Gå direkt till innehållet

Cirkulär ekonomi

Publicerad 26.06.2018

Vad betyder begreppen?

Vi samlade ihop några begrepp som förknippas med kolneutral cirkulär ekonomi och i vårt tycke behöver förklaras. Listan uppdateras vid behov.
Författare
Expert, Kommunikation och samarbetsrelationer, Sitra

Artikeln publicerades på finska ursprungligen den 29 juni 2016 och uppdaterades den 22 maj 2017 (med Näringskretsloppet Näringskretsloppet ser till att de nödvändiga och nyttiga näringsämnen som behövs i livet cirkulerar i ekosystemet så att det inte går till spillo. Näringsämnen som går till spillo, till exempel fosfor och kväve, göder vattendragen och påskyndar bristen på resurser. ) samt den 26 juni 2018 (bindning av kol, kolbudget, kolsänka, resurseffektivitet och konsument-till-konsument handel har lagts till och vissa tidigare publicerade definitioner har preciserats).

Språket utvecklas i takt med tekniken och kulturen. Allt emellanåt behövs nya begrepp för att förklara hur utvecklingen syns och påverkar. Vi samlade ihop några begrepp som förknippas med kolneutral cirkulär ekonomi och i vårt tycke behöver förklaras. Förteckningen gör inte anspråk på att vara akademiskt grundlig och är inte heller avsedd att vara heltäckande, men vi hoppas att den är till hjälp med att förstå begreppen.

För att vi ska kunna anpassa oss till jordens bärkraft måste vår värld övergå till kolneutral cirkulär ekonomi. Många olika fenomen, som beskrivs med begrepp som kan tolkas på många olika sätt, hör ihop med den här övergången. Definitionerna nedan är våra uppfattningar och beskriver vad vi avser när vi använder de här begreppen – till exempel Cleantech Teknologi, produkt, tjänst, process eller slutet system som främjar hållbar användning av naturresurser. Maximerar material-, vatten- och energieffektiviteten både ekonomiskt och teknologiskt och minskar samtidigt på utsläppen i vatten, luft och mark. . Vi hoppas också att definitionerna hjälper läsaren att bilda sig en uppfattning om sambanden mellan begreppen och vad vi här på Sitra gör med anknytning till dessa.

Om du hittar ytterligare begrepp som behöver en förklaring, tipsa gärna oss.

Affärsekosystem

Med Affärsverksamhetsekosystem Ett nätverk där olika typer av privata och offentliga aktörer samarbetar och skapar produkter och tjänster som kompletterar varandra eller utvecklar nya typer av kunnande och produktionsresurser. Sådana här finns bland annat kring biogas. avses ett nätverk där olika typer av aktörer, såsom företag, forsknings-, utbildnings- och innovationssektorn samt offentliga aktörer, samarbetar över sektorsgränserna för att skapa kompletterande produkter och tjänster eller utveckla ny kompetens och produktionsresurser. Affärsekosystem har bildats bland annat kring näringskretslopp och biogas.

Ett system som skapats av ett stort lokomotivföretag kan också vara ett underlag för växande små startupföretag. Målet är att utöka det mervärde som kunden upplever och affärsverksamhetens prestationsförmåga för såväl varje enskild aktör som hela värdenätverket.

Affärsekosystemen är väsentliga för den cirkulära ekonomin, eftersom det ofta krävs omfattande samarbete både mellan aktörerna i en värdekedja och mellan olika värdekedjor för att främja cirkulär ekonomi. Exempelvis en radikal omvälvning i trafiken, som man strävar efter med hjälp av nya tjänster och intelligent teknik, kräver intensivt samarbete inom affärsekosystemet och mobilitet i värdekedjorna.

Agroekologisk symbios

Med Agroekologisk symbios Ett samarbetsnätverk bestående av flera jordbruk och andra aktörer vars mål är att vara självförsörjande på energi och näring. I Hyvinge planeras till exempel ett samarbete mellan ett jordbruk, en hönsgård, ett närbageri och en biogasanläggning. avses ett samarbetsnätverk som består av flera jordbruk och andra aktörer. Dess mål är att vara självförsörjande på energi och näring, med en effektiv återvinning av näring som sparar naturresurser och minskar utsläppen av näringsämnen i vattendragen. Ett utmärkt exempel finns i Hyvinge (på finska och engelska), där samarbete planeras mellan ett jordbruk, ett hönseri, ett lokalbageri och en biogasanläggning.

Agroekologisk och industriell symbios är parallella begrepp och båda hör ihop med cirkulär ekonomi. Det hållbara livsmedelssystemet som utformats på vägkartan för cirkulär ekonomi främjar bland annat agroekologiska symbioser.

Bindning av kol

Ämnen som innehåller kol, såsom koldioxid (CO2), binds i huvudsak till kolreserverna i jorden och havet. När koldioxidutsläppen i luften har sänkts till nästan noll och samhället har blivit kolneutralt, måste mänskligheten binda kol från luften för att mängden av de tidigare utsläppen av koldioxid ska minska i atmosfären.

Biodiversitet

Biodiversitet Levande biologisk mångfald som tryggar förutsättningarna för liv på jorden. innebär levande biologisk mångfald som tryggar förutsättningarna för liv på jorden. Genetisk diversitet innebär variationer i genuppsättningen i en grupp som består av vissa organismer. Ofta studerar man exempelvis populationers eller arters genetiska diversitet. Artdiversitet mäts normalt som antalet arter som förekommer i ett visst område eller ekosystem.

Ekosystemdiversitet är ett fenomen som hänför sig till omfattande miljökomplex. Den avser mångfalden i olika habitat- eller naturtyper (till exempel lundskogar, högmossar eller humussjöar) inom ett visst område. Man kan studera till exempel diversiteten i Finlands habitattyper.

Klimatförändringen påverkar biodiversiteten på många sätt. Man uppskattar att klimatzonerna kan förskjutas så mycket som 500 kilometer norrut under innevarande århundrade. Nya växt- och djurarter sprider sig till vårt land från söder. Samtidigt kan en del arter som anpassat sig till ett kallt klimat försvinna från norra Finland.

Urbaniseringen och befolkningsökningen påverkar också biodiversiteten. Diversiteten i miljön samt grönområdenas kvalitet och omfattning inverkar också direkt på mängden mikrober som skyddar människokroppen. Tid i naturen minskar stresshormonet kortisol i kroppen och sänker blodtrycket.

Bevarandet av biodiversiteten har också ett starkt samband med livsmedelsproduktionen och människornas välbefinnande. Genom att odla många olika växter sköter man till exempel samtidigt också jordmånen, tyglar klimatförändringen och anpassar sig till den (se också punkten om hållbara livsmedelssystem).

Biobränsle

Biobränsle Bränsle framställt av biomassa eller organiskt material. Till exempel torkat träflis som bränns som sådant eller förädlat biobränsle, såsom bioetanol eller biodiesel. är bränsle framställt av biomassa eller organiskt material. Biomassa kan torkas och brännas som sådan eller förädlas till bränsle, såsom bioetanol eller biodiesel. För framställningen av biobränslen för fordon odlas i synnerhet majs, sockerrör och oljepalmer.

Biobränslena klassificeras i allmänhet per generation: i den första generationens biobränslen används normalt råvaror som lämpar sig för livsmedelsproduktion, såsom majs eller sockerrör. Som råvara i den andra generationens bränslen används huvudsakligen avfall som innehåller mycket lignocellulosa. Bland annat hyggesavfall och rivningsvirke är sådant avfall. Avfall från livsmedelsindustrin kan också användas i andra generationens biobränslen.

Den energi som produceras med biobränsle kallas bioenergi. Biobränslena representerar den cirkulära ekonomin när de produceras med hjälp av avfall och sidoströmmar från olika sektorer.

Bioekonomi

Med Bioekonomi Ekonomi som utnyttjar förnybara naturresurser för att producera mat, energi, produkter och tjänster. avses en ekonomi som utnyttjar förnybara naturresurser för att producera mat, energi, produkter och tjänster. Bioekonomin strävar efter att minska beroendet av fossila naturresurser, förhindra utarmningen av ekosystemen samt skapa ny ekonomisk tillväxt och nya arbetsplatser enligt principerna för hållbar utveckling.

Kännetecknande för bioekonomin är användningen av förnybara biobaserade naturresurser och ren teknologi som bevarar miljön samt effektiv återvinning av material. Övergången från fossil ekonomi till bioekonomi kan på goda grunder kallas den nya vågen inom den ekonomiska utvecklingen.

Bioekonomin är en del av den cirkulära ekonomin, men all bioekonomi är inte cirkulär ekonomi. Vägkartan för cirkulär ekonomi innehåller insatsområden för skogsbaserade kretslopp och hållbara livsmedelssystem som främjar bioekonomi baserad på cirkulär ekonomi.

Följande delområden inom bioekonomi är också cirkulär ekonomi:

  • användning av skogsindustrins, jordbrukets och livsmedelsindustrins sidoströmmar exempelvis som näring, i produktionen eller produkter av biogas
  • användning av råvaror i långlivade och kolbindande produkter, som har större värde än normalt och ersätter nya råvaror, såsom träbaserade textilier eller bioplast
  • återförande av näringsämnen till marken: markens näringsämnen binds med hjälp av ansvarsfull odlingsteknik och nya tjänster.

Biogas

Biogas Gas som innehåller metan (CH4) och som bildas när mikrober bryter ner organiskt material såsom gödsel eller slam från avloppsreningsverk i syrefria förhållanden. bildas när olika mikrober bryter ner organiskt material i syrefria förhållanden. Det kallas anaerobisk behandling, rötning eller bioförgasning. Vid nedbrytningen bildas biogas som innehåller metan (CH4) och organiska rötrester som kan användas som gödsel.

Flera olika biologiska råvaror, såsom slam från avloppsreningsverk, åkerbiomassa, spillning från produktionsdjur och sorterat bioavfall, kan användas i produktionen av biogas.

Biogasen är lämplig som förnybart biobränsle i produktionen av el och värme samt i förädlad form också som fordonsgas, vilket ger det högsta förädlingsvärdet.

Syntetisk biogas (SBG, Synthetic BioGas) är metangas som producerats genom termokemisk konvertering av virke eller någon annan biomassa. SBG förädlas med samma metoder som används vid förädlingen av naturgas och biogas.

Med tanke på den cirkulära ekonomin är biogasen ett genomgående begrepp. Exempelvis jordbruken kan vara både konsument och producent av biogas. Produktionen av biogas är också en väsentlig del av den cirkulära ekonomins biologiska kretslopp, bland annat med tanke på hållbara livsmedelssystem.

Cirkulär ekonomi

Cirkulär ekonomi Ekonomisk modell där man inte ständigt producerar mer saker, utan konsumtionen bygger på att använda tjänster: dela, hyra och återvinna istället för att äga. Materialen förstörs inte i slutändan, utan de blir hela tiden till nya produkter. är en ekonomisk modell där man inte ständigt producerar mer föremål, utan konsumtionen i stället för ägande grundar sig på användningen av tjänster: att dela, hyra och återvinna produkter. Då finns värdet som är bundet till materialen kvar i samhället så länge som möjligt. I cirkulär ekonomi är den ekonomiska tillväxten inte beroende av förbrukningen av naturresurser.

Bland annat bioekonomi, cleantech, delningsekonomi, hållbar livsmedelsekonomi och industriella symbioser har nära anknytning till cirkulär ekonomi. Till den cirkulära ekonomins koncept hör bland annat produkt- och serviceplanering som är inriktad på minimering av avfall och spill, delning, leasing och uthyrning, reparation och renovering, återanvändning samt återvinning.

Konsumenterna spelar en avgörande roll i förändringen mot cirkulär ekonomi, som erbjuder individer och hushåll metoder för att hålla sig inom gränserna för jordens bärkraft. Cirkulär ekonomi kräver också att företagen ändrar sin inställning och sina verksamhetskoncept, samt användarvänlighet och nya typer av partnerskap. En övergång till cirkulär ekonomi kräver dessutom att omvärlden utvecklas.

Cleantech

Cleantech Teknologi, produkt, tjänst, process eller slutet system som främjar hållbar användning av naturresurser. Maximerar material-, vatten- och energieffektiviteten både ekonomiskt och teknologiskt och minskar samtidigt på utsläppen i vatten, luft och mark. eller ”ren teknik” omfattar all teknik, produkter, tjänster, processer och slutna system, som främjar en hållbar användning av naturresurser och förebygger eller minskar de negativa miljökonsekvenserna av affärsverksamhet. Cleantechlösningarna maximerar material-, vatten- och energieffektiviteten både ekonomiskt och tekniskt sett. Samtidigt minskar de utsläppen i vattnet, luften och marken. En del av cleantechlösningarna är avsedda för företag, andra för konsumenter eller städer.

Delningsekonomi

Delningsekonomi Ett nytt ekonomiskt tankesätt där möjligheten att utnyttja saker och tjänster är viktigare än att köpa dem. Olika digitala plattformar och applikationer, som hjälp från grannar och Nappi Naapuri som förmedlar saker, gör det möjligt att förverkliga i praktiken. innebär ett nytt ekonomiskt tankesätt där möjligheten att använda föremål, tjänster och andra nyttigheter är viktigare än att äga dem. Olika digitala plattformar och applikationer gör det ofta möjligt att förverkliga delningsekonomin i praktiken.

Delningsekonomin fyller många behov. Det är fråga om aktionsinriktat samhällsarbete som ger möjlighet att spara och förtjäna pengar. Viktigast av allt är ända att den erbjuder en av de få tilltalande lösningarna på motsättningen mellan miljön och den ekonomimodell som grundar sig på tillväxt: när underutnyttjade nyttigheter används mer effektivt behöver vi inte pruta på vår levnadsstandard, trots att vi måste tygla vår ekologiskt ohållbara konsumtion och överproduktion.

Delningsekonomin är nära kopplade till den cirkulära ekonomin, men all delningsekonomi är inte cirkulär ekonomi. Delningsekonomin är cirkulär ekonomi när den främjar en klokare användning av resurser eller förbättrar olika produkters användningsgrad och minskar behovet av nya råvaror och produkter. Målet är då att utnyttja resursernas maximala värde. Exempelvis delningsekonomin som Über skapar är inte i sig cirkulär ekonomi.

Ekologiskt fotavtryck

Det ekologiska fotavtrycket beskriver storleken på det mark- eller vattenområde som behövs för att producera näring, material och energi som en människa eller en grupp människor förbrukar samt för att hantera det avfall som uppkommer. Begreppet utvecklades av Mathis Wackernagel och William E. Rees i början av 1990-talet. Enligt WWF överskrider mänsklighetens Ekologiskt fotavtryck Storleken på det mark- och vattenområde som behövs för att producera mat, material och energi och hantera avfall för en person eller en grupp människor. Enligt WWF överskrider mänsklighetens ekologiska fotavtryck jordens bärkraft med 25 procent. jordens bärkraft med 25 procent.

Frånkoppling

Med Frånkoppling Saker som hittills har varit kopplade till varandra skiljs från varandra så att båda kan realiseras oberoende av varandra. Till exempel frånkoppling av det upplevda välmåendet och den ekonomiska tillväxten från förbrukningen av naturresurser. avses att saker som hittills har varit kopplade till varandra skiljs från varandra så att båda kan realiseras utan att de är beroende av varandra.

Den ekonomiska tillväxten bör frikopplas från miljöolägenheternas tillväxt och accelerationen av klimatförändringen. Det borde genomföras så att ekonomin växer samtidigt som miljöolägenheterna minskar i rask takt. Exempelvis borde utsläppen från energiproduktionen inte få öka trots att världsekonomin växer. Här är den ökade användningen av förnybara energiformer en glädjande utvecklingstrend. Samtidigt måste man också fästa uppmärksamhet vid de konsumtionsbaserade utsläppens ökning. Cirkulär ekonomi främjar frikopplingen av den ekonomiska tillväxten från överkonsumtionen av naturresurser.

Frånkoppling kan vara relativ eller absolut:

  • Relativ frånkoppling avser en situation då utsläppen minskar i förhållande till den ekonomiska tillväxten det vill säga den ekonomiska tillväxten medför mindre utsläpp än tidigare. Relativ frånkoppling förekommer redan i flera länder och det är en följd av tillväxten av ekonomins produktivitet och tjänsternas relativa andel i tillväxten.
  • Absolut frånkoppling avser en situation då utsläppen faller i sin helhet samtidigt när ekonomin ökar. Det viktigaste vid absolut frånkoppling kan ses redan i flera industriländers, såsom i Finlands, utveckling.

Strävan efter och upprätthållandet av välfärd bör frikopplas från den ekonomiska tillväxten. Man ska sträva efter effektivitet framför allt när det handlar om ekoeffektivitet för att uppnå välfärd, det vill säga där en hög välfärdsnivå kan upprätthållas med en så liten materialinsats som möjligt. Frånkopplingen av den ekonomiska tillväxten och tryggandet av välfärden är en aktuell utmaning, eftersom den ekonomiska tillväxten har minskat. Man måste snabbt hitta svar på frågan hur samhället kan producera och sprida välfärd på ett sätt som är oberoende av den ekonomiska tillväxten.

Den upplevda välfärden och den ekonomiska tillväxten bör frikopplas från förbrukningen av naturresurser. Det producerade värdet är inte direkt jämförbart med eller beroende av förbrukningen av naturresurser. Värdet kan vara direkt, såsom en ökning av omsättningen, eller indirekt, såsom en förbättring av hälsan tack vare minskade utsläpp. Den upplevda välfärden beaktar och utmanar särskilt individens uppfattning om ett meningsfullt liv och av vilka delområden – såsom ren näring och livsmiljö, betydelsefull sysselsättning och delaktighet i samhället – det är uppbyggt.

Hållbart livsmedelssystem

Ett hållbart livsmedelssystem grundar sig på ett system som till sin natur är mångsidigt. Genom att odla många olika växter sköter man till exempel också jordmånen, tyglar klimatförändringen och anpassar sig till den. Ett mångsidigt odlingssystem förbättrar också företagarens möjligheter att kontrollera marknadsriskerna, då inte alla ägg ligger i samma korg.

I ett hållbart livsmedelssystem står producenten och konsumenten närmare varandra. Konsumenten kan också delta i produktionen av livsmedel, till exempel genom stadsodling. Det ökar diversiteten i miljön i städerna och inverkar dessutom på människors hälsa, eftersom grönområdenas kvalitet och omfattning har konstaterats inverka direkt på mängden mikrober som skyddar människokroppen. Människans förbättrade kontakt med naturen minskar också de icke smittsamma inflammationssjukdomarna.

I ett hållbart livsmedelssystem utnyttjar man sidoflöden av produktionen och konsumtionen effektivt till exempel i produktionen av biogas. Det lönar sig att använda näringsämnena i spillningen från produktionsdjur som gödsel så kostnadseffektivt som möjligt och på de åkrar som mest behöver näringsämnena. Boskaps-Finland i norr borde få starkare band med spannmåls-Finland i söder. Genom att använda näringsämnen som redan finns i systemet i livsmedelsproduktionen kan man minska användningen av icke förnybara råvaror vid framställningen av gödselmedel.

Ett hållbart livsmedelssystem styr och uppmuntrar konsumenterna till att äta hållbart producerad, näringsrik mat, som produceras så att alla produktionsinsatser används optimalt.

Industriell symbios

Industriell symbios Verksamhetsmodell som bygger på samarbete där företag effektivt utnyttjar varandras sidoflöden, teknologi, kunnande eller tjänster. Den enas sidoflöde eller avfall blir en lönsam resurs, medför inbesparingar och minskar miljöpåverkan för den andra. Sitra startade verksamhetsmodellen FISS för industriell symbios i Finland som drivs av Motiva. är en verksamhetsmodell som bygger på samarbete där företag skapar mervärde för varandra genom att effektivt utnyttja varandras sidoströmmar, teknik, kunnande eller tjänster. På så sätt blir en aktörs sidoström eller avfall en produktiv resurs för en annan aktör, båda får lägre kostnader och de skadliga miljökonsekvenserna minskar. I bästa fall uppkommer kommersiellt framgångsrika produkter med hög förädlingsgrad, som tillgodoser slutanvändarnas behov både i hemlandet och på den internationella marknaden.

Sitra startade verksamhetsmodellen FISS för industriell symbios i Finland (på finska och engelska), som drivs av Motiva. Agroekologisk symbios är också industriell symbios.

Industriell symbios och industriell ekologi (Industrial ecology) hör ihop med cirkulär ekonomi. På vägkartan för cirkulär ekonomi kan de tekniska kretsloppen, de skogsbaserade kretsloppen, mobilitet och logistik samt hållbara livsmedelssystem kopplas ihop med industriell symbios.

Jordens ekologiska bärkraft

Jordens ekologiska bärkraft Den övre gränsen för den belastning konsumtion, produktion, avfall och annan mänsklig aktivitet orsakar på naturen. Om denna gräns överskrids leder det till miljöförstöring som snabbt också återspeglas på vårt välbefinnande och våra näringar. innebär den övre gränsen för den belastning som konsumtion, produktion, avfall och annan mänsklig aktivitet orsakar på naturen. Om gränsen överskrids leder det till miljöförstöring som snabbt också återspeglas på vårt välbefinnande och våra näringar.

För närvarande lever människorna betydligt över vår planets ekologiska tillgångar (se överkonsumtionsdagen). I och med vårt befolkningstal och i synnerhet våra konsumtionsvanor har vi redan nu överskridit vår planets bärkraft.

Cirkulär ekonomi främjar frikopplingen av den ekonomiska tillväxten från överkonsumtionen av naturresurser, vilket på lång sikt stärker jordens ekologiska bärkraft.

Kaskadprincipen

Med Kaskadprincipen Prioritetsordning för användningen av råvaror för att åstadkomma resurseffektivitet. Av trä görs till exempel först produkter av den högre förädlingsgraden, som återvinns eller återanvänds och först i sista hand utnyttjas till energi. avses en prioritetsordning för användningen av råvaror för att möjliggöra resurseffektivitet. Exempelvis i fråga om virkesanvändningen innebär det att materialets industriella användning och återvinning går före energianvändningen. Genom att följa den här principen kan man producera större mervärde med mindre insatser, till exempel samtidigt åstadkomma kostnadsbesparingar, förbättra konkurrenskraften och minska skadliga miljökonsekvenser.

Tillämpad på exempelvis EU:s nya avfallslag ska råvaror enligt kaskadprincipen användas i första hand för produkter med hög förädlingsgrad, som först används, sedan återanvänds eller återvinns och i sista hand utnyttjas till exempel i energiproduktionen.

Klimatrisk

Med klimatrisk avses de risker som klimatförändringens konsekvenser har på företagens affärsverksamhet och på samhället i stort. Klimatförändringens negativa konsekvenser kan delas in i direkta konsekvenser (till exempel konsekvenser av extrema väderförhållande) och indirekta konsekvenser (till exempel olika indirekta konsekvenser som extrema väderförhållanden och klimatförändringar medför). Klimatförändringens indirekta konsekvenser kan ta sig uttryck i exempelvis försämrade spannmålsskördar på grund av torka och höjda priser på livsmedel på grund av detta. Högre livsmedelspriser kan å sin sida leda till minskad köpkraft för låginkomsttagare och öka fattigdomen och ojämlikheten.

För samhället kan Klimatrisk Risker som direkta eller indirekta effekter av klimatförändringen har på företags affärsverksamhet och på samhället i stort. Direkt inverkan är till exempel torka som beror på väderfenomen och indirekta effekter till exempel försämrade spannmålsskördar på grund av torka och de höjda matpriser som följer på det. Läs mer. leda till bland annat fler klimatflyktingar, när stora grupper söker nya boningsorter exempelvis på grund av ständigt förstörda skördar på grund av torra perioder.

Många lösningar som följer principerna för cirkulär ekonomi minskar klimatrisken.

Kolavtryck

Med Koldioxidavtryck Klimatutsläpp orsakade av människans aktivitet. Kan fastställas för ett företag, en organisation, en verksamhet eller en produkt. Förutom koldioxidutsläpp beaktar det andra betydande växthusgasutsläpp, som av metan och kväveoxidul. avses de koldioxidutsläpp som orsakas av mänsklig aktivitet. Oftast rapporteras kolavtrycket som en koldioxidekvivalent (CO2e), som utöver koldioxidutsläppen beaktar också andra viktiga utsläpp av växthusgas, såsom metan (CH4) och lustgas, det vill säga kvävedioxid (N2O).

Kolavtrycket kan fastställas för ett företag, en organisation, en verksamhet eller en produkt. Ett samhälle som följer principerna för cirkulär ekonomi har ett mindre kolavtryck. Enligt vissa uppskattningar hänför sig mer än hälften av koldioxidutsläppen till materialhantering och tillverkning av materiella nyttigheter.

Livsstilstest som utvecklats av Sitra hjälper oss att identifiera var enskilda människors vardagliga utsläpp uppkommer och hur de kan minskas.

Kolbudget

Enligt den mellanstatliga panelen för klimatförändringar IPCC (AR5) kan man endast öka en viss mängd koldioxid i atmosfären ifall man vill uppnå målet i Parisavtalet i praktiken. Mängden kol som tillförs i atmosfären är direkt kopplad till en viss temperaturökning och den tillåtna mängden enligt Parisavtalet är totalt relativt låg när de nuvarande koldioxidutsläppen beaktas.

Enligt olika vetenskapliga bedömningar (bl.a. Carbon Brief och Carbon Tracker Initiative finns det endast några år eller i bästa fall endast färre än tjugo år kvar i kolbudgeten med de nuvarande utsläppsmängderna. När denna mängd överstigs måste koldioxid i fortsättningen avlägsnas från atmosfären. Eftersom skalan som krävs för alla nödvändiga avlägsnanden är massiv, är det klokt att skära ner koldioxidutsläppen snabbt.

Kolhandavtryck

Kolhandavtryck Klimatfördelar, det vill säga användarens utsläppsminskningspotential för en produkt, process eller tjänst. Såväl en stat, ett företag, en förening som en enskild individ kan skapa ett sådant. När till exempel ett företag skapar ett kolhandavtryck åt en kund, kan kunden minska sitt eget kolavtryck. Framhäver de positiva utsläppseffekterna i framtiden, medan kolavtrycket fokuserar på de negativa utsläppseffekterna nu. är ett koncept som beskriver klimatnyttan (utsläppsminskningspotentialen) av en produkt, process eller tjänst för användaren. Vem som helst kan skapa ett kolhandavtryck – såväl en stat, ett företag och en förening som en enskild individ. När till exempel ett företag skapar ett kolhandavtryck åt en kund, kan kunden minska sitt eget kolavtryck.

Ett företag kan parallellt med utvecklingen av sin verksamhet förbättra sitt kolhandavtryck genom att aktivt lansera innovationer samt nya produkter, lösningar och tjänster, som ger positiva miljöeffekter när de används. Många lösningar som följer principerna för cirkulär ekonomi producerar ett kolhandavtryck för kunderna, när man jämför resultatet med en normal lösning.

Till skillnad från kolavtrycket framhäver kolhandavtrycket de positiva effekterna i framtiden, medan kolavtrycket fokuserar på de negativa utsläppskonsekvenserna nu.

Kolneutral

Med Kolneutral Produkt, företag, kommun eller stat som bara producerar den mängd koldioxidutsläpp som det kan binda. Kolavtrycket för en kolneutral produkt är noll under hela livscykeln. avses allmänt att man producerar endast den mängd koldioxidutsläpp som man kan binda. Koldioxidavtryck Klimatutsläpp orsakade av människans aktivitet. Kan fastställas för ett företag, en organisation, en verksamhet eller en produkt. Förutom koldioxidutsläpp beaktar det andra betydande växthusgasutsläpp, som av metan och kväveoxidul. för en kolneutral samhälle, produkt eller ett kolneutralt system är alltså noll under hela livscykeln.

Parisavtalet som ingicks 2015 strävar efter en balans mellan mänsklighetens koldioxidutsläpp och kolsänkor senast under andra halvan av detta århundrade. Den finska staten strävar efter att vara kolneutral före 2035. Även flera städer, kommuner och företag strävar efter kolneutralitet.

En övergripande omvandling till kolneutralitet handlar inte enbart om att fokusera på CO2-utsläpp. Omvandlingen påverkar hela verksamheten i företaget: strategin, ledarskapet och framför allt utvecklingen av en ny, ren affärsverksamhet. Genom att följa principerna för cirkulär ekonomi främjar man också strävan efter kolneutralitet.

Kolrisk

Kolrisk avser de risker som klimatförändringsbegränsande åtgärder medför för företags, städers eller staters verksamhet och välstånd, i och med att priset på växthusgasutsläpp stiger eller användningen av fossila bränslen begränsas.

Man har börjat diskutera Kolrisk Risker som klimatförändringsbegränsande åtgärder medför för företags, placerares, städers eller staters verksamhet och välstånd. Till exempel risker som uppstår i samband med att priset på växthusgasutsläpp stiger eller användningen av fossila bränslen begränsas. allt oftare i takt med att klimatförändringen har tagits med på beslutsfattarnas, företagens och placerarnas agendor. Om det internationella samhället strävar efter att tygla klimatförändringen genom att minska klimatutsläppen, kommer ett avsevärt tryck att riktas mot en minskad användning av fossila bränslen. Av den här anledningen har också placerarna allt mer aktivt börjat granska sina placeringar med tanke på klimatfrågor.

Ur placerarnas perspektiv är det viktigt att bedöma de kolrisker som gömmer sig i placeringsportföljerna, och de bör bedömas på samma sätt som alla andra risker med anknytning till placeringar: systematiskt och analytiskt. Exempelvis kol-, olje- och gasbolagens värde är bundet till nuvärdet av de reserver som bolagen äger och den framtida produktionspotentialen. Om alla fynden inte kan användas – vilket är ofrånkomligt om man vill begränsa uppvärmningen av klimatet till två grader eller betydligt mindre än så – har det avsevärda negativa konsekvenser för de här reservernas värdenivåer.

Många lösningar som följer principerna för cirkulär ekonomi minskar kolrisken.

Kolsänka

Enligt den mellanstatliga panelen för klimatförändringar IPCC (AR5) är en kolsänka vilken som helst process, verksamhet eller mekanism, som från atmosfären avlägsnar växthusgas, förstadiet för växthusgas eller aerosol. Kolsänkor mäts med den mängd koldioxid som de avlägsnar från atmosfären. De övriga växthusgaserna likställs till koldioxidekvivalenter med av IPCC definierade koefficienter.

Konsument-till-konsument handel

Konsument-till-konsument handel är handel som bedrivs mellan konsumenter och som vanligtvis sker på nätverksplattformar eller traditionella lopptorg. I konsument-till-konsument handeln säljer konsumenterna i huvudsak begagnade saker till andra konsumenter.

Den främsta anledningen till konsument-till-konsument handel är ansvarsfull konsumtion, miljövänlighet och fördelaktighet. Priset för en begagnad vara är lägre än för en ny och konsument-till-konsument handeln som främjat den cirkulära ekonomin är en viktig faktor för många människor som begrundar framtiden och naturresurserna.

Negativa utsläpp

Bekämpningen av klimatförändringen kräver att utsläppen av växthusgaser skärs ner till nästan noll. Med Negativa utsläpp Åstadkoms genom att binda mer koldioxid från atmosfären än vad om släpps ut i atmosfären. Till exempel genom att öka skogarnas och markens svalg, kombinera bioenergiproduktion med tillvaratagande och lagring av kol samt genom att absorbera koldioxid direkt från atmosfären. avses att mer koldioxid binds från atmosfären än mängden som släpps ut i atmosfären. Negativa utsläpp kan åstadkommas genom att förstärka naturens egna metoder att binda kol eller genom att avlägsna frivilligt koldioxid från atmosfären med hjälp av teknologi.

Koldioxid kan bindas till exempel genom att öka skogarnas och markens kolsänkor, kombinera bioenergiproduktion med tillvaratagande och lagring av kol samt absorbera koldioxid direkt från atmosfären. Fler metoder utvecklas hela tiden (se bilden nedan).

Näringskretsloppet

Med Näringskretsloppet Näringskretsloppet ser till att de nödvändiga och nyttiga näringsämnen som behövs i livet cirkulerar i ekosystemet så att det inte går till spillo. Näringsämnen som går till spillo, till exempel fosfor och kväve, göder vattendragen och påskyndar bristen på resurser. , det vill säga cirkulationen av näringsämnen, avses behandling och utnyttjande av de sidoströmmar som uppstår i jordbruk och hela livsmedelskedjan, till exempel spillning, slam från reningsverk, biomassa och avfall, så att de nyttiga näringsämnen de innehåller – i synnerhet fosfor och kväve – fås tillbaka till cirkulationen och kan utnyttjas till exempel som gödsel.

Främjandet av cirkulationen av näringsämnen ligger i kärnan för den cirkulära ekonomin eftersom näringsämnen som behövs vid odling används på ett ohållbart sätt på global nivå och även i Finland. Till exempel hamnar endast cirka 20–25 procent av fosforn från gruvor på våra tallrikar eftersom det går så många näringsämnen till spillo under olika skeden av livsmedelskedjan från primärproduktionen till hushållen. Samtidigt håller de globala reserverna av näringsämnen från gruvor på att minska. De näringsämnen som hamnar i vattendragen, och i Finlands fall till sist i Östersjön, orsakar övergödning och i värsta fall döda områden på sjöbotten.

Genom återvinning av näringsämnen kan vi i allt större utsträckning ersätta mineralbaserade gödselmedel och i betydande grad effektivisera användningen av näringsämnen samtidigt som vi minskar olägenheterna för miljön. Enligt FN:s uppskattningar måste matproduktionen på grund av befolkningstillväxten öka med så mycket som 70 procent före 2050 om våra matvanor förblir desamma som i nuläget och vi inte lyckas ta kontroll över matsvinnet. Detta är omöjligt utan återvinning av näringsämnen.

Näringskretsloppet är också rationellt ur ett ekonomiskt perspektiv och skapar möjligheter till affärsverksamhet.

Rebound-fenomenet

Med Rebound-fenomenet En situation där lösningen på ett problem minskar fördelarna, eller förvärrar problemet i sig. Till exempel kan byte till en nyare bil som drar mindre bränsle leda till att man kör mera. avses en situation där lösningen på ett problem minskar fördelarna man får från det eller förvärrar problemet i sig. I samband med cirkulär ekonomi, resursvishet och ekologisk hållbarhet kan det till exempel handla om att nyttan med minskad förbrukning, såsom resurs- och energibesparingar som åstadkommits, helt eller delvis uppvägs av att den lösning som minskade förbrukningen i stället ökar användningen av naturresurser och miljökonsekvenserna.

Exempelvis tekniska innovationer kan leda till kostnads- och resursbesparingar i produktionen, vilket leder till att produkterna blir förmånligare. Det kan å sin sida leda till en större total produktion och förbrukning.

Ett klassiskt exempel är att byte till en nyare bil som drar mindre bränsle kan leda till att man kör mera. Deloptimering genom att fokusera endast på resurs- och ekoeffektivitet främjar alltså inte nödvändigtvis den cirkulära ekonomin som helhet.

Resiliens

Resiliens Människors och sammanslutningars förmåga att agera i föränderliga förhållanden, bemöta störningar och kriser samt återhämta sig från dem. Till exempel ett samhälles förmåga att återhämta sig efter ett krig, naturens förmåga att återställa balansen i ekosystemen. är människors och sammanslutningars förmåga att agera i föränderliga förhållanden, bemöta störningar och kriser samt återhämta sig från dem, till exempel ett samhälles förmåga att återhämta sig efter ett krig eller naturens förmåga att återställa balansen i ekosystemen. Säkerheten kan kontrolleras om tillvägagångssätten anpassar sig smidigt till olika situationer och omständigheter. Flexibilitet, smidighet och återhämtningsförmåga förknippas ofta med resiliens.

Det finns ingen entydig definition av begreppet resiliens. Ursprungligen användes begreppet inom psykologin och naturvetenskaperna, där det användes till att beskriva individers förmåga att klara av och återhämta sig från traumatiska händelser eller organismers förmåga att klara extrema variationer i miljöförhållandena. Termen resiliens används delvis i samma betydelse som termen kristålighet (förmåga att tåla och klara av kriser).

Cirkulär ekonomi Ekonomisk modell där man inte ständigt producerar mer saker, utan konsumtionen bygger på att använda tjänster: dela, hyra och återvinna istället för att äga. Materialen förstörs inte i slutändan, utan de blir hela tiden till nya produkter. är resilient, eftersom den inte är baserad på råvaror som tar slut eller på överkonsumtion av råvaror. Exempelvis i ett hållbart livsmedelssystem är odlaren beroende av klimatförhållandena. De extrema väderfenomenen blir allt fler och ökar behovet av beredskap och flexibilitet i verksamheten. Odlaren kan förbättra sin återhämtningsförmåga i varierande förhållanden genom att göra sin produktion mer mångsidig och odla växter med olika långa vegetationsperioder eller växter som tål olika typer av förhållanden. Odlaren kan också i så stor utsträckning som möjligt producera den energi och de näringsämnen som behövs själv eller i lokala nätverk. En sådan självförsörjning ger ökad flexibilitet inför globala marknadsrisker.

Resurseffektivitet

Det allmänna begreppet Resurseffektivität Resurseffektivitet beskriver verksamhet som strävar att minska miljöbelastningen vid produktion och konsumtion av produkter och tjänster från råvaror via slutkonsumtionen tillbaka in i kretsloppen och slutligen ända till bortskaffande. beskriver en verksamhet som strävar att minska miljöbelastningen vid produktionen och konsumtionen av produkter och tjänster från råvaror via slutkonsumtionen tillbaka in i kretsloppen och slutligen ända till bortskaffande. Det betyder att använda material optimalt, undvika och minska spill, undvika miljöskador och förebygga att naturresurserna tar slut. Man strävar att skapa ett nytt värde av mindre materiella insatser.

Resurseffektiviteten är inte synonym med cirkulär ekonomi utan en del av den cirkulära ekonomin. Resurseffektiviteten utmanar inte alltid den rätlinjiga modellen för produktion och konsumtion.

Resursklokt och kolneutralt samhälle

Resursklokt och kolneutralt samhälle Ett samhälle som varken producerar koldioxidutsläpp eller avfall. Klarar sig på den del av jordens naturresurser som den har rätt till. Överskrider inte jordens ekologiska bärkraft. är ett samhälle som varken producerar koldioxidutsläpp eller avfall, och som klarar sig på den del av jordens naturresurser som den har rätt till. Med andra ord överskrider det inte jordens ekologiska bärkraft. Cirkulär ekonomi antar båda utmaningarna: den både ökar resursvisheten och främjar kolneutraliteten. Enligt uppskattningar hänför sig mer än hälften av koldioxidutsläppen till materialhantering.

Resursknapphet

I takt med att jordens befolkningstal ökar och befolkningen blir allt rikare ökar också behovet av energi, vatten, odlingsmark och många viktiga råvaror fortfarande kraftigt. Redan nu förbrukar den globala ekonomin 1,5 gånger mer än jordklotet kan producera. I framtiden kan det försämra tillgången till resurser avsevärt, vilket leder till en rejäl höjning av priserna på råvaror. Resursknappheten kan alltså inverka stort på ekonomin. Cirkulär ekonomi bidrar till att skydda oss från den här utvecklingen.

Resursvishet

Resursvishet Förmåga att utnyttja olika resurser (naturresurser, råvaror, energi, produkter och tjänster, utrymmen och tid) med eftertanke. Till skillnad från resurseffektivitet främjar resursvishet välmående och hållbar utveckling. är förmåga att utnyttja olika resurser (naturresurser, råvaror, energi, produkter och tjänster, utrymmen och tid) med eftertanke och på ett sätt som främjar hållbar utveckling.

Resursvishet är en mer heltäckande definition än resurseffektivitet. Resursförbrukningen betraktas som den absoluta förbrukningen på samhällsnivå, som kan ge det bästa slutresultatet med tanke på helheten. Enbart en ökning av resurseffektiviteten kan leda till deloptimering av resursanvändningen, vilket sällan är resursvist.

Till exempel minskas de produktionsspecifika utsläppen i processerna i ett hållbart livsmedelssystem. Man måste då överväga var det lönar sig att sätta in de förnybara och icke förnybara insatserna som är tillgängliga i livsmedelssystemet. Vad lönar sig att producera och var? I vilka områden och i vilken omfattning producerar vi livsmedel, foder, bränslen och andra ekosystemtjänster?

Sjätte utrotningsvågen

En utrotningsvåg innebär att flera arter försvinner under en relativt kort tidsperiod. Utrotningsvågor upprepas med flera miljoner års mellanrum, och tidigare har de orsakats av naturkrafterna. Sjätte utrotningsvågen Många arter försvinner till följd av människans aktivitet. Exempelvis jakt på stora djur så att de utrotas, överfiske i haven och klimatförändring får vågen att accelerera. Man kan inte stoppa den, bara försöka sakta ner den. , som för närvarande sveper över jorden, har orsakats av människan och började redan för flera tusentals år sedan. Först utrotade människan flera av våra stora djur genom att jaga dem. Habitat som förändras, splittras och utplånas, överfiske i haven och invasiva arter utplånar allt fler arter på olika håll i världen, även i Finland.

Klimatförändringen påskyndar fenomenet ytterligare. Det går inte längre att stoppa vågen; vi kan endast försöka tygla den.

Sedan 1970-talet har den ekonomiska tillväxten grundat sig på överkonsumtion av naturresurser, vilket korrelerar direkt med utrotningsvågen som hotar samtliga levande organismer. Principerna och tillvägagångssätten som styr en cirkulär ekonomi strävar efter att frikoppla den ekonomiska tillväxten från överkonsumtion av naturresurser inom olika sektorer, vilket på lång sikt gör det möjligt att rädda biodiversiteten.

Smart & Clean

Smart & Clean är ett attribut som kan beskriva många olika fenomen. Det kan handla om en teknik, produkt eller tjänst, som med hjälp av digitalisering styr användaren (konsumenten eller företaget) mot alternativ och tillvägagångssätt som är rena ur miljösynpunkt. Det kan också vara ett område eller en stad, där de val som styr invånarnas vardag, områdets infrastruktur, de tjänster som erbjuds och företagens verksamhet grundar sig på principerna för cirkulär ekonomi, kolsnåla lösningar och digitalisering samt de möjligheter dessa medför.

Stiftelsen Smart & Clean, som är verksam i huvudstadsregionen sedan 2016, är en organisation för regionens städer och företag samt flera samarbetsparter. Stiftelsens viktigaste mål är att bygga upp en stadsmiljö som grundar sig på teknik, infrastruktur och servicekoncept som är rena och intelligenta, samt utgöra ett test- och referensområde för den finländska smart & clean-verksamheten i syfte att säkerställa verksamhetens internationella konkurrenskraft.

Överkonsumtionsdagen

Överkonsumtionsdagen är den dag på året när människans ekologiska avtryck beräknas överskrida jordens årliga biokapacitet eller förmåga att producera förnybara naturresurser och hantera de växthusgasutsläpp som användningen av fossila bränslen orsakar. Den internationella think tank-gruppen Global Footprint Network beräknar dagen enligt en viss formel:

(jordens biokapacitet / människans ekologiska avtryck) x 365 = jordens överkonsumtionsdag

År 2016 inföll jordens överkonsumtionsdag den 13 augusti, men Finlands överkonsumtionsdag inföll redan den 17 april. Vid millennieskiftet inföll jordens överkonsumtionsdag först i oktober, vilket innebär att konsumtionen har ökat takten under det här millenniet.

Genom att uppmärksamma överkonsumtionsdagen vill man illustrera hur jordens befolkning lever över sina tillgångar. I grunden finns begreppet ekologiskt avtryck, som beskriver storleken på det mark- eller vattenområde som behövs för att producera näring, material och energi som en människa eller en grupp människor förbrukar samt för att hantera det avfall som uppkommer.

Sedan 1970-talet har den ekonomiska tillväxten grundat sig på överkonsumtion av naturresurser, vilket har lett till att överkonsumtionsdagen varje år infaller tidigare. Med principerna och tillvägagångssätten som styr en cirkulär ekonomi strävar man efter att frikoppla den ekonomiska tillväxten från överkonsumtion av naturresurser inom olika sektorer. På så sätt kan den årliga överkonsumtionsdagen på lång sikt flyttas fram till en senare tidpunkt.

Vad handlar det om?