Beräknad läsningstid 14 min

Sitras utlåtande om den utbildningspolitiska redogörelsen 2021

Utkastet till den utbildningspolitiska redogörelsen beskriver mångsidigt det aktuella läget. Uppmärksamhet ska ägnas åt helheten och åt att målsättningarna och finansieringen är långsiktiga. Åtgärder ska vara nära knutna till det lärande som sker i arbetslivet, och man ska möta den utmaning som gäller utbildningens tillgänglighet och som orsakats av demografiska förändringar.
Bild: Annette Ekengren/Sitra

Författarna

Päivi Hirvola

Direktör, Samhällelig utbildning, Sitra

Helena Mustikainen

Projekt Ledare, Kompetensens tid, Sitra

Publicerad

Centrala observationer

  • Utbildningssystemets mål och finansiering ska granskas som en helhet och långsiktigare.
  • Finansieringen och styrningen ska stödja förnyande.
  • Det behövs fler åtgärder som har en nära koppling till lärande i arbetslivet.
  • Man ska förbereda sig övergripande på alla utbildningsstadier och i alla områden inför den utmaning som gäller utbildningens tillgänglighet och som beror på demografiska förändringar.
  • Alla utbildningsstadier och det fria bildningsarbetet ska ha förutsättningar att möta den ekologiska hållbarhetskrisen.

1 Allmänna kommentarer om redogörelsen

Sitra tackar för möjligheten att avge ett utlåtande om utkastet till den utbildningspolitiska redogörelsen. Utlåtandets allmänna perspektiv handlar om en långsiktig och övergripande utveckling av vårt utbildningssystem och i större utsträckning av hela vårt kompetenssystem samt dess förnyelseförmåga. Innehållsmässigt utgår utlåtandet huvudsakligen från arbetet i projektet Kompetensens tid, vars syfte är att främja livslångt lärande, och trettio samhällsaktörers gemensamma målbild som togs fram i samband med det. Dessutom innehåller utlåtandet observationer som utgår från arbetet i projektet Bildning+ och temat Hållbarhetslösningar.

Målet med projektet Kompetensens tid är att bidra till en övergripande systemisk förändring av det livslånga/kontinuerliga lärandet. I och med detta riktas vår uppmärksamhet framförallt mot den framtidsbild som presenteras i redogörelsen och den dynamik som främjar framtidsbilden. Dessutom lägger vi fram närmare observationer och ändringsförslag som kan härledas ur allmänna reflektioner.

I fråga om kontinuerligt lärande kommer utkastet till redogörelse att kompletteras utifrån de riktlinjer som den parlamentariska arbetsgruppen har tagit fram och som gavs ut i december 2020. Detta utlåtande har emellertid utarbetats utifrån det utkast som nu behandlas och som inte innehåller några riktlinjer för kontinuerligt lärande. Det parlamentariska arbetet har gett en bra grund för arbetet för att utveckla kontinuerligt lärande, eftersom den ambitiösa reformen förutsätter engagemang som sträcker sig över regeringsperioder.

I regel ska man såväl i samband med utveckling av kontinuerligt lärande som annan utbildning identifiera hur det behövs samarbete som överskrider regeringsperioder och sektorsgränser mellan samhällets olika aktörer för att lösa komplexa utmaningar. En öppen och kontinuerlig dialog mellan beslutsfattare, ämbetsmannakåren, arbetsmarknadsparter och utbildningsanordnare garanterar att det är möjligt att åstadkomma krävande reformer. Ju konkretare frågor som behandlas, desto viktigare är det att ständigt uppdatera en gemensam lägesbild och att föra en intensiv dialog om sätten att genomföra reformer.

Sitra önskar att man då utkastet till redogörelse kompletteras beaktar det livslånga lärandets övergripande karaktär. Sitra anser att det är nödvändigt att man i fråga om riktlinjerna för kontinuerligt lärande ordnar en separat möjlighet att kommentera dessa riktlinjer. Allmänt taget berömmer Sitra att åtgärder som gäller kontinuerligt lärande i det utkast som ska kommenteras har behandlats övergripande i olika sammanhang, till exempel i samband med utvecklingen av reformen av lärarnas kompetens och kompetensen av personer med invandrarbakgrund.

Vid utarbetandet av mål för utbildningen ska man se tillräckligt långt in i framtiden och beakta framtidens utvecklingsbanor. Den utbildningspolitiska redogörelsen som blickar mot 2040-talet hjälper oss att strukturera stora förändringar som vi står inför och åtgärder som i och med dem behövs för att utveckla utbildningen och hela vårt utbildningssystem. Det är möjligt att genom utbildningspolitiken stärka den bildning som förnyar samhället och som skapar förutsättningar för sådana systemiska förändringar som en hållbar framtid förutsätter.

Sitra anser att utbildningens koppling till många framtida utvecklingstrender, såsom klimatförändringen och den mer omfattande hållbarhetskrisen, är ofullständig i utkastet. Utbildningens och forskningens roll i den ekologiska rekonstruktionen är kritisk. Det är bråttom med hållbarhetslösningar, och en rekonstruktion av samhället på en hållbar grund är också ett sätt att långsiktigt främja medborgarnas välbefinnande.

Genom den utbildningspolitiska redogörelsen skulle det vara möjligt att stärka den gemensamma visionen och djärvt rikta resurser från såväl vårt utbildnings- som FUI-system till att bemöta hållbarhetsutmaningar, stärka resiliens och till en ekologisk rekonstruktion. I fråga om sådana åtgärder skulle Finland kunna profilera sig djärvare också som en internationell vägvisare. Överhuvudtaget anser Sitra att beredningen av vägkartan för FUI-verksamheten bör integreras närmare som en del av den utbildningspolitiska redogörelsen.

Redogörelsens lägesbild är berömvärd och utgör en bra grund för att dra slutsatser och ta fram åtgärdsförslag. En analys av lägesbilden skulle emellertid ställvis förutsätta mer långtgående slutsatser och vassare åtgärder. De perspektiv som är de viktigaste med tanke på redogörelsens mål tas upp i den del som handlar om visionen, så att man senare kan smidigt hänvisa till de preciseringsförslag som gäller slutsatserna. I vissa avseenden är vårt syfte också att fördjupa analysen av lägesbilden och därigenom de nödvändiga kompletterande slutsatserna.

2 Kommentarer till kapitel 2. Vision/det målsatta läget – utbildning och forskning mot 2040-talet

Det är lätt att hålla med om de mål som presenteras i visionen. Det målsatta läget innehåller emellertid några centrala brister. I början av visionen betonas vilken betydelse fostran, utbildning, forskning och kultur har för samhällets utveckling och dess bildningsgrund. Då man går närmare in på behoven av att utveckla småbarnspedagogiken, utbildningen och kompetensutvecklingen visar sig utbildningssystemet som något som är isolerat från resten av samhället. Detta medför några betydande utmaningar.

Den mest centrala utmaningen är ytliga reflektioner över utbildningssystemet, arbetslivet och det övriga samhället. Följden är att de mål som ställs upp i redogörelsen definieras för snävt, endast ur undervisnings- och kulturministeriets perspektiv. Därmed förlorar man möjligheten att diskutera och mer övergripande definiera vilken betydelse utvecklingen av utbildning och kompetens har som en kraft som förnyar samhället och arbetslivet. Detta återspeglas i de åtgärder som ska definieras.

Enligt målsättningarna inom arbetet Kompetensens tid identifierade samhällsaktörer behovet av att skapa ett kompetenssystem, som förenar lärande, utveckling av kompetens och ett omfattande utnyttjande av detta i arbetet, under fritiden, i hobbyer och det övriga livet som ett centralt mål. I detta tänkande ingår en nära växelverkan som pågår mellan utbildningssystemet och arbetslivet och som förnyar dem båda: kompetens förnyar arbetslivet och arbetslivet kompetensen. I utkastet till redogörelsen beskrivs förhållandet mellan utbildningssystemet och arbetslivet huvudsakligen som ett förhållande som går i en riktning. I utkastet talar man till exempel om kompetensöverföring till arbetslivet.

En övergripande granskning skulle även förutsätta reflektioner över vilken betydelse arbetslivet har för att förnya utbildningen. Redogörelsen bör erkänna vilken betydelse den kompetens och det lärande som byggs upp i arbetet och det övriga livet har. För närvarande innehåller utkastet betydelsefulla reflektioner främst över yrkesutbildningen på andra stadiet och kontinuerligt lärande. Verkligheten är emellertid att en betydande del av ny kompetens uppstår i arbetslivet, på arbetsplatser, och att ingen aktör har monopol på kompetens eller lärande.

Nu definierar redogörelsen inga gemensamma mål som ska ställas upp för en övergripande utveckling av kompetens. Det mål om en bestående ökning av forsknings- och utvecklingskostnaderna till 4 procent av bruttonationalprodukten som ställs i det avsnitt som gäller vetenskap och vetenskaplig information ses som gemensamt för den offentliga och privata sektorn. Likaså bör det gemensamma målet också definieras i fråga om kompetensutveckling.

En övergripande utveckling av kompetenssystemet (enligt den ovan beskrivna definitionen) är viktig med tanke på finländarnas bildningsbas, välbefinnande och delaktighet samt samhällets konkurrenskraft och förnyelseförmåga och finansieringsbasens hållbarhet. Den teknologiska förändringen och övriga samhällsförändringen är så snabb att förändringshastigheten förutom de nuvarande systemen även utmanar våra sätt att producera kompetens.

Utbildningssystemet kan inte ensamt lösa utmaningar som gäller kompetensutveckling. Det centrala är hurdant arbetsliv vi har, hur man på arbetsplatser möjliggör utvecklingen av allas kompetens och hur allas kompetens utnyttjas till att lösa problem och förstå komplexa företeelser. Erkännande av vilken betydelse reformen av lärande och kompetens i arbetslivet har som en central del av kompetenssystemet skulle öppna möjligheten att effektivisera upprätthållandet och förnyandet av hela befolkningens kompetens. Då lärande i arbetslivet – och på fritiden – införs som en del av kompetenssystemet kan man effektivare och snabbare svara på reformen av kompetensbehov.

Därför ska man i redogörelsen tydligare ta ställning till hur utbildningssystemet stöder lärande i arbetslivet och hur vi i Finland skapar världens bästa ram för lärande som sker tillsammans i nätverk, en kompetensreform och uppkomsten av innovationer. Slutsatsen ska vara ett djupare samarbete med arbetslivets och andra aktörers lärprocesser. Man får inte en tillräcklig effekt endast genom att utveckla praktikperioder eller lärande i arbetet eller genom projektverksamhet som gäller FUI-verksamhet. Redogörelsen saknar reflektioner över en sådan ny slags symbios.

Varför är det viktigt att öka interaktionen mellan olika aktörer?

Då man svarar på allt mer mångskiftande förändringssituationer och komplexare problem behövs sammanslagning av olika slags kompetens och gemensamt lärande. Ett mer övergripande kompetenssystem är också svaret på utmaningar som gäller förutsägelse, varav den största är att kompetensuppgifter långsamt förmedlas mellan arbetslivet och utbildningssystemet. För närvarande tar det rätt lång tid för förutsägelsesystemet att känna igen ny kompetens som uppstår i arbetslivet och arbetslivets kompetensbehov.

När växelverkan mellan arbetslivet och utbildningssystemet är intensivare, identifierar förutsägelsesystemet snabbare ny kompetens som uppstår i arbetslivet. Samtidigt förnyar kompetens och innovationer som uppstår i arbetslivet effektivare utbildningssystemet och lärarnas kompetens uppdateras smidigt. Detta gynnar även studerande, vars arbetslivsfärdigheter utvecklas snabbare, och det blir lättare för dem att få arbete. Å andra sidan bidrar en djupare växelverkan till att utbildningssystemets och FUI-verksamhetens innovationer snabbare förmedlas till arbetslivet. Forskningsverksamhetens betydelse som producent av ny information är fortfarande viktig, liksom även undervisning som utgår från den.

Utveckling av ett nytt kompetenssystem ger även det nationella utbildningssystemet en konkurrensfördel i förhållande till internationella aktörer, för vilka det är svårare att ha ett nära förhållande till lokala kompetensekosystem och utvecklingsprocesser.

Frågor som gäller identifiering av kompetens får för lite uppmärksamhet i redogörelsen. Utbildningssystemets förmåga att identifiera och erkänna den nyaste kompetens som uppstår i arbetslivet bör vara ett centralt utvecklingsområde för alla utbildningsaktörer. Att betona ett kompetensbaserat system betyder att man ska kunna göra all kompetens synlig och utnyttjbar. Kompetenssystemet ska ha tydliga aktörer som klarar av att verifiera kompetens och skapa nya identifieringsmetoder för den kompetens som uppstår, även sådan som inte ännu har definierats i referensramen för examina. Utbildningsanordnare skulle ha en naturlig roll i detta arbete. De har den kompetens som krävs och förmågan att utveckla nya slags identifieringsprocesser samt de referensramar eller definitioner som behövs vid definieringen.

Även om arbetslivets och samhällets kompetensekonomi i framtiden allt mer utgår från kompetens och i mindre omfattning från examina, behövs det fortfarande definitioner och synliggörande av kompetens som utvecklas, så att till exempel kompetensutbyte mellan arbetsgivare kan fungera eller så att de som byter jobb kan verifiera sin nya kompetens.

I en värld som har allt fler kompetensproducenter och där ingen har monopol på detta, lönar det sig att utveckla utbildningssystemets beredskap att identifiera kompetens, eftersom detta skulle stärka utbildningsystemets aktörers roll också i framtiden. I detta sammanhang är det bra att betona att betoningen av den ovan beskrivna växelverkan mellan arbetslivet och utbildningssystemet inte ersätter läroanstalternas och högskolornas bildningsuppgift, pedagogiska roll och ansvar som producenter av grundläggande färdigheter, grundläggande kompetens och färdigheter i att lära sig att lära. Förändringen snarare betonar betydelsen av denna roll i förändringar, då man till exempel måste se till att hela befolkningens grundläggande färdigheter ständigt befinner sig på en god nivå.

Situationsbilden understryker väl vilken effekt den demografiska utvecklingen har på utvecklingen av utbildningssystemet. I vissa avseenden bör man emellertid dra radikalare slutsatser om situationen. I fråga om andra stadiet tas upp behovet av ett övergripande och långsiktigt reformprogram, för att trygga verksamhetsförutsättningarna för utbildningen på andra stadiet och tillgängligheten i hela landet. Den demografiska utvecklingens effekter bör beaktas ännu mer övergripande. Till exempel är inte reflektionerna om den grundläggande utbildningen tillräckligt omfattande. Hur bör vi förbereda oss inför situationer, där antalet barn i en del områden är mycket små och avstånden långa?

Sammantaget bör man förbereda sig på att samarbete mellan olika utbildningsstadier ska möjliggöras på ett helt nytt sätt. Alla ska tryggas tillgänglighet till utbildning på alla stadier också enligt grundlagen. Det behövs till och med radikala reflektioner över strukturer och lagstiftning, så att man kan trygga utbildningssystemets närvaro i alla områden, även om området endast skulle ha en enda utbildningsaktör.

I alla områden behövs ett nytt slags tänkande för att trygga närvaron av kompetens. Det är också tydligt att samarbete som överskrider utbildningsstadium- och läroanstaltsgränser behövs då man svarar mot regionala kompetensbehov i situationer där arbetslivets behov är allt mer specifika och antalet personer som utbildas begränsade.

Sitra anser att visionen också bör kompletteras med observationer som gäller den ekologiska hållbarhetskrisen. Den ekologiska hållbarhetskrisen utmanar förutsättningarna för vårt välbefinnande, om vi inte riktar våra resurser föregripande på den ekologiska rekonstruktionen och stärkande av resiliens. Den ekologiska hållbarhetskrisen påverkar även andra utvecklingstrender i vår omvärld och kan för sin del påskynda såväl ojämlikhetsutvecklingen som demokratins urholkning.

Att ta upp detta perspektiv i visionen för utbildning och forskning skulle stödja ett brett utnyttjande av potentialen hos fostran, utbildning och forskning för att lösa hållbarhetskrisen och vid den ekologiska rekonstruktionen. Förutsättningarna att möta den ekologiska hållbarhetskrisen ska beaktas i utvecklingen av utbildningssystemet genomgående på alla utbildningsstadier och i det fria bildningsarbetet.

Utkastet betonar internationalism och globalt ansvar. Sitra anser att detta är mycket ändamålsenligt, men önskar att man parallellt även tar upp förståelsen för vilken betydelse den lokala dimensionen har. Detta syns till exempel i landskapens, regionernas och områdenas pågående försök och samarbete med företag och producenter av utbildningstjänster.

Till slut ägnar Sitra uppmärksamhet åt de förslag som gäller finansiering av utbildning och resursstyrning.

I utkastet till redogörelsen beskrivs hur utbildning är en komplex företeelse som påverkas av andra lika komplexa företeelser i den globala omvärlden. Samtidigt är utbildning ett sätt att bidra till en förändring av omvärlden. Denna växelverkan påverkar utbildningssystemets aktörer och dess användare: läroanstalternas, individernas och arbetsgemenskapernas sätt att bete sig och vara i ömsesidig växelverkan måste förnyas för att man ska kunna hålla fast vid välbefinnandet och konkurrenskraften. Enligt utkastet ”fastställs behövliga ändringar i resurser, strukturer och styrning som svarar mot och påverkar förändringsfaktorerna i den nationella och internationella verksamhetsmiljön och skapas förutsättningar för ett meningsfullt liv för alla”. I utkastet förblir det emellertid oklart hur förändringen påverkar styrningen av utbildning och forskning.

Redogörelsen bör diskutera hur man måste förändra rådande aktörskap samt roller, medel och modeller vid styrning, så att man genom styrning kan effektivt påverka den komplexa helhet som utbildning och forskning utgör.

Finansiering är ett betydande medel för att styra utbildning och forskning. Därmed är det viktigt att identifiera hur en komplex omvärld och de förändringstryck som den orsakar på aktörer inom utbildning och forskning påverkar finansieringsprinciperna. Enligt Sitras bedömning innehåller utkastet i någon utsträckning motstridigheter vad gäller framtidsmålen och den nuvarande finansieringsstyrningen.

Redogörelsen bör till exempel diskutera ifall de nuvarande finansieringsgrunderna till alla delar är motiverade i framtiden. En central fråga är om den nuvarande finansieringsstyrningen stöder förnyelse eller om den upprätthåller den rådande verksamheten genom att uppmuntra till att producera ett antal indikatorer.

Då man diskuterar om finansieringen är tillräcklig och hur den fördelas mellan olika aktörer bör man granska om man ser att den komplexa framtiden på något sätt ändrar hur avkastningen från utbildningsinvesteringar uppstår och fördelas. Dessutom bör man reflektera över om utbildningen kan vara kopplad till nya slags risker, om vars delning samhället bör ha en uppfattning.

Överhuvudtaget bör redogörelsen beskriva vilken effekt förändringarna av den verksamhetsmiljö som beskrivs i utkastet har på samhällets och arbetsgemenskapernas förmåga att utnyttja den kompetens som utbildningssystemet och forskning producerar och dess externa effekter.

Det finns också ett visst tolkningsutrymme vad gäller noteringar om resurser: till exempel konstateras i utkastet om kontinuerligt lärande att ”resurserna för kontinuerligt lärande bör riktas på ett ändamålsenligt sätt” (s. 15). Redogörelsen bör ha som syfte att tydligare beskriva utvecklingen av utbildningssektorns finansiering och dess fördelning, och inte överföra dessa övergripande riktlinjer till planen för verkställande.

En sammanfattning av Sitras centrala observationer om hela utkastet till den utbildningspolitiska redogörelsen:

  • Den utbildningspolitiska redogörelsen ska granska utvecklingen av utbildningssystemet som en helhet både med tanke på finansieringen och de långsiktiga målen. Dessutom ska man beakta hur finansierings- och styrningspraxisen stöder en reform.
  • Reflektionerna över växelverkan mellan utbildningen och arbetslivet är ytliga, vilket leder till att åtgärderna för att stödja lärande i arbetet till största delen är bristfälliga.
  • För kompetensutveckling behövs gemensamma mål som stöder utbildningssystemet och lärande i arbetslivet (jfr FUI-verksamhet).
  • Identifiering och erkännande av kompetens som uppstår i arbetslivet och annanstans måste utvecklas så att all ny kompetens som inte ännu ingår i någon examen ska kunna utnyttjas.
  • Det behövs övergripande förberedelser för att ta hand om effekterna av den demografiska utvecklingen och för att trygga tillgänglighet på alla utbildningsstadier och i alla områden.
  • Då utkastet till redogörelsen kompletteras ska ett övergripande livslångt lärande uppmärksammas. Sitra anser att det är nödvändigt att man i fråga om riktlinjerna för kontinuerligt lärande ordnar en separat möjlighet att kommentera dessa riktlinjer.
  • Förutsättningarna att möta den ekologiska hållbarhetskrisen ska beaktas genomgående i utvecklingen av utbildningssystemet på alla utbildningsstadier och i det fria bildningsarbetet.

3 Kommentarer till kapitlet 3.1 Småbarnspedagogik, förskoleundervisning och grundläggande utbildning

Inga konkreta förslag ges för att trygga tillgängligheten. Med hänvisning till de övergripande reflektionerna i punkt 2 vore det viktigt att förberedelser inför de utmaningar som den kommande demografiska utvecklingen medför konkret skulle inledas så fort som möjligt och senast skrivas in i planen för verkställande.

Sitra föreslår följande formulering till den sista målsättning som genomförs före 2040 (s. 23): ”Färdigheter för att lära sig nytt, för aktivt medborgarskap, fortsatta studier, ett arbetsliv i förändring och ett aktörskap som främjar hållbar utveckling garanteras för alla studerande.”

4 Kommentarer till kapitel 3.2 Andra stadiet

I punkten beskrivs väl ungdomarnas faktiska möjligheter till fortsättning efter utbildningen på andra stadiet. Detta är ett viktigt perspektiv. Också i fråga om tillgänglighet till utbildning på andra stadiet förekommer det faktiska geografiska hinder. Därför är det övergripande och långsiktiga reformprogram som presenteras i åtgärderna viktigt. Då reformprogrammet utarbetas bör man beakta de observationer om att bygga upp ett helt nytt slags kompetensprogram som presenteras i punkt 2.

Tanken om att skapa ett digitalt serviceekosystem är viktig. Samtidigt ska man emellertid identifiera de digitala tjänsternas begränsningar. Digitala tjänster löser inte alla utmaningar som gäller geografisk tillgänglighet. För att lösa dem är det nödvändigt att också förbereda radikala strukturöverskridande samarbetslösningar som det hänvisas till i punkt 2. Förutom att trygga tillgänglighet bidrar sådan flexibilitet till att svara mot studerandenas, de fortsatta studiernas och arbetslivets föränderliga kompetensbehov. Med hjälp av flexibilitet kan man också öka utbildningens beredskap att svara mot förändringar i omvärlden och tuffa problem.

Sitra anser att det är mycket bra att utkastet identifierar förändringar i hur arbete utförs, såsom plattformsarbete och självsysselsättning, och deras effekt på kompetensutvecklingen.

5 Kommentarer till kapitel 3.3 Högskolor

I punkten identifieras utmaningar som gäller sakkunnigas tillräcklighet. Arbetskraftsinvandring är en central lösning på frågan om sakkunniga. Det krävs mångsidiga åtgärder under hela studietiden för att de som studerar i Finland får en koppling till det finska arbetslivet. Här har finansieringen en central styrningseffekt. Målet bör också synas tydligt i finansieringsmodellerna.

I fråga om överföring av data och växelverkan med arbetslivet hänvisar vi till det som anges i punkt 2.

6 Kommentarer till kapitel 3.4 Vetenskap och vetenskaplig information

Utkastet betonar vilken betydelse vetenskaplig utbildning och kommunikation har för en ökad bildningsnivå och kompetensbaserad tillväxt (s. 37). Sitra anser att detta är en viktig prioritering som för sin del även stöder den ekologiska rekonstruktionen och medborgarnas färdigheter att delta i att genomföra förändringar.

Utarbetandet av en FUI-färdplan (s. 38) för stärkande av vetenskaplig information är ett välkommet initiativ. Sitra föreslår att uppdateringen av färdplanen och dess verkställande kopplas till främjandet av hållbar utveckling, varvid FUI-verksamhetens möjligheter att bidra till uppnåendet av Agenda 2030-målen och den ekologiska rekonstruktionen ökar.

7 Kommentarer till kapitel 3.5 Fritt bildningsarbete

Sitra berömmer att det fria bildningsarbetets riksomfattande betydelse för kompetensutvecklingen och upprätthållandet och förnyelsen av grundläggande färdigheter för hela befolkningen identifieras. Särskilt välkommen är åtgärden om främjande av identifiering och erkännande av kunnande som förvärvats i utbildning inom fritt bildningsarbete. Det är också viktigt att ha en förutsägbar finansiering som mål.

8 Kommentarer till kapitel 3.6 Kontinuerligt lärande – lärande under yrkeskarriären

I kapitel 1 beskriver vi vår allmänna syn på betydelsen av kontinuerligt lärande och behovet av en långsiktig utveckling.

Hittills har man under regeringsperioden satsat på resurser för kontinuerligt lärande. Dessutom har man vid förberedelserna av Finlands program för hållbar tillväxt föreslagit att återhämtningsstöd ska riktas till att främja kontinuerligt lärande. Sitra anser emellertid att det är viktigt att redogörelsen skulle definiera riktlinjer för sådan finansiering av kontinuerligt lärande som sträcker sig över regeringsperioder.

9 Kommentarer till kapitel 3.7 Undervisnings- och handledningspersonal och övrig personal

Sitra berömmer att utkastet i stor utsträckning identifierar vilken betydelse kontinuerligt lärande har för förnyelsen av undervisnings- och handledningspersonalens kompetens.

Sitra anser att en särskild prioritering för kompetensutveckling är undervisningspersonalens och bildningsväsendets färdigheter att stödja det förnyande lärande som den ekologiska rekonstruktionen förutsätter överallt i Finland. En högklassig lärarutbildning och fortbildning under karriären kan på ett betydande sätt stödja en rättvis övergång mot ett hållbarare samhälle. Detta perspektiv bör läggas till i åtgärderna för utveckling av fostrings- och utbildningsbranschens kompetens, till exempel enligt följande:

”Ytterligare resurser ska allokeras till undervisningspersonalens handledningskunnande, specialundervisning, språk- och kulturmedveten undervisning och digital pedagogik samt stärkande av kompetent ledning. Dessutom satsas på undervisningspersonalens färdigheter att stödja sådant förnyande lärande som den ekologiska rekonstruktionen förutsätter.” (s. 45)

10 Kommentarer till kapitel 3.8 Konst- och kulturfostran och -undervisning och grundläggande konstundervisning

11 Kommentarer till kapitel 3.9 Studiestöd

Sitra anser att det är viktigt att förmånssystemet granskas med tanke på kontinuerligt lärande. Finansieringen av kontinuerligt lärande är emellertid en komplex helhet. Enligt Sitra är det behövligt att utkastet tar ställning till ansvarsfördelningen vad gäller finansiering av kontinuerligt lärande. I fråga om detta perspektiv hänvisar vi till vår analys i punkt 2.

12 Kommentarer till kapitel 3.10 Utbildning på svenska: situation, mål och åtgärder

13 Kommentarer till kapitel 3.11 Lärande och studievägar för personer med invandrarbakgrund

14 Kommentarer till kapitel 4. Situationsbild och centrala förändringsfaktorer för utbildnings- och forskningssystemet

Förändrat arbetsliv, förnyad utbildning

Sitra berömmer de perspektiv som lyfts fram i kapitlet. Omvandlingen av arbetet ska förstås som en central faktor som utformar utbildningssystemet – så att man samtidigt kommer ihåg vilken roll utbildning och kompetens har i att utforma arbetet. Förutsägelsearbetets betydelse och behovet av att utveckla kompetens är mycket tydliga i utkastet.

Internationalism och globalt ansvar

Sitra berömmer att kontinuerligt lärande har identifierats som en möjlighet att främja utbildningsexport. Dessutom anser Sitra att Finland fortfarande har ett utmärkt tillfälle att utnyttja sin höga kompetens och sitt internationella anseende såväl inom utbildningen som inom kunnande i kolneutral cirkulär ekonomi. Globalt sett finns det en enorm efterfrågan på utbildning i cirkulär ekonomi, och sådan utbildning redan utvecklats i Finland under flera år. I kapitlet beskrivs även ansvaret att också främja andra länders möjligheter till hållbar utveckling.

Sitra tackar för observationen att mänsklighetens stora utmaningar är globala. För att lösa dem behövs ett starkt internationellt samarbete. Industrin och handeln producerar åt oss dagligen produkter som möjliggör vårt välbefinnande. Dessa industriella och kommersiella värdenätverk verkar globalt. Råmaterial, material och produkter transporteras ständigt över hela jorden. Produkternas leveranskedjor är globala. Utnyttjandet av naturresurser, bearbetningen av dem och produkttillverkningen har miljökonsekvenser, oberoende av leveranskedjor, i olika länder och världsdelar.

Därför kan inget land ensamt lösa mänsklighetens stora utmaningar, utan förändringen ska ske i alla delar av värdenätverket. Detta förutsätter också kompetensutveckling – inte bara i Finland utan också globalt.

Miljöns tillstånd och klimatförändringen – hot och möjligheter för utbildning och forskning

Sitra föreslår att mellanrubriken ändras till ”En kolneutral cirkulär ekonomi”, varvid den omfattar globala utmaningar i en större utsträckning och fokuserar på lösningar på dem.

Sitra föreslår att man i början av kapitlet definierar vad kolneutral cirkulär ekonomi är, till exempel enligt följande: ”I en kolneutral cirkulär ekonomi grundar sig produktion och konsumtion inte på ägande utan istället på tjänster: delning, hyrning och återanvändning. Produkterna planeras så att de är långlivade och återanvändningsbara. Råmaterial och material används så länge som möjligt, varvid det endast uppstår lite avfall. En kolneutral produkt eller ett företag, en kommun eller en stat producerar endast så mycket koldioxidutsläpp som den kan binda. Koldioxidavtrycket för en kolneutral produkt är noll under hela dess livscykel.”

Sitra föreslår att man ytterligare preciserar sambandet mellan en kolneutral cirkulär ekonomi och utbildning i utkastet, till exempel enligt följande:
”Vi är alla en del av förändringen mot en kolneutral cirkulär ekonomi. Varje gärning har betydelse och var och en kan påverka. Också framtiden behöver vi yrkesmänniskor inom många olika branscher och alla dessa yrkesmänniskor har färdigheter att genomföra en kolneutral cirkulär ekonomi. För att vi alla ska kunna fatta beslut som bidrar till uppkomsten av en kolneutral cirkulär ekonomi måste vi ha information – både om negativa miljökonsekvenser och goda val – och kunnande om lösningar som vi kan ta i bruk såväl i arbetet som i vardagen. Vi behöver också fler tillgängliga cirkulärekonomiska lösningar för att vi ska ha valfrihet. Detta mål ska beaktas genomgående i hela utbildningspolitiken.”

Sitra preciserar att de färdplaner för koldioxidsnålhet som nämns i utkastet redan har tagits fram under 2020.

Dessutom är det nödvändigt att i situationsbilden precisera att en övergång till en kolneutral cirkulär ekonomi förutsätter en systemisk förändring som genomsyrar hela samhället. Digitala forskningsinfrastrukturer och IKT-branschens koldioxidavtryck och handavtryck är exempel på utveckling, men det finns anledning att betona ett mer omfattande förändringsbehov.

Dessutom föreslår Sitra att den terminologi som används i utkastet preciseras enligt följande:

I stället för ekonomi och ekonomisk välfärd och tillväxt bör man tala om en hållbar ekonomi samt om ekonomin som en förändringskraft för en samhällsförnyelse i den ekologiska rekonstruktionen. Åtgärder som enbart fokuserar på tillväxt kan vara utmanande med tanke på hållbarhetskrisen.

Hållbar utveckling uppmärksammas i vid bemärkelse, men man kunde emellertid vidare precisera detta genom att nämna överkonsumtionen av naturresurser, klimatförändringen, naturförlusterna och den växande befolkningen som mänsklighetens stora utmaningar samt genom att definiera behovet av att förändra människans beteende till exempel i fråga om konsumtion, transporter, slöseri med material, användning av energi och olika konflikter. Det vore också bra att identifiera de centrala elementen för en värld som befinner sig i en snabb förändring, såsom utmaningarna med den teknologiska förändringen, ökningen av datamängder och deras okontrollerbarhet, omställningen av ekonomin och beslutsfattandet.

 

ÄMNEN

Kompetensens tid

Målet med Sitras projekt Kompetensens tid – Välfärd och konkurrenskraft genom livslångt lärande är att hjälpa samhällsaktörer i Finland att utveckla livslångt lärande.

Författarna

Päivi Hirvola

Direktör, Samhällelig utbildning, Sitra

Helena Mustikainen

Projekt Ledare, Kompetensens tid, Sitra

Publicerad

Vi rekommenderar

Läst den än?

Vad handlar det om?