Gå direkt till innehållet

Kuva: Miikka Pirinen / Sitra

Publicerad 28.06.2019

Den första klimatberättelsen ger knappast orsak att fira

Enligt landets första klimatårsberättelse ser Finland ut att nå utsläppsmålen för 2020 och 2030. Det finns ändå mycket kvar att göra.
Författarna
Författarens profilsida: Oras Tynkkynen
Senior Advisor, Kolneutral cirkulär ekonomi, Sitra
Oras Tynkkynen hjälper Sitra att förstå hur Finland kan omvandlas till en klimatneutral cirkulär ekonomi. Han arbetar särskilt med klimatlösningar och strategier för att främja dem.
Författarens profilsida: Janne Peljo
Projektledare, Sitra
Janne Peljo är projektledare för nyckelområdet Klimatlösningar på Sitra. 

Enligt den första klimatårsberättelsen, som avgetts i enlighet med klimatlagen, ser det glädjande ut som om Finland kommer att uppnå utsläppsmålen för 2020 och 2030. En noggrannare läsning avslöjar ändå att de upplyftande nyheterna döljer ett stort antal utmaningar och orosmoment.

I motsats till vad man kunde tro gäller klimatberättelsen bara en del av finländarnas utsläpp. Den tar inte upp energiproduktionen och industrin, som omfattas av utsläppshandel, samt markanvändningssektorn, det vill säga skogarna och jordmånen. Detta bör utvecklas i framtiden: berättelsen bör ge en helhetsbild av Finlands utsläpp.

Bokföringen ignorerar också de utsläpp som vår konsumtion ger upphov till utanför Finlands gränser, såsom internationella flygresor eller kinesiska produkter som köps på webben. Den dagliga konsumtionen och de övriga valen i vardagen har stor betydelse för landets utsläpp.

I berättelsen granskas bara hur de redan föråldrade utsläppsmålen uppnås. Tyvärr uppfyller de nuvarande åtagandena överhuvudtaget inte klimatmålen i Parisavtalet. Att uppnå otillräckliga utsläppsmål är ungefär som att fira ett distriktsmästerskap, även om målet var att klara kvalgränsen till OS.

I motsats till vad man kunde tro, gäller klimatberättelsen bara en del av finländarnas utsläpp.

Enligt berättelsen kommer Finland i själva verket inte ens att uppnå målet för 2020. Problemet löses kalkylmässigt: den förutsedda överskridningen för nästa år kompenseras med lägre utsläppsvärden från tidigare år. Alternativet att sätta fart på de egna klimatåtgärderna avfärdas i berättelsen med att konstatera att 2020 kommer för snabbt, även om till exempel statsbudgeten, som har direkt inverkan på nästa års utsläpp, ännu inte är fastslagen.

Målet för 2030 kan enligt berättelsen faktiskt uppnås med de åtgärder som nu planerats. Man antyder ändå att en lösning kunde vara att utnyttja de utsläppsrätter som staten har köpt tidigare. Finland kan alltså slippa att skära ner sina egna utsläpp genom att gräva fram utsläppsenheter som köpts av andra länder.

Finland kommer i själva verket inte ens att uppnå målet för 2020.

Den cirkulära ekonomin är av avgörande betydelse för att klimatkrisen ska kunna lösas. Trots det nämns detta begrepp endast en gång i förbifarten i klimatberättelsen.

Bakom den i och för sig lovande allmänna utsläppsstatistiken finns en ytterst varierande utveckling. Under åren 2005–2017 har utsläppen minskat med över en tredjedel i frågan om den separata uppvärmningen av byggnader och avfallshanteringen. Jordbrukets utsläpp ligger ändå i praktiken på samma nivå som förut, och utsläppen av F-gaser från industrin har tvärtom ökat med över en tiondel.

Särskilt oroväckande är trafiken. Enligt förhandsuppgifter ökade utsläppen från trafiken i fjol.

Bilparken förnyas långsammare än planerat och medelutsläppen från nya bilar ligger långt från målen. Under de två senaste åren har utsläppen från nya dieselbilar till och med börjat öka igen. Det importeras också en hel del begagnade bilar med höga utsläpp.

Det är förstås positivt att Finland ser ut att uppnå de nuvarande utsläppsmålen. Vi bör ändå fira med tillförsikt, för klimatberättelsen visar hur mycket arbete som återstår. Vardagen är snart här igen.

Vad handlar det om?