Om blommor, bin och jeans

Pollinerarna är hotade. Om inte de finns kan inte heller en fjärdedel av vår mat produceras. Men vad betyder pollinerarna för vårt ekosystem därutöver? Det här är vår läsrekommendation för världsbidagen.
Foto: Laura Toropainen, Sitra

Författare

Lumi Drozzin

Assistent, Sitra

Publicerad

Vad är pollinerare?

Bin och andra pollinerande insekter har en avgörande betydelse för hur våra ekosystem fungerar. Pollinerardöden har figurerat i allt mer kritiska nyhetsrubriker runtom i världen på senare år – och inte utan orsak, eftersom djurgruppen som klassificeras som pollinerare omfattar cirka 200 000 arter som förekommer på jorden. Denna grupp omfattar alla de djur som kan transportera pollen från blommans ståndare till pistillerna.

Pollinerare är till exempel fåglar, fladdermöss, fjärilar, flugor, skalbaggar och små däggdjur. Den viktigaste pollinerargruppen består emellertid av bin, som i sin tur består av honungsbin samt humlor och vilda bin, som förekommer i naturen.

Alla fröväxter kräver pollinering. Det är växtens sätt att föröka sig. Pollineringen kan antingen ske via vinden eller med hjälp av insekter. Till vindpollinerade växter hör till exempel spannmål, som vete, råg och korn. Det är typiskt för dem att blomställningarna inte egentligen väcker någon större uppmärksamhet. Vindpollinerande växters blomställningar är små och färglösa, eftersom de inte behöver attrahera djur för att föröka sig.

Av blommande växter är 90 procent insektspollinerade. De behöver, eller gynnas åtminstone av, insektspollination för att kunna föröka sig och fortplanta sig. Sådana växter är till exempel äpple, gurka, tomat, jordgubbe, hallon, bovete, bondböna, mandel, vindruva, avokado och soja.

Naturens mångfald upprätthålls

En viktig motivering till varför insekter och pollinerare är så viktiga är deras roll i att upprätthålla naturens biologiska mångfald. En minskad mångfald är oroväckande av flera orsaker. En orsak är att arterna är beroende av varandra: om en djurart upphör att existera, kan det ha stora och ibland oväntade följder för andra arter.

En annan orsak är att en större artrikedom skapar en mer stabil grund för att arterna ska klara sig även i exceptionella situationer. Ju bredare artrikedomen är, desto stadigare är grunden för djurriket som helhet. Ett stabilt ekosystem innebär lindrigare störningar i naturens balans, som lätt kan förstöras till exempel på grund av främmande arter eller oväntade väderförhållanden.

En ensidig användning av marken är negativt för pollinerarna. Vårdbiotoper, som ängar, håller på att försvinna från Finland. En av Yles artiklar rapporterar att den här typen av biotoper har minskat till under en procent av Finlands yta under det gångna århundradet. Sett till pollinerarna är läget oroväckande då de här biotoperna är livsviktiga för dem.

Hur skiljer sig naturliga pollinerare från honungsbin?

När vi talar om pollinerare styrs samtalet lätt mot biodling och honungsbin. Dessa kan dock snarast liknas vid husdjur, för honungsbin behöver regelbunden skötsel av människan för att klara sig högt upp i norr.

Även naturliga pollinerare, som i Finland i allmänhet är vilda bin, är ytterst viktiga, och deras värde ska inte förbises. Naturliga arter är just den insektsgrupp som i regel svarar för pollinering, även om honungsbin också har en stor betydelse.

Pollinerarna är hotade. En rapport från 2015 konstaterar att 9,2 procent av vilda bin är hotade av utrotning och 5,2 procent av dem kommer sannolikt att bli hotade. Men det är omöjligt att göra en verklig lägesbedömning, eftersom vi inte vet tillräckligt om vilka framtidsutsikterna är för större delen av de vilda bina. I Finland startade uppföljningen av pollinerarstammar först år 2019, med en uppföljning av humlor i Finlands Miljöcentrals projekt Pölyhyöty.

På europeisk nivå finns det cirka 2 000 vilda biarter. 234 av dessa förekommer i Finland, däribland 37 arter av humlor. Dessa uppvisar en väldig mängd olika levnadssätt. Finlands artdatacenter utgav nyligen verket Finska insekter – Identifieringsguide för ordningar med mer information kring ämnet.

Vilka utmaningar har pollinerarna?

Alla pollinerare är viktiga. Varför klarar vi oss inte enbart med honungsbin? Enligt tidsskriften Yliopisto har det nyligen gjorts studier om pollinerare i Europa, i synnerhet kring hur väl pollinering med uppfödda honungsbin skulle räcka till för att trygga den odling som idag sköts av insektspollinerade arter. Studien som genomfördes 2005–2010 visade att honungsbin i Finland endast kan stå för en fjärdedel av pollineringsbehovet, vilket vittnar om hur alarmerande situationen är.

Det finns flera anledningar till att läget i Finland är sämre än i övriga Europa. Heikki Hokkanen vid Helsingfors universitet konstaterade:

”Biodlarnas medelålder i Finland är hög, och många har kastat in handduken efter att ha förlorat bisamhällen till sjukdomar och parasiter. Samarbetet mellan jordbrukare och biodlare fungerar inte särskilt väl, och kuporna finns inte på samma ställe som de odlingar som behöver bin.”

I Finland beställer jordbrukare ofta så kallade postorderhumlor från utlandet för att säkerställa pollineringen. Hokkanen påpekar att utländska humlor ofta har sjukdomar som även sprids till vilda pollinerare och honungsbin. Till exempel håller endemiska arter i Sydamerika t.o.m. på att dö ut på grund av åkommor som växthushumlor fört med sig. Beroende på odlingsväxt kräver en lyckad bipollinering 3–4 bikupor per hektar. Enligt Yle fanns det förra året 70 000 bisamhällen där övervintringen lyckades. Det nuvarande antalet bisamhällen räcker alltså inte ens till för att täcka de ekologiska gårdarnas gemensamma areal, även om samtliga bisamhällen skulle användas för pollinering.

Bi med jordgubbe

Pollinerardöden syns på tallriken

Det minskade antalet pollinerare syns på olika sätt i olika länder. En orsak är att varje land har specialiserat sig på odling av olika slags växter, inte minst på grund av väderförhållandena.

I Tyskland och Storbritannien är situationen oroväckande. I Tyskland har till exempel 75 procent av alla insekter försvunnit under de senaste 27 åren. I Kina finns det så få pollinerare att människor har anlitats för pollineringsarbetet i syfte att trygga skörden från fruktträd.

Bristen på pollinerare är inte heller ett främmande fenomen i Finland. På senare år har rapsskördarna varit mindre, särskilt i sydvästra Finland, där lantbruket är mest intensivt.

Pollinerardöden har också omvänt kunnat påvisas i Finland. Där bisamhällen systematiskt förts till odlingarna har rapsskörden istället ökat med upp till 20–50 procent. I områden med bipollinering har skördemängden mer än fördubblats när det gäller kummin och bovete. Resultaten visar alltså att skördepotentialen inte uppnås utan extrainsatser för pollinering, vilket skulle innebära att värdefulla produktionsinsatser, som gödsling och växtskydd, används i onödan.

Och följdeffekterna fortplantas. Om skördenivåerna förblir små, måste också mer åkermark brytas.

Insektspollinering ökar inte bara skördenivåerna, utan förbättrar också kvaliteten på skörden avsevärt. För raps ökar oljehalten i fröna, hos frukt- och bärväxter förbättras kvaliteten, de får större bär och vitaminhalten ökar ytterligare. Dessutom har det bevisats att de här produkterna kan saluföras längre och också håller längre, konstateras det i ett inlägg i tidskriften Duodecim som hänvisar till en studie kring ämnet.

Färre pollinerare och en brist på mat blir en än besvärligare ekvation när befolkningsökningen tas med i beräkningen. Bristen på pollinerare påverkar livsmedelsproduktionen och tillgången på mat på åtminstone fyra olika sätt: skördarna blir mindre, variationen i skördarna ökar, produkternas kvalitet försämras och matsvinnet ökar.

Pollinerare omkring en lampa

Ljusföroreningar förvirrar pollinerare

Som ljusföroreningar räknas artificiellt ljus som är störande eller rentav skadligt. Till sådant ljus hör till exempel dekorations- och reklamljus, utomhuslampor som pekar upp mot himlen eller billyktor som bländar. Enligt studier om insekter som blir lurade av nattlampor dör upp till en tredjedel av insekterna före morgonen antingen av utmattning eller av att de blir exponerade för rovdjur i ljuset.

Ljusföroreningarna påverkar insekterna så att de mister sin orienteringsförmåga. Vi har säkert alla sett hur ljuset om kvällarna lockar insekter till att surra runtomkring en lampa. Enligt den rådande teorin tror fjärilarna att lampan är månen, i vars ljus de har lärt sig att orientera.

En av de största gärningarna för insekter och på så sätt även pollinerare är att släcka lampor som inte behövs. Insekterna saknar nämligen helt och hållet förmågan att anpassa sig till konstgjort ljus. Det är särskilt skadligt för cirka en tredjedel av de av världens insekter som är naturligt aktiva nattetid. Det lättaste sättet är att släcka alla extra lampor när det är mörkt eller koppla dem till en rörelsedetektor, då lamporna slås på vid behov.

Bi och socka

Kläder behöver också pollinerare

Var och en av oss behöver både mat och kläder. En överraskande sektor som pollineringen påverkar är klädindustrin. Till exempel är bomull en insektspollinerad växt som tävlar med matproduktionen om samma åkerareal i de länder där bomullsodling är möjlig.

Bomull är en av de populäraste fibrerna inom klädindustrin, med en andel på 43 procent. Vissa bomullsarter behöver inte insektspollinering för att föröka sig, men även de gynnas av insekternas närvaro på ett avgörande sätt, eftersom de förbättrar skördens mängd och kvalitet med cirka 10 procent. För närvarande används en stor mängd vatten, odlingsareal, gödningsmedel och bekämpningsmedel vid bomullsproduktion.

Produktion av ekologisk bomull, som stödjer sig på pollinering, kan vara ett alternativ till intensiv produktion. Där ersätts bekämpningsmedel med biologiska bekämpningsmetoder. Även om det redan finns regenatfibrer, där utvecklingen är avancerad, räcker deras skalbarhet tyvärr inte för närvarande till för den stora allmänheten eller massproduktion. På världsnivå utgör ekologiskt odlad bomull 0.7% av den totala bomullsproduktionen.

Vilka trender kan ses inom området?

I USA har användningen av bin för pollinering hunnit betydligt längre än i Europa. Till exempel sköts pollineringen på mandelodlingar helt och hållet med hjälp av bin. Ett av de mer intressanta exemplen är att gruvarbetare utbildar sig till biodlare. Utbildningen har gjort det möjligt för gruvarbetare som blivit arbetslösa att tjäna en extra slant genom att sälja honung, något som varit mycket välkommet i den lokala ekonomin.

I mars fick vi läsa om ett norskt företag, vars team segrade i Nordic SAS Hackathon i år. De lyckades med att knäcka koden till den så kallade ”bidansen”, en form av kommunikation mellan bin. Med hjälp av dansen kommunicerar bina om platser där det finns näring. Detta är ytterst viktigt, eftersom det relativa antalet näringsplatser för bin har minskat samtidigt som naturens mångfald sett en tillbakagång.

Finländska föregångare

Trots att pollinerarnas situation i Finland är utmanande finns det också runt om i landet ambitiösa försök som gett goda resultat kring ämnet.

På Qvidja gård, som ägs av Saara Kankaanrinta och Ilkka Herlin genomförs ett försök med hur det går att producera mat och energi så att man samtidigt binder kol och återvinner näringsämnen. Gårdens verksamhet har skapat en idealisk miljö med tanke på pollinerare och mångfald. Gårdens grönområden sköts också så att mångfalden beaktas, och dess byggnadsplaner beaktar bland annat hur fjärilarna flyger.

Ackas stad är känd som Finlands honungshuvudstad. Stadens hela tätortsområde är täckt med pollinerarkupor. De ökar mångfalden i området och säkerställer en så god skörd som möjligt, både i fråga om mängd och kvalitet. I Ackas har man försökt täcka hela stadsområdet med pollinerare, och det finns cirka 40 gemensamt ägda stadskupor. I kuporna lever sammanlagt över 20 miljoner stillsamma italienska bin.

Sedan början av april har Ackas också sänt en livesändning om vad som händer i bikupan. Risto Niilimäki, vid Ackas stadsbiodlingsfader, ansvarar för kupans skötsel. Ackas ger också bort lokalproducerad honung som affärsgåvor.

Hur kan jag hjälpa till?

Genom att trygga den nuvarande pollinerarstammen kan Finland öka sin produktionskapacitet på många sätt, både inom yrkesodling och hemmaodling. Vi kan öka antalet pollinerare avsevärt och få mer information om dem genom olika studier.

Tills vidare innehåller ingen finländsk yrkesexamen en obligatorisk examensdel om hur viktiga pollinerarna är, om man inte råkar studera till biodlare inom yrkesexamen i lantbruk. På det sättet understryks inte vikten av pollinerarna tillräckligt, och vi kan inte lägga skulden för detta på yrkesutövarna. Jag anser dock att det finns en klyfta att överbrygga mellan flera olika yrkesgrupper. Ett nära samarbete mellan många, även mycket kritiska yrkesgrupper är viktigt för Finland i framtiden, om vi vill bevara vår ställning som en självständig, välmående stat.

Var och en av oss har en viktig roll i att trygga pollinerarnas existens, oavsett vår ställning i samhället. Vi har alla samma grundbehov, och vi påverkas av pollinerarnas betydelse varje gång som vi tar en tugga mat eller klär på oss.

Författaren har slutfört sitt slutarbete inom företagsekonomi vid Estonian Business School om det ekonomiska mervärde som biodling skapar för lantbruket i Finland.

Författare

Lumi Drozzin

Assistent, Sitra

Publicerad

Recommended

Continue reading

Vad handlar det om?