andra mikroorganismer kan man eventuellt påverka till exempel övervikt och autism. Det ger nya behandlingsformer, men ifrågasätter också uppfattningen om människan som en separat varelse – däremot är människan ett nätverk bestående av olika organismer, en holobiont.

Människan kan också modifieras till att likna en cyborg, det vill säga genom att lägga till olika implantat och apparatur som ger människan nya förmågor. Konstnären Neil Harbisson har till exempel lagt till en sensor i sitt huvud som gör om ultraviolett ljus till ljudsignaler, så att han kan höra ultraviolett ljus. Ett mer vardagligt exempel är implantatfester, där man kan få ett litet mikrochip under huden som fungerar som till exempel nyckel och tågbiljett. Interaktionen mellan människa och maskin försöker till exempel Neuralink ta ett steg ännu längre. Målet är att möjliggöra snabb dataöverföring mellan hjärna och dator. I utvecklingen av cyborger handlar det alltså om att människan utvecklas i teknologins riktning, lite på samma sätt som termen holobiont pekar på den helhet som människan och andra organismer bildar.

Cyborgutvecklingen utvidgar människan i teknologins riktning.

Människans digitalisering har en egen utvecklingsförlopp. På digitala plattformar visar sig människan som datapunkter, som en digital profil. Vårt beteende på internet samlar ständigt ihop till vår digitala profil, och några företag försöker göra en digital kopia av en människa med hjälp av dessa data. En sådan kopia kan sedan fortsätta leva efter att personen har dött och till exempel uppdatera sociala medier. Algoritmer som uppträder som människor stöter man i vardagen på i olika kundservicesituationer. Algoritmerna är inte längre chatbottar begränsade till text, utan kan också tala.

En framtidsbild som styr digitaliseringen av människan är tanken på att ladda upp medvetande på ett datanät eller åtminstone någon slags simulering av medvetande. Eftersom man i simulationen antagligen också kan snabba upp tiden, har man också haft visioner om att skapa ett slags innovationsfabriker med hjälp av sådant simulerat medvetande. Avigsidan med människans digitalisering är bland annat att människan plattas till som data, och då går allt det förlorat som inte är digitaliserat eller inte ens kan digitaliseras.

Är en människa bara summan av sin aktivitet på internet?

Människans teknologiska evolution är i sina olika former en väldigt teknologibaserad tanke. Man föreställer sig att människan anpassar sig till den föränderliga miljön genom att smälta ihop mer med teknologin eller genom att övergå till en helt teknologisk miljö i bitform. Mellan raderna finns också tanken att olika människogrupper ska bildas: cyborger, genmodifierade, digitala avatarer och de som inte hängt med. Det är särskilt skäl att fästa uppmärksamhet vid vem som äger teknologin och vem som har tillgång till den.

När det ständigt finns allt mer information om oss själva, är det också skäl att fundera på hur vi använder denna information. Litar vi mera på smarta enheters och algoritmers bedömning av vårt fysiska tillstånd än på vår kännedom om vår egen kropp, eller kan vi kombinera dem? Hur blir det när vi får mer information om våra gener och olika riskfaktorer? Kan vi förhålla oss till oss själva och andra som människor eller som data?

Motreaktion till teknologin

Tankarna om den teknologiska evolutionen och att digitala apparater och tjänster blir allt vanligare i relativt snabb takt orsakar också motreaktioner. Visionerna om att internet ska fungera som en förenande kraft har inte blivit verklighet. Däremot upplever man att teknologin isolerar människor från varandra. Vi är ”ensamma tillsammans”, som Sherry Turkle skriver i sin bok.

Motreaktionen märks å ena sidan som en strävan att lära sig leva med teknologin, å andra sidan betonas människans kroppslighet och gemenskap. Man försöker hitta balans mellan teknologin och övriga livet till exempel genom skärmfria retreater eller genom att gå i terapi på grund av internetberoende. En del flyr den elektromagnetiska strålningen helt och hållet.

Det finns även tecken på att skärmfrihet och att inte vara uppkopplad är en ny form av lyx. Det verkar alltså som att en ny digital klyfta håller på att uppkomma: förutom att vissa inte har tillgång till datanäten och digitala tjänster, har vissa inte råd att inte använda dem. Det är viktigt för hjärnans välmående att regelbundet koppla bort från sociala medier och andra informationsflöden – vi behöver ha tråkigt för att återhämta oss.

Skärmfri tid och att inte vara uppkopplad är en ny form av lyx.

I motreaktionen ser man snarare att teknologin isolerar människor från varandra än att föra människosläktet mot ett nytt sätt att existera. Istället för teknologi (eller med hjälp av den) riktas blicken mot gemenskap och interaktionen mellan människor. Till exempel podcasten Team Human betonar hur människor tillsammans kan lösa problem och göra motstånd mot teknologin som verkar gå framåt på ett oåterkalleligt sätt. Människan är en del av en gemenskap. Då definieras vad en människa är i synnerhet genom andra människor och gemenskapen.

Om den teknologiska evolutionen fokuserar på att förändra människan, försöker det perspektiv som fokuserar på gemenskap förändra människans miljö. Vilken typ av gemenskap eller samhälle vill vi leva i? Vilken är teknologins roll i dem? Svaren är många och varierar från helt strömlös gemenskap till ett hyperkonnektivt samhälle. De förenas av att det är människan och inte teknologin som är aktör, det är alltså människorna som definierar hur framtiden ska utformas.

Liberalism i förhållande till olika föreställningar kan också ses som en motreaktion. Sökandet efter mänsklighetens och världens gränser märks till exempel av att häxeri ökar i popularitet och att människor får ängel- eller enhörningsbehandlingar. Förhållandet till döden gör folk allt mer eftertänksamma, men de upplever inte att de hittar tillräckliga svar i religion. Coacher hjälper människor att möta döden och en självmordsmaskin automatiserar eutanasi. Liberalismen i förhållande till föreställningar och betoningen på erfarenhet leder å ena sidan till att det relevanta betonas, och å andra sidan minskar betydelsen av vetenskaplig kunskapssökning.

Verktyg: Utmana antaganden om framtiden

Frågan ”vad är en människa” är ett exempel på hur antaganden om framtiden kan utmanas. Det här verktyget identifierar och utmanar antaganden om framtiden.

Gör så här:

  • Samla ihop signaler som du anser utmanar nuläget.
  • Fundera på vad som måste vara annorlunda i en värld där de saker signalerna handlar om är vardag. Med andra ord, vilken förändring är signalen ett tecken på?
  • Fundera på vilka antaganden som finns bakom förändringen. Fokusera särskilt på sådant som man normalt inte utmanar, till exempel den teknologiska utvecklingens riktning, människors attityder och seder, ekonomins verksamhetsprinciper eller det som anses acceptabelt och normalt.
  • Formulera en fråga som utmanar antagandet, till exempel ”vad är …?” eller ”vad menar vi …?”

I verktygsbacken för framtiden finns också en övning som bygger på kritisk analys för att utmana antaganden om framtiden. Framtidsbacken hittar man här.

Verktyg: Framtidens människa

Framtidsvyerna kan också vidgas genom att föreställa sig hurdan framtidens människa är och hur hennes vardag kan vara i framtiden.

Gör så här:

  • Välj en svag signal. Du kan välja en härifrån till exempel.
  • Fundera på vad signalen handlar om och hurdan världen måste vara för att det signalen beskriver ska vara vardag.
  • Skriv en kort berättelse om en del av en framtida människas vardag i framtiden:
    • Hitta på namn och ålder åt personen och om du vill andra uppgifter, som hemort, familj och yrke.
    • Skriv en beskrivning av en vardaglig händelse, som en måltid, motion, fritidssysselsättning, butiksbesök …
    • Ta med signalen i berättelsen på något sätt.
  • Dela berättelsen med de andra. Om ni har varit flera som funderat tillsammans och var och en har skrivit en berättelse om en människa i framtiden, fundera på hur interaktionen mellan dessa framtida människor skulle vara.

Svaga signaler

Artikeln är en del av Sitras arbete Svaga signaler, som presenterar överraskande utveckling som inte är uppenbar men möjlig. Målet med arbetet är att ta fram antaganden om framtiden, utmana uppfattningar om framtiden och vidga utbudet av möjliga framtidsscenarier – och att erbjuda verktyg för att utnyttja svaga signaler. Läs mer här.

 

 

Vad handlar det om?